torsdag 28 april 2011

Mat på bestämda tider

Jag programmerade min telefon. Och det har faktiskt fungerat utmärkt. Eftersom det går att programmera exakt vilka dagar den skall ringa så har jag tagit bort 07-ringningen på helgerna. Men annars så påminner den mig 07, 10, 12.30, 15, 17.15, 19.30. Och även om jag inte skulle rusa och stoppa något i munnen exakt just när det ringer - så vet jag att jag skall det och brukar ordna något så fort som möjligt.

Vattnet är lite svårare. Men jag gör mina tappra försök.

Jag har börjat äta youghurt med krossat linfrö, och toppar även med katrinplommon ibland. Allt för att undvika förstoppning i fortsättningen. Och magen fungerar utmärkt.

Jag frågade just om linfrö när jag var i Uppsala. De rekommenderade inte hela linfrö (vilket jag alltid har ätit förut - blötlagda). Men krossad linfrö går utmärkt, på youghurt - och passar som sagt väldigt bra som mellanmål. Enkelt att ta till och lätt att laga.
(Ni hörde väl om tjejen som var med i Xtravaganza och åt linfrö och drack vatten och tarmen sprack? Läs här>>)

Har funderat vidare på detta med fettet. Idag har vi Becel hemma som smörgåsmargarin. Maken fick detta rekommenderat vid något läkarbesök för ett par år sedan, för att få ner kolesterolen.

Men… jag tror att det egentligen är bättre med riktigt smör för min del. Och egentligen för övriga familjen också. Men hur övertygar man dem om det?

Jag tror att magen mår bra av smöret. Det behövs ju smörjmedel för att få "maskineriet" att fungera.

De där promenaderna som jag lovade förra veckan - de har inte riktigt kommit igång. Jag fick problem med bilen förra veckan och fick motorstopp två dagar med bärgning som följd. Detta rubbade hela veckoplaneringen rejält så både promenader och träning fick läggas undan. Men denna veckan har jag i allafall varit på gymmet på onsdagen. Och jag borde strax ta en promenad. Den tänkte jag ta till mataffären för att köpa en ny ost. Förena nytta med nöje alltså.


Dagens medicin: Ännu en myt - det hjärtvänliga margarinet>>
Hjärtlungfonden dumpar Becel>>
Ytterligare kritik mot Becel>>
Sveriges konsumenter i Samverkan: Bregott och Becel - ja, det är en hälsofråga>>

måndag 18 april 2011

Äter för lite och för sällan

Sitter nu på tåget på väg hem från Uppsala där jag idag har varit på uppföljningsbesök på Obesitasmottagningen. Jag har ju aldrig varit på Uppsalas obesitasmottagning förut, eftersom jag blev utredd i Göteborg. Men nu var det sex månader sedan operationen och dags för uppföljning som sagt.

Först träffade jag en dietist och vi pratade igenom vad jag åt, hur jag åt och drack och allt sånt. Och kunde väl ganska snabbt konstatera att jag äter nog för lite och framförallt för sällan. Så nu blir det till att ställa "mat-och-sovklockan" för att få in goda rutiner på att äta. Både för lite vatten och för lite mat kan ha skapat förstoppningsproblemet jag råkade ut för i lördags.

Det är lite underligt det här - att plötsligt behöva ställa in sig på att äta hela tiden, när man hela livet har försökt att undvika att äta. Säkert har mina olika sötsakersbehov också sin grund i att jag har ätit för lite.

Sen fick jag träffa en sköterska. Blodtryck, vägning, mätning och samtal. Och jag ligger fortfarande kvar som tvåsiffrig, nu med mer marginal. Härligt. Precis som det skall vