Fortfarande inte roligt…

Alltså… jag undrar när det kommer att bli roligt att träna. Jag tycker fortfarande inte att det är roligt. Även om jag går det ganska troget måndag, onsdag och fredag.

En kompis till mig berättade att hon hade en PT. Det är Personlig Tränare! Det är en människa (i det här fallet en ung, inte ful pojke) som står och peppar och skriker på henne när hon tränar. Och till saken hör att hon verkligen inte är den som ger upp i första taget - vinnarskalle präglar henne. Men hon säger att han får henne att ta en ännu tyngre kettlebells - att hålla på ännu längre och göra dubbelt så många övningar.

Tja… jag vet inte. Kan det vara en lösning? Nje… jag tror inte det. Jag fortsätter nog i min egen takt och kör mitt lilla program. Numera ror jag mina 2000 meter i ett svep istället för att dela upp med paus efter 1000m. Så lite framsteg gör jag i alla fall.

Dock har jag inte kommit igång med mina promenader. Det verkar svårt att få till det.

I lördags fick jag väldigt ont i ryggen när jag satt upp. Det kom plötsligt och jag blev helt utslagen. När man aldrig har ont någonstans så blir man oerhört påverkad av smärta. Men jag insåg ganska snart att detta inte är ryggont egentligen. Jag tror det var magen eller tarmarna. Jag var nästan helt utslagen i två timmar. Sov bort en stund, efter en smärtstillande tablett, försökte gå på toa också. Och sen plötsligt… så var det borta!

Detta har hänt en gång förut. Jag försökte tänka ut om det fanns några gemensamma nämnare - men jag kunde inte komma på några just nu.

Något roligt har hänt också. Högen med byxor i garderoben som jag inte kommit i på läääänge… igår kom jag i ett par av dessa byxor och det kändes helt OK. Viktnedgången går långsamt och det är väl OK egentligen - även om det hade varit kul om man liksom var klar med en gång.

Jag har märkt att jag är väldigt sötsugen. Kan ju inte äta lika mycket, men det är lite irriterande att jag fortfarande har kvar det starka suget. Nu tror jag det också kan hänga samman med att jag börjar komma i övergångsåldern. Mensen kommer med större variation än den gjort förut och det är klart att hela systemet blir påverkat.

Telefonen ringer regelbundet för att påminna mig om att äta och det är bra. Utan den hade jag nog missat fler mål än jag borde.

Jo, just det ja. Jag var på vårdcentralen och tog ett nytt blodtryck också. Och nu har jag satt ut ytterligare en av mina blodtryckstabletter och har bara en halv tablett kvar nu. Det känns bra. Å andra sidan äter jag ju vitaminer och kalk och silicia - så själva tablettdosetten får jag allt ha kvar.

Varför är det så olika?

För ett litet tag sedan träffade jag en vän jag lärt känna genom obesitaskliniken här i Göteborg. Vi gick i samma KBT-grupp som ordnades på kliniken.

Nu hade hon också fått göra en operation och den gjorde hon i början av april. Vi kunde bara konstatera att det fungerade väldigt olika på olika ställen.

Hon hade gjort operationen i Kristianstad. Där gjorde man bara sådana operationer. Jag hittade en blogg som tillhör en annan person som har opererats i Kristianstad. Läs här hur det går till>>

Det är alltså så att man skall ha gått ner ett visst antal kilo innan man kommer dit (det är ju samma som i Uppsala). Anledningen är ju att det skall bli enklare för dem att göra operationen vid titthålskirurgin.

De kommer alltså ner dagen innan, sover över på ett gästhem, sen är det sju personer som gör en operation under dagen. En person i timmen, in och ut…
Efter två eller tre dagar får man åka hem (jo, det är ju som det var i Uppsala också, egentligen). Men den stora skillnaden är ju att här äter de inte mat direkt. Utan först äter de soppor i flera veckor, sedan äter man passerad mat i flera veckor - sedan får man börja äta riktig mat. De hade träffar med dietist och läkare före och efter operationen.

