söndag 25 september 2011

Träning på annan ort


Nu befinner jag mig i Uppsala. Det har inget med operation att göra - utan jag är här på ett möte och jag kommer att vara här hela veckan.

Glad i hågen tog jag därför med mig träningskläderna och tänkte att jag skulle kunna träna som vanligt måndag, onsdag, fredag.

Så när jag checkade in ikväll frågade jag om träningsrummet. Då visade det sig att det var en träningslokal som låg ett par 100 meter bort på gatan… Jag var alltså tvungen att gå dit för att kunna träna. Plötsligt sjönk lusten att träna katastrofalt!

Ödets ironi… när jag behöver ta mig ett par 100 meter så vet jag inte om jag vill träna. Ja, ja, jag får väl sova på saken så får jag se hur jag gör imorgon bitti.

När jag åkte tåget upp så började jag läsa Pia Vingros bok "Jakten på den fulländade hälsan" - mycket lättläst bok och väldigt spännande. Det handlar om hälsan, kärleken och meningen med livet. När jag läst ut den så får jag recensera den.

torsdag 22 september 2011

Bloggtips och boktips


Jag vill tipsa om två bloggar.

Den ena heter Jakten på den fulländade hälsan >> och är skriven av Pia Vingros. Hon kommer också nu i veckorna ut med en bok och kommer att prata om den på bokmässan.
Läs mer om boken här>>

Den andra heter Hälsofrämjande projekt>> och handlar om ett viktiminskningsprojekt över ett år. Det är Maria Gustavsson som skriver den.

onsdag 21 september 2011

Jag är…


… arg, ledsen, besviken och förbannad!

Jag skall förklara varför. För ett par veckor sedan tog batteriet slut i vår våg hemma (efter 6 år…) så vi hade alltså ingen våg hemma längre. Jag hade bara vågen på gymmet. De båda har ju varit ganska samstämmiga så det var ju bra.

Så glad i hågen kom jag till gymmet och efter träningen vägde jag mig. Och hade gått upp 6 kg! Men hallå!!!?? Men jag tänkte det var nog ett enstaka fel. Nästa vecka samma resultat. Jag tänkte att det är nog någon som har ställt om vågen på gymmet.

Men i morse så satte vi in de nya batterierna i vår våg hemma. Och den visade också på en uppgång…

Och jag blev så himla ledsen, förbannad och besviken. Nu är jag ju tillbaka till den där förhatliga plattån där jag låg hela sommaren. Den dippen som kom när jag började träna är borta.

SKIT, SKIT, SKIT, SKIT!!!

Ja, ja, jag vet… Det är egentligen inte hela världen. Och jag mår bra och allt det där.

Men… det är så sabla tråkigt!!! Jag vill ju vara normalviktig, jag vill inte vara överviktig - som jag då fortfarande är om man ser på BMI och sånt.

Och jag fattar fortfarande inte hur jag kan lägga på mig 4-6 kg på en vecka - och sen ligga kvar där!

Nej, så nu tänker jag gå runt och sura och vara besviken ett tag. Sen får vi hoppas att det går över. Jag var i alla fall och tränade i morse.

Jag är ofta ensam där. Skönt. Men jag inser att jag antagligen skulle träna mer om jag hade en PT (personal trainer). Men där är jag inte ännu…

Jag tänkte på deltagarna i Biggest loser idag när jag satt där vid mina maskiner. Där går det inte att slappa, det är träning, träning, träning. Och så tappar de 5-6 kg i veckan också. Fast det verkar inte helt hälsosamt. Men effektivt…

De har stora speglar på gymmet. Det är inte bara det som är stort. Min mage är också stor. Och den hänger. Gör magövningar, men det känns inte som om det gör så stor skillnad. Och det går inte att gå i tajta tröjor egentligen. Men ibland gör jag det ändå. Det är också tråkigt. Så när jag ändå går och är besviken på vikten så tar jag med det här med magen också.

tisdag 13 september 2011

Bra blodtryck

Igår satte min läkare ut den sista lilla blodtryckstabletten. Jag var och tog blodtrycket förra veckan och det låg väldigt bra. Och det tyckte läkaren också och satte därför ut tabletten. Härligt. Jag tar ju ändå tabletter på morgonen (kalk, vitaminer och selicia) men det är skönt att slippa blodtrycksmedicinen.

