Som en ballong

I torsdags började jag få ont i magen. Den kändes uppblåst, hård och det gjorde ont hur jag än gjorde. Ryggen gjorde också ont (men jag har märkt att när jag får problem med magen så får jag ofta ryggont.)

Magen fungerade utmärkt, så jag var inte förstoppad. Men jag hade definitivt ont i magen. Jag kunde inte sova ordentligt och dagen efter fortsatte det göra ont. Jag fick inte i mig mycket mat men lite. Det var jobbigt att gå, att sätta sig och att överhuvudtaget vara uppe.

Magen var verkligen som en spärrballong.

Men på lördag morgon var det i princip borta. Vilket var mycket, mycket skönt.

Men vad var det som orsakade problemet? Inte vet jag. Jag hade ätit aprikoser som jag köpt i den lokala grönsaksaffären. De smakade inte som vanligt. Kanske var det aprikoserna som orsakade problemet? Eller så var det mina nya vitaminer som jag också har börjat ta.

Jag har nämligen märkt att mina naglar blivit sämre igen. Trots att jag äter silicia varje dag. Så jag pratade med damen i hälsokostaffären och hon rekommenderade en vitamintablett (som luktar äckligt) som släpper vitaminerna under åtta timmar i kroppen (så att man inte kissar ut allt på en gång…).

Eftersom magvärken har gått över och jag fortfarande äter mina vitaminer (men inte aprikoser) så tror jag att det kan ha varit en överdos av aprikoser. Hoppas det.

Det positiva i allt detta är att jag tappade lite vikt. Kanske tillfälligt, vad vet jag. Men jag glädjer mig så länge.

Fortfarande inte roligt…

Alltså… jag undrar när det kommer att bli roligt att träna. Jag tycker fortfarande inte att det är roligt. Även om jag går det ganska troget måndag, onsdag och fredag.

En kompis till mig berättade att hon hade en PT. Det är Personlig Tränare! Det är en människa (i det här fallet en ung, inte ful pojke) som står och peppar och skriker på henne när hon tränar. Och till saken hör att hon verkligen inte är den som ger upp i första taget - vinnarskalle präglar henne. Men hon säger att han får henne att ta en ännu tyngre kettlebells - att hålla på ännu längre och göra dubbelt så många övningar.

Tja… jag vet inte. Kan det vara en lösning? Nje… jag tror inte det. Jag fortsätter nog i min egen takt och kör mitt lilla program. Numera ror jag mina 2000 meter i ett svep istället för att dela upp med paus efter 1000m. Så lite framsteg gör jag i alla fall.

Dock har jag inte kommit igång med mina promenader. Det verkar svårt att få till det.

I lördags fick jag väldigt ont i ryggen när jag satt upp. Det kom plötsligt och jag blev helt utslagen. När man aldrig har ont någonstans så blir man oerhört påverkad av smärta. Men jag insåg ganska snart att detta inte är ryggont egentligen. Jag tror det var magen eller tarmarna. Jag var nästan helt utslagen i två timmar. Sov bort en stund, efter en smärtstillande tablett, försökte gå på toa också. Och sen plötsligt… så var det borta!

Detta har hänt en gång förut. Jag försökte tänka ut om det fanns några gemensamma nämnare - men jag kunde inte komma på några just nu.

Något roligt har hänt också. Högen med byxor i garderoben som jag inte kommit i på läääänge… igår kom jag i ett par av dessa byxor och det kändes helt OK. Viktnedgången går långsamt och det är väl OK egentligen - även om det hade varit kul om man liksom var klar med en gång.

Jag har märkt att jag är väldigt sötsugen. Kan ju inte äta lika mycket, men det är lite irriterande att jag fortfarande har kvar det starka suget. Nu tror jag det också kan hänga samman med att jag börjar komma i övergångsåldern. Mensen kommer med större variation än den gjort förut och det är klart att hela systemet blir påverkat.

Telefonen ringer regelbundet för att påminna mig om att äta och det är bra. Utan den hade jag nog missat fler mål än jag borde.

Jo, just det ja. Jag var på vårdcentralen och tog ett nytt blodtryck också. Och nu har jag satt ut ytterligare en av mina blodtryckstabletter och har bara en halv tablett kvar nu. Det känns bra. Å andra sidan äter jag ju vitaminer och kalk och silicia - så själva tablettdosetten får jag allt ha kvar.