Eftersom kliniken bara gör den här typen av operation på det här stället så verkar de väl insatta och informativa. Men… jag bara undrar - varför är det så stor skillnad på vad man får göra efter operationen? Varför ser råden så himla olika ut? Var finns forskningsresultaten på vilken metod som fungerar bäst? För det verkar konstigt att ingen skulle forska på det.

Jag funderar på vad som skulle hänt med mig om jag hade gjort operationen på ett liknande sätt. Och ändå fått mitt läckage. Hade läckaget läkt av sig själv (för nu var det ju ett litet läckage) eller hade det blivit värre? För att det läckt ut lite, lite hela tiden… Det går kanske inte att få svar på den frågan.

Min vän mår superbra i alla fall. Och det gör jag nu också. Så det är bara att konstatera att det verkar fungera med båda metoderna. Vi är båda nöjda med våra operationer.

Och dagens resultat är…

Det var en tag sedan jag gjorde en rejäl "avstämning" av mått och vikt.

Nu ser det ut så här: (startdatum 6 september 2010)

Vikt (- 42,8 kg)
Midja (-35,0 cm)
Lår (-19,0 cm)
Knä (-10-12 cm)
Vad (-7,5 cm)
Vrist (-4,5 cm)
Överarm (- 7,5 cm)
Handled (-2,0 cm)
Bröst (- 22 cm)

Känns rätt så OK. Jag har fått plocka bort en del kläder, leta upp en del mindre storlekar i garderoben och det är roligt. Fortfarande har jag en hög med byxor som ligger i garderoben som jag inte riktigt kommer i. Det handlar nog om kanske -10 kg till. Men sen så… då skall jag väl komma i alla mina gamla kläder. Vem vet - kanske kan jag ta fram även min folkdräkt?

Mat-klockan fungerar rätt så bra. Jag kommer lättare ihåg att äta regelbundet. Fortfarande har jag svårt att få i min vattnet. Men gör mina tappra försök. Träningen är fortfarande supertråkig (dvs väldigt enkel att prioritera bort). Men jag går ändå regelbundet dit. Har också tagit fram min cykel och börjat använda den lite mer frekvent. Inga längre sträckor ännu, men det funkar ändå bra.

Kalktabletterna har jag också börjat med. Mycket goda. Det var en gigantisk burk och tabletterna var väldigt stora. Men det är mening att man skall tugga dem och de smakar som dextrosoltabletter. Helt OK. Kalktabletterna heter Kalcipos-D forte.

Ytterligare en blodtrycksmedicin har jag fått sätta ut. Blodtrycket ligger väldigt bra. Så nu har jag bara två tabletter med blodtrycksmedicin kvar. Hoppas bli av med båda dessa tabletter så småningom också.

Jag har varit på en hel del konferenser och kurser. Även det har fungerat bra. Ibland blir jag rädd för att jag klarar av att äta för mycket. Men sen märker jag - det gör jag faktiskt inte alls. Men det gäller nog att hålla koll på vad man stoppar i sig hela tiden. Så att det inte blir för mycket.

Igår hittade jag sandwich i den lokala konsumaffären. Ni vet de där hårda mackorna som man kan köpa på Seveneleven- affärer och kiosker. Så nu har jag köpt på mig ett gäng sådana att ha med mig i väskan när jag är ute. Det är alltid lättare att ta till än att försöka hitta något att stoppa i sig och det mesta som finns ute är stora gigantiska baugetter.

Mat på bestämda tider

Jag programmerade min telefon. Och det har faktiskt fungerat utmärkt. Eftersom det går att programmera exakt vilka dagar den skall ringa så har jag tagit bort 07-ringningen på helgerna. Men annars så påminner den mig 07, 10, 12.30, 15, 17.15, 19.30. Och även om jag inte skulle rusa och stoppa något i munnen exakt just när det ringer - så vet jag att jag skall det och brukar ordna något så fort som möjligt.

Vattnet är lite svårare. Men jag gör mina tappra försök.

Jag har börjat äta youghurt med krossat linfrö, och toppar även med katrinplommon ibland. Allt för att undvika förstoppning i fortsättningen. Och magen fungerar utmärkt.

