Ett stort och ett litet

Ni vet hur det är - det ena bröstet är lite större än det andra. Det är egentligen inget man märker i vanliga fall.

(Hörde på "På spåret" att Lena Ph visst kallar sina bröst för "Humle och Dumle". Nja, något sådan gör jag inte. )

Men det har tyvärr blivit så att det är det mindre bröstet som blivit ännu mindre. Och därför har det större bröstet blivit ännu större… jag ser det nu när jag tar på BHn.

Men visst är det typiskt. Om de nu skulle ta bort något så kunde det ju varit i det "stora" bröstet, så det blev mer jämt…

Jag har fått kallelsen till strålningen. Jag ska göra alla inställningar i slutet på februari (när vi kommit hem från semestern) och sedan börjar strålningen den 10 mars. Jag skulle gissa att den håller på i fem veckor.

Det känns bra att kunna planera och veta när strålningen blir av.

Nu var det vikten då… Jag har i veckan försökt att börja dricka pulver igen, bara för att komma igång. Det går väl sådär… Jag skulle så gärna vilja gå ner i vikt innan vi åker på semester vecka 7. För det här är inte bra. Och jag känner hur hopplösheten när det gäller vikten håller på att gripa tag i mig igen.

Det var ju inte så det skulle vara…Skiit!

Ett eller två?

Efter jag hade varit på läkarbesöket den 5 december var jag förvirrad. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Jag pratade med vänner och bekanta som hade olika erfarenheter. Och det stående rådet som jag fick var att ta bort hela bröstet.

Det var ju den helt säkra metoden som garanterade att cancern skulle vara borta.

Vi åkte till London under Luciahelgen, jag och maken. Det var mycket trevligt. Och jag pratade och funderade mycket om hur jag skulle göra. Och jag var helt övertygad att jag skulle ta bort bröstet. Jag började ställa in mig på detta.

Men när vi kom hem från London låg där en kallelse till att träffa en onkolog. Det var redan på torsdagen och jag bad maken följa med.

Den onkologen var en ung kvinnlig läkare och hon var så bra. Lugn och sansad. Hon sa att all sjuk vävnad var borta. Och att strålningen var minst lika bra som att operera bort hela bröstet. Hon tittade och klämde. Allt såg bra ut.

Det kändes så tryggt och bra när vi hade pratat med henne. Så det blir strålning och jag behåller bröstet. Eftersom vi ska åka iväg hela familjen två veckor under februarilovet så bestämde vi att försöka få igång strålningen vecka nio efter semestern. Det känns bra.

Läkaren sa också att strålningen skulle gå till på ett nytt sätt. Det är ju vänster sida som ska strålas och där sitter hjärtat och lungor. Jag hade ingen tanke på detta. Men för att minska strålningen på dessa organ kommer man att använda en metod som bygger på att man bara stålar när jag andas (eller om det var när jag andas ut). Det är otroligt vad de kommer på.

Nu är det nytt år och jag var i morse och tränade. Nu måste jag verkligen komma igång med bättre mathållning och försöka gå ner i vikt av igen. Jag hade en idé att jag skulle börja med pulver igen, typ som i dag. Men… så är det så mycket som händer och därför blev det inget med det. Men jag måste verkligen försöka - för det här håller inte. Och det funkar inte att skylla på cancern heller. För det vill jag inte. Och jag vill ju inte förlora allt det jag uppnådde med operationen och allt vad det innebar.

Så två bröst - och en vår där jag ska försöka gå ner igen. Det är min ambition för 2014.