onsdag 23 februari 2011

Alla vill vara snygga

I morse stod det en bra artikel i GP. "Snygg även i plusstorlek". Jag hittar tyvärr inte den på nätet, så jag kan inte länka. (GP 23 februari, sidan 47)

Artikeln handlar om Thina Grotmark som vill hitta snygga kläder i större storlekar. Hon är trött på att bli hänvisad till tjockisrutan i klädaffärerna. Där det bara finns baskläder i diskreta färger och med V-ringning säger hon.

Hon driver bloggen Beyond Sizez>> där hon lämnar tips på hur man kan klä sig, och var man kan hitta snygga kläder i större storlekar.

I slutet av artikeln ger hon några goda råd:
  • Gå in på gruppen Fatshionista på fotodelningssajten Flickr för att inspireras av andra i din storlek. Du kan prenumerera på dem som du gillar bäst.
  • Kolla in Second hand. Storlekarna var större för 30 år sedan.
  • Se till att ha en uppsättning kläder som du kan ha i alla sammanhang, till exempel en snygg festklänning, en fin kavaj, Då behöver du inte panikhandla något för ett specifikt tillfälle.
  • Tänk på att köpa kläder som du kan matcha med något annat i din garderob.
Varför skall vi överhuvudtaget bry oss om detta, tänker du?

Jo, jag tänker så här.

Under den tid som det tar för mig att bli normalviktig, så vill jag också vara snyggt klädd. Jag kanske aldrig blir så normalviktig att jag kommer i små storlekar (även om jag vet att vissa gör det). Men om det nu faktiskt finns snygga kläder - även om man är beroende av lite större storlekar - då är det väl bra att få tips om var de finns. Eller hur?

Hittade en artikel om Thina i Amelia som fanns på nätet: Hur stor får man vara för att synas>>

söndag 20 februari 2011

Gamla vanor


Idag kände jag att jag verkligen råkade ut för gamla vanor.

Jag känner mig lite nere - det är mycket i livet som inte riktig är som jag tänkt mig. Även om mycket ät bättre, så är inte allt bra.

Och vad gör jag när jag inte mår bra, jo - jag äter.

Så det gjorde jag i morse. Efter min vanliga hårda macka så letade jag runt i skåpet och hittade chokladkex - och åt upp allt som låg i påsen. Och sen mådde jag inte alls bra. Varken fysiskt eller psykiskt.

Och jag kände så igen mina gamla vanor - att börja äta så jag inte känner mig helt OK. Fast nu funkar inte det så bra eftersom jag blev illamående. Så det är ju bra, fast det det är ju bättre om jag inte åt…

fredag 18 februari 2011

Glömde ju säga…


Jag var och träffade doktorn på vårdcentralen i veckan och hoppades att jag skulle kunna sätta ut några av blodtrycksmedicinerna.
Blodtrycket var bättre, men ännu inte så bra att några mediciner kunde sättas ut. Men jag hoppas att det blir bättre - bara den där vikten kunde ge sig ner lite…

Så himla tråkigt…


Nu är jag så himla trött på det här… vikten bara står still. Det är tråkigt att gå och träna. Det är bara tråkigt.

Det var bara det jag ville säga!

fredag 11 februari 2011

Skalle-Per?


Jag har långt hår. Väldigt långt hår.

Men… nu blir jag lite orolig. Varje dag när jag borstar håret så står jag med massor av hår i borsten och i handen. Jag tappar alltså hår. Jo, jag inser att det är något som fattas i kroppen, något som gör att energin går åt till annat än att hålla kvar håret i hårsäckarna. Men vad skall jag göra? Jag vill inte bli skallig. Jag är inte riktigt färdig att klippa av mig håret heller (även om jag har tänkt på det i säkert 25 år!)

När det gäller vikten så verkar jag ha hamnat på den berömda platån nu. Ett kilo ner, ett och ett halvt upp , ett halvt ner, ett upp, ett och ett halvt ner - och så där håller det på. Lite irriterande faktiskt. Men det är bara att kämpa på och gå på träningen. (Där jag för övrigt fick instruktioner på roddmaskinen idag och har därför rott långt!)

Jag har äntligen lyckats leta upp ett måttband och kan därför rapportera de senaste resultaten när det gäller alla mått och vikter. (Det är konstigt att måttbandet alltid försvinner!)

Så här är senaste resultaten (start 6 september 2010)

Vikt (- 34,4 kg)
Midja (-34,0 cm)
Lår (-17,0 cm)
Knä (-12,0 cm)
Vad (-7,5 cm)
Vrist (-3,0 cm)
Överarm (- 4,0 cm)
Handled (-1,5 cm)
Bröst (- 17 cm)

Ja, det är klart att det är skönt att jag har blivit mindre i omfång. Underbart härligt. Jag har en lång väg kvar - men har kommit en bra bit på vägen. Är så evigt tacksam för att jag har fått den här chansen - även om det blev så jobbigt som det blev. Men sjukhusvistelsen bleknar bort. Dock har jag lite svårt för att se på serien "Sjukhuset" som är inspelad på Uppsala akademiska… Det lockar fram för mycket minnen.

PS Jo, otroligt nog missade jag Qi gongen denna vecka också! Det är osannolikt. 11.30 tittar jag på klockan och inser att jag för en timme sedan skulle vara på gymmet… Men nästa vecka ?!

tisdag 8 februari 2011

Vatten, mat och toalettbesök

En av svårigheterna med den här operationen är ju att man måste dricka mycket (ja, det skall man ju alltid göra, men det är på ett sätt viktigare nu). Så jag försöker komma ihåg att dricka. Men det är som sagt svårt.