Jag frågade just om linfrö när jag var i Uppsala. De rekommenderade inte hela linfrö (vilket jag alltid har ätit förut - blötlagda). Men krossad linfrö går utmärkt, på youghurt - och passar som sagt väldigt bra som mellanmål. Enkelt att ta till och lätt att laga.
(Ni hörde väl om tjejen som var med i Xtravaganza och åt linfrö och drack vatten och tarmen sprack? Läs här>>)

Har funderat vidare på detta med fettet. Idag har vi Becel hemma som smörgåsmargarin. Maken fick detta rekommenderat vid något läkarbesök för ett par år sedan, för att få ner kolesterolen.

Men… jag tror att det egentligen är bättre med riktigt smör för min del. Och egentligen för övriga familjen också. Men hur övertygar man dem om det?

Jag tror att magen mår bra av smöret. Det behövs ju smörjmedel för att få "maskineriet" att fungera.

De där promenaderna som jag lovade förra veckan - de har inte riktigt kommit igång. Jag fick problem med bilen förra veckan och fick motorstopp två dagar med bärgning som följd. Detta rubbade hela veckoplaneringen rejält så både promenader och träning fick läggas undan. Men denna veckan har jag i allafall varit på gymmet på onsdagen. Och jag borde strax ta en promenad. Den tänkte jag ta till mataffären för att köpa en ny ost. Förena nytta med nöje alltså.


Dagens medicin: Ännu en myt - det hjärtvänliga margarinet>>
Hjärtlungfonden dumpar Becel>>
Ytterligare kritik mot Becel>>
Sveriges konsumenter i Samverkan: Bregott och Becel - ja, det är en hälsofråga>>

Äter för lite och för sällan

Sitter nu på tåget på väg hem från Uppsala där jag idag har varit på uppföljningsbesök på Obesitasmottagningen. Jag har ju aldrig varit på Uppsalas obesitasmottagning förut, eftersom jag blev utredd i Göteborg. Men nu var det sex månader sedan operationen och dags för uppföljning som sagt.

Först träffade jag en dietist och vi pratade igenom vad jag åt, hur jag åt och drack och allt sånt. Och kunde väl ganska snabbt konstatera att jag äter nog för lite och framförallt för sällan. Så nu blir det till att ställa "mat-och-sovklockan" för att få in goda rutiner på att äta. Både för lite vatten och för lite mat kan ha skapat förstoppningsproblemet jag råkade ut för i lördags.

Det är lite underligt det här - att plötsligt behöva ställa in sig på att äta hela tiden, när man hela livet har försökt att undvika att äta. Säkert har mina olika sötsakersbehov också sin grund i att jag har ätit för lite.

Sen fick jag träffa en sköterska. Blodtryck, vägning, mätning och samtal. Och jag ligger fortfarande kvar som tvåsiffrig, nu med mer marginal. Härligt. Precis som det skall vara. Jag fick frågor om håravfall osv. Också detta kan ju bero på att man äter för lite. Kroppen har ju inte förmåga att på samma sätt ta upp näring i maten och stoppar man då också in mindre mat så blir det besvärligt.

Svaren på proverna som jag var och tog för ca tre veckor sedan på vårdcentralen tittade hon på och sa att de var alldeles utmärkta. Hon hade nästan aldrig sett så bra blodvärden någongång. Och B12-provet var också utmärkt - särskilt med tanke på att det var i slutet av "perioden" och att jag tog en ny spruta för knappt en vecka sedan.

Efter mina besök hos obesitaskliniken så var jag hemma hos min faster och farbror och har tillbringat en underbart skön eftermiddag. Vi har pratat om vikt, mat, hälsa och annat som vi har varit med om.

Min faster har funderat mycket på dietisternas roll när det gäller viktnergång och hälsa. Hon är fascinerad över hur lite råd man egentligen får efter en operation (eller så är det jag som inte har uppfattat dem). Men hon har ju också haft kontakt med många dietister när hon på diabetesavdelningen på Akademiska sjukhuset. När diabetesråden nu har förändrat bara på några år.

När det gäller obesitas och kostråd undrar hon varför inte det finns tydligare råd, varför ingen dietist forskar om detta eller skriver en uppsats. Varför inte dietisterna syns mer - när det är så oerhört många som genomgår den här operationen. Tyvärr finns det ju en del som inte klarar av att behålla vikten - och vad beror det på? Kan dietisterna vara mer behjälpliga där?

Ja, inte vet jag - men det är en intressant tanke.

Jag skall i alla fall hem, skall programmera min telefon så att den ringer när jag skall äta, planera att ha mer mat hemma, mellanmål i form av yoghurt och så vidare och så har jag lovat att börja promenera…

Så nu får det väl bli gymmet måndag, onsdag, fredag och promenad tisdag och torsdag och kanske någon gång på helgen. Hej och hå!

INTE roligt!

Igår var jag med och hjälpte på Baby-barn-mässan i Göteborg. Det var roligt. Och jag köpte två klänningar till mig själv. Detta var den ena. Jag köpte dem av House of Lola.se

Känner mig väldigt snygg i klänningen som det var specialpris på under mässan.

På kvällen var vi hos vänner och åt middag. När vi kom hem kände jag att jag måste gå på toaletten. Sen slutade det roliga för den dagen.

För det är inte bara torr hud som är blir problemet om man inte dricker tillräckligt. Utan även… förstoppning.

Det råkade jag ut för igår. Tre timmar i badrummet… maken som fick göra en akututryckning till affären (som lyckligtvis inte stängt) för att köpa hjälpmedel - och till slut löste det sig… (ha, ha…)

INTE roligt!! Jag måste få ordning på detta. Det funkar inte att vara livrädd för att få förstoppning, det kan ju inträffa när som helst ju. Och jag trodde jag hade koll på "intag" och "utgifter"

Men imorgon skall jag på återbesök i Uppsala och träffa dietist och sköterska. Jag får ta upp det med dem då.

Äntligen!

Äntligen - så kan jag ropa ut - äntligen!

Sedan tre dagar är jag äntligen tvåsiffrig! Det var ett tag sedan nu - och det började med minsta möjliga marginal, men den har långsamt ökat (avståndet till tre siffror, alltså). Så nu tror jag mig om att äntligen (där kom det ordet igen) vara tvåsiffrig. Aldrig mer tresiffrig - aldrig mer!!!

Jag mår bra. Men jag dricker för lite. Det märker jag för jag är lite snurrig ibland. Jag är torr som fnöske och behöver smörja in mig med olivolja. Jag får rynkor och jag har börjat få gråa hår. Det kanske inte har så mycket med operationen att göra - men jag märker det mer nu. Men som min faster sa - det finns färg.

Idag var jag på vårdcentralen och träffade min läkare. Mitt blodtryck ligger mycket bra nu och det blev bestämt att en av blodtryckstabletterna skall sättas ut. Jag fick också min spruta med B12. Kändes ingenting. Vilket är skönt.

På måndag skall jag åka till Uppsala och träffa en dietist och obesitassköterskan. Det är då ett halvt år sedan jag opererades. Det är inte klokt vad fort det går.

Jag har varit iväg på en del resor, bland annat till Tyskland. Funderade lite på hur det skulle fungera. Men det gick mycket bättre än väntat. Det fanns alltid något lämpligt att beställa på restaurangen. Och jag hade köpt med mig några hårda mackor som jag hade som extra proviant i väskan. Så det gick som sagt utmärkt.

Jag har märkt att det är svårt att komma ihåg att äta när jag är hemma på dagarna. Jag vet liksom inte riktigt vad jag skall äta. Blir hungrig (tja… eller… kanske mer sugen) och så går jag och ser vad som finns i skåpen. Stoppar i mig någonting. Men det blir inte riktigt så bra och nyttigt som det borde antagligen. Måste få bättre koll på det - det är alldeles för lätt att ramla in i gamla vanor.

(När jag var inne och letade efter en bild på en våg sprang jag på den här underbara bloggen om sötsaker - en superduktig tjej som gör fantastiska skapelser, titta på underbara tårtor muffins och kakor på http://sotasaker.blogspot.com/ vilken kreativitet och fantasi!)