Samtal med dietisten

I veckan hade jag telefontid med dietisten. Och punktligt ringde hon upp mig och vi pratade igenom hur en vanlig dag såg ut för mig, vad jag äter osv. Och hon tyckte att jag måste äta ett mellanmål till på eftermiddagarna och givetvis (som jag redan visste) dricka mer vatten.

Hon frågade mig också om jag hade råkat ut för dumping. När man äter för mycket, för fett eller för sött och inte mår bra. Det har bara inträffat någon enstaka gång, så jag sa det. Jag har inte mått dåligt.

På kvällen kom maken hem med en bit smörgåstårta och jag tog en bit av den. Sen mådde jag så dåligt att jag var tvungen att gå på toaletten och få upp den. Nästa dag var jag i stan och åt middag med min vän. Det var en fiskburgare. God, men ganska salt. Efter en stund kände jag att jag inte mådde bra. Försökte med en primperan mot illamående - men det hjälpte inte. Det var bara att ge sig till toaletten. Fick alltså inte ut så mycket av mina pengar den dagen… Men efteråt mådde jag bättre.

Så kan det gå.

Jag har börjat med en liten magövning på gymmet också. En mycket enkel situp med hjälp av en kettelbell på 4 kg. Och det känns i … armarna.

Ja, ja, som gyminstruktören sa - det nya är att man gör en övning som tränar flera muskler på en gång (det är ju himla praktiskt och sparar tid…)

B12 och blodtryck

Det har gått tre månader sedan jag gjorde min operation. Den första skedde ju 11 oktober och omoperationen den 17 oktober. Så nu är det alltså tre månader sen. Jag mår bra. Det har hänt någon gång att jag ätit för fort, så mår jag illa. Det har hänt att jag har ätit för sött, då mår jag också illa. Men det har bara hänt en gång att jag mått så illa att jag har behövt gå och spy, den senaste tiden.

I början av veckan pratade jag med Uppsala för jag ville veta när jag kunde börja träna magen igen. Jag fick prata med den läkare som opererade mig båda gångerna. Han sa att ärret är läkt efter en månad och att det inte skulle vara några problem att börja träna. Så nästa vecka har jag gjort upp med gymmet att jag skall få lite fler övningar. Jag har haft lite ont i magen den här veckan, men jag tror faktiskt att det varit träningsvärk - det kändes dock lite jobbigt inne i magen och ärret var ömt. Men nu är det bättre.

Eftersom det är tre månader sedan operationen var det dags att ta min B12-spruta. När jag fick den första sprutan, när jag var på sjukhuset var jag helt öm i flera veckor. Ja, det är fortfarande så att jag har känselbortfall. Så jag såg inte fram emot att få en ny spruta.

Jag åkte till vårdcentralen för att få hjälp. Det visade sig dock att denna spruta inte kändes någonting. Det bara stang lite när jag fick sprutan, men jag har inget känselbortfall, inga domningar - ingenting. Väldigt skönt.

Passade också på att ta ett blodtryck och det låg bra. Jag hade ju förstås hoppas på att det skulle ligga lite lågt så att jag kunde bli av med mina blodtryckstabletter - men så var inte fallet. Jag har fått en tid till min husläkare och skall träffa henne nästa vecka -så får vi se vad hon säger om alla tabletterna.

Sammanlagt, sedan den 6 september (fyra månader) så har jag gått ner 33,3 kg - vilket är väldigt, väldigt skönt. Det är en lång kvar - men jag har kommit en bra bit på väg.

Extra skatt för feta

Läste i tidningen i morse om kommunalrådet Stefan Hanna som hade på förslag att införa en skatt för människor som äter och dricker för mycket.
Läs hans blogginlägg här>>

Det har blivit mycket reaktioner på det här blogginlägget och jag läste på internet att hans parti, Centerpartiet, satt i krismöte för att diskutera.

En av hans partikamrater tyckte att Hannas utspel behövde ett seriöst bemötande. Läs Fredrick Federleys artikel här>>
Federley avslutar sin artikel

Vi människor måste få göra våra egna val om vi inte totalt ska kontrolleras av staten. Även om en sådan vedervärdiga utveckling skulle få slå rot på djupet så skulle vi hitta sätt att ta oss runt det. Vi får helt enkelt leva med att vi inte är likadana. Vi får leva med att vi inte är ett idealt folkhem-samhälle med mamma, pappa och två barn. Vi är som folk är mest, lite olika och ibland gör vi rätt val. Ibland gör vi fel val. Oavsett vilket så måste vi få bestämma själva och politiker ska akta sig för att straffbeskatta enskilda och utsätta dem för smälek.

Går vi in på en sådan bana är det snart sagt ingen som kommer undan att stå utklädd till ett djur för allmän beskådan eller som inte får sig en särskild skatt riktad just mot den personen. Orimligheten i det talar för sig självt och vi kanske nu kan lägga denna debatt åt sidan till förmån för debatter som verkligen tarvar vår uppmärksamhet och uppfinningsrikedom men dock utan straffbeskattning och smälek inblandat.

Ja, visst är det intressant att det är så lätt att ge sig på "de som är feta och dricker för mycket". Jag undrar vad Hanna egentligen tänkte sig att åstadkomma med sitt blogginlägg. Om han hade velat ha en seriös debatt om folkhälsan så är kanske inte en skatt för de som "inte sköter sig" (vem som nu skall sätta de gränserna) det klokaste.

För visst är folkhälsan superviktig. Vi som har levt (och fortfarande lever) med övervikt vet precis hur viktigt det är att må bra. Att faktiskt vilja orka, att faktiskt vilja kunna låta bli, att faktiskt vilja må bra…

Tyvärr tror jag inte att det blir en endast seriös diskussion om folkhälsan på grund av det här. Om det istället hade blivit en diskussion om hur mycket gymnastik barn och ungdomar får i skolan, om maten de äter i skolan och när de kommer hem, om hur man skall klara av att laga bra mat trots att man är ensamstående eller två fulltidsjobbande personer i en familj. Det hade varit mer realistiskt.