En av fördelarna med att det ibland är svårt att få i sig tillräckligt med vatten är att man inte behöver gå på toa så ofta. Så nu när jag skulle åka till Skellefteå med nattåget så tänkte jag "inga problem, jag kommer ju inte att bli kissnödig och behöva gå upp". Jag är sällan kissnödig när jag vaknar på morgonen, men går ju alltid.

(hmm… nu känns det nästan som det är lite onödigt mycket information här… men… äh… skit samma)

Anyway, jag åker tåget, sover i liggvagnen - och vaknar tidigt, tidigt på morgonen och är … kissnödig. Likadant när jag åker hem. Jag som hade tänkt mig ha en fördel av av att slippa gå på toa för en gångs skull. Men så kan det gå.

Jag är lite orolig för detta med vattnet och drickandet. Jag tycker mig se att jag är torr och slapp i huden, mer och mer rynkor runt ögonen. Försöker hindra mitt snabba åldrande med hjälp av krämer och salvor. Men det hjälper inte mycket. Det är ju insidan som är det viktigaste.

Så jag måste få en bättre rutin på att dricka vatten.

Har kommit på att jag kan äta 70% choklad. Vilket är gott. Men kanske onödigt? Dock kan man ju inte äta så mycket. Har testat lite olika småkakor och sånt också. Det går väl sådär, känns ofta lite tjuvtjock efteråt - så jag försöker undvika det. Men ibland så sätter suget och de gamla vanorna in.

På gymmet kom ägaren till mig förra veckan och undrade hur det går. Och sen sa han att han tyckte jag skulle lägga till roddmaskinen. Så denna veckan skall han få visa mig hur man gör det. Tydligen tränar man flera muskler på samma gång när man använder den. Skall bli spännande. (obs, det är inte jag på bilden om nu någon skulle tro det…)

Tyvärr har jag inte kommit iväg på Qi Gongen ännu, som jag planerat att gå på varje veckan. En vecka hade jag anmält mig - men glömde bort det för jag satt och jobbade. Har liksom inte fått rutin på att gå dit. Men det får väl bli ändring på det också.

Jag har ätit lunch ute på stan flera gånger den senaste veckan. Det har väl i princip gått bra. Jag har ofta valt någon kyckligssallad eller hamburgare. Men jag får ju ofta lämna hälften eller över det - vilket känns himla onödigt när man betalt helt lunchpris. När det gäller salladerna äter jag upp köttet och lite av grönsakerna - men större delen ligger sedan kvar. När det gäller hamburgaren så kan jag ta någon tugga av brödet - men brukar oftast bara äta hamburgaren och lämna större delen av brödet. Jag tror jag skall beställa mindre portioner istället - för det här blir ju löjligt.

Jag har börjat undra om det är så att det vita brödet gör magen mer svullen och att jag får mer gaser av det. För de gånger när jag ätit mycket bröd så känner jag mig oftare mycket mer uppblåst än när jag bara äter knäckebröd.

Japp - ytterligare ett blogginlägg som inte tillfört så mycket egentligen - men ett bra komihåg för mig själv om inte annat.

tisdag 1 februari 2011

Det var luft emellan

Idag har det spöregnat i Göteborg. Så när jag skulle åka in till stan på ett möte tog jag fram min regnrock. När jag tog på mig den så upptäckte jag att den satt inte tajt längre - det var till och med luft emellan. Det var en skön känsla. Förra gången jag använde regnrocken satt den så tajt så den nästan inte gick att stänga…

Bältet i byxorna får jag ha på innersta hålet. Känns också rätt så OK. Förra veckan testade jag alla mina byxor i garderoben. Det finns fortfarande en hög som jag inte kommer i. Och sen var det några som jag rensade bort för att det var alldeles för stora. Det känns också bra!

Jag har inte mätt mig, men jag väger mig regelbundet. Just nu ligger resultatet på -35,5 kg sedan 6 september när jag började med pulver, innan operationen.

Min goda vän, som ungefär samtidigt som jag opererades, upptäckte att hon hade diabetes, hon mår bra nu. Hon äter enligt LCHF-kosten nu och behöver inte ta någon insulin på dagarna. Bara lite på kvällarna för att ligga bra på morgonen. Och hon har gått ner 16 kilo. Hon är jätteduktig och jag är så glad att hon mår bra.

Men vet ni - det är så konstigt, för hennes arbetskamrater ifrågasätter hela tiden hennes matvanor. Ifrågasätter vad hon äter och inte äter. Ifrågasätter varför hon inte äter mer grönsaker, varför hon äter så mycket fett… Men visst är det sjukt! Istället för att bara vara glada för att hon har hittat ett sätt att må bra, gå ner i vikt och hålla sin diabetes i schack så måste hon också hålla på att "försvara" sig mot sina arbetskamrater.

Det är ofta många som blir stressade och störda när någon som är stor plötsligt börjar att gå ner i vikt. Lite lagom kan vara OK - men när vikten rasar och det händer något - då stör detta ordningen. Varför skall det vara på det viset?

Då gäller det att komma ihåg att det gäller att sätta sig själv i första rummet. Det handlar om att må bra och att leva så att man åter blir en normalviktig person. Vägen dit kan se olika ut men vi måste hjälpa varandra och glädjas över varandras framgångar.