Den sista veckan har jag fått mycket komplimanger för hur jag ser ut. "Så söt du är! … ja, du var söt förut också… men nu ser du jättefin ut!" och sånt. Det är roligt. Jag känner mig ganska fin också. Trots att jag kanske egentligen vill gå ner 10-12 kg till för att känna mig "i hamn". Men det är en stund kvar innan jag når dit. Om jag räknar ut mitt BMI så ligger jag ju fortfarande på fetma och övervikt. (BMI 31,1 och fettprocent 42,5%) Ditt BMI kan du räkna ut här>>.
Jag vill bara vara normalviktig, det känns att det är en liten bit kvar.

Har funderat på det här med att gå till klädaffären. Förstår inte riktigt hur det skall gå till rent praktiskt. Jag har ju så himla mycket olika kläder i garderoben. Vilket skall jag ta med mig? Skall jag ta allt? Eller skall jag rensa ut innan själv? Kanske kan jag få henne att komma hit istället? Alla T-shirt som jag har olika känslomässiga bindningar till, hur jag jag med dem… Ja, dessa I-landsproblem…

Nu har verkligen hösten kommit till västkusten. Idag har det regnat och blåst och varit förfärligt väder. Har knappt stuckit ut näsan alls. Det är tur att jag släpar mig upp till gymmet tre gånger i veckan i alla fall.

tisdag 6 september 2011

Ett år…

Idag är det ett år sedan jag började med pulver, som sedan ledde fram till min operation, som ledde fram till mitt "nya" liv. Så den närmaste tiden kommer det att vara en mängd "års"dagar.

Just nu är jag i Uppsala med mitt jobb. Jag sover hos mina släktingar, min faster som har följt mig på hela resan och ställde upp när jag låg på sjukhuset.

Det blir mycket samtal om mat och hur det känns och det är bra att få lufta tankarna.
Enligt min telefon (min lilla app som jag har) så har jag förlorat 47,8 kilo sedan 6 september 2010. Knappt ett kilo i veckan alltså. Jag skulle gärna gå ner ca 10 kilo till, men det är kanske mest en önskedröm. Det viktigaste är att gå och träna regelbundet. Och träning borde innebära muskler…

En annan sak som jag har funderat på är det här med kläder och stil. Jag inser plötsligt att jag inte vet vad jag har för stil. Så jag vill inte köpa kläder längre - för jag vet inte vad för sorts kläder jag vill köpa. Tänk vad skönt att få rensa ur garderoben och sedan bara ha några få, snygga, kompatibla plagg!

Vi har en liten klädaffär på ett torg i närheten av där jag bor, där man faktiskt kan få sådan hjälp. Hon har kvalitetskläder, dyra, men bra. Jag tror faktiskt att jag skall prata med henne och be om råd. Jag var där för ett par år sedan och handlade när jag skulle på ett möte som varade flera dagar. Hon plockade fram en skjorta då, som jag aldrig skulle tittat på eller prövat om jag valt själv. Men jag köpte den, och så mycket beröm jag fått för den skjortan… Nej, jag får nog se till att gå till den affären snart igen.

Igår blev det ju ingen gymrunda på morgonen eftersom jag var i Uppsala - men jag cyklade runt här i Uppsala på lite olika ärenden. Så lite motion fick jag i alla fall.

Jag är mycket, mycket nöjd med mitt beslut om operation. För mig har det varit en räddning. Det är tragiskt att det skall behövas så drastiska åtgärder, men om nu detta hjälper mig att leva ett friskare, och gladare liv så är det värt allt!

fredag 2 september 2011

Snabba iakttagelser

Några snabba konstateranden:

1. Om man börjar träna regelbundet går man ner i vikt. Det har hänt mig i alla fall. Efter att ha stått i princip still hela sommaren (utan träning) så har jag nu tappat och och ser en viktnergång som verkar vara bestående. Härligt. Har också cyklat flera gånger.

2. Klarar av att äta Lindt choklad 90% och 85% utan problem. Men Lindt Dark Sea salt (som är väldigt god) klarar jag inte utan hjärtklappning och illamående. Jag har prövat flera gånger…

3. En blus jag har använt, där jag inte kunnat knäppa knapparna på ärmarna (korta ärmar med en litet sprund och en knapp) kunde jag plötsligt knäppa häromdagen. Jippi!

Så kan det gå!