måndag 21 januari 2013

En sån där dag…

… när allt bara känns fel, tråkigt och hopplöst.

Nej, jag vet. Det är inte hopplöst. Allt är inte tråkigt. Men ändå…

I går kom jag inte utanför dörren. Alls. Jag satt i princip i soffan hela dagen och tittade på TV och sydde på dotterns klänning. Och på kvällen ångrade jag mig så. Varför gick jag inte ut? Det var strålande vinterväder ute. Jag såg uppdateringar på datorn om folk som promenerat, åkt skridskor, vandrat ute på havsisen. Men jag… jag satt bara på min soffa och sydde…

Jag får liksom inget ur händerna. Känner mig orkeslös och viljelös. Hopplös.

Är det så här det ska vara? Så här det ska bli?

Dotter har varit hemma över helgen. Det var trevligt. Även om man inte ser så mycket av henne då heller. Hon umgås mest med pojkvännen och stänger in sig på sitt rum.

Om familjen ska träffas eller göra något tillsammans så är det jag som får dra i det. Planera och bestämma. Ingen annan tar initiativ. Och ofta så är det inte så att de andra blir glada eller gillar förslagen.

Jag börjar bli så trött på detta. Var är mitt liv? När får jag börjar göra saker som jag vill göra? Maken sover hela förmiddagarna när han är ledig och jag är vaken och bara väntar. På kvällarna när han kommer hem lägger han sig i soffan och titta på TV och sover.

Var är mitt liv? Ska jag ta tag i det eller? Och vad kommer det att få för konsekvenser?

Det hände i alla fall några roliga saker i helgen. Jag fick en mycket fin komplimang av min svägerska. Och på lördag kväll var hela familjen och såg Galenskaparna på Lorensbergsteatern. Det var väldigt roligt.

onsdag 16 januari 2013

Det är inte vad du äter…

…mellan jul och nyår som spelar någon roll - utan det du äter mellan nyår och jul.

Och det är ju så sant som det är sagt.

Detta har hänt sedan jag skrev här sist på bloggen.

Dietisten lovade att ringa mig i december - och det gjorde hon. Det kändes väldigt bra. Och jag hade faktiskt gått ner ett kilo sedan jag var på återkontrollen (men det var ju det här med jul och nyår som kom sen…) I alla fall så kom vi överens om att hon skulle ringa mig igen i februari.

Sen var jag och hälsade på en god vän som jag inte träffat på ett tag. Det visade sig att min vän hade gått med i OA (anonyma överätare). Det är ett tolvstegsprogram som liknar AA och alla andra tolvstegsprogram. Jag följde med en gång innan jul.

Det kändes väldigt konstigt och det sätt som mötet gick till på var ganska främmande för mig. Jag har inte varit på något mer möte - det kom jul och nyår emellan och sen har jag varit upptagen. De vill att man går sex gånger innan man bestämmer sig för om man ska vara med eller inte.

Och under juldagarna så har jag verkligen funderat just över mina ätvanor. Vad det är jag stoppar i mig och när och hur…

Så jag tror verkligen att jag ska gå mina fem gånger till innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra i framtiden med OA.

Jag är trött på att stå still och stampa fem kilo upp och fem kilo ner. Jag går och tränar och behöver väl antagligen göra något mer. Få ordning på mitt ätande - se till att använda klockan och äta regelbundet. Se till att dricka mycket mellan måltiderna och inte samtidigt med maten. Se till att motionera regelbundet och kanske utöka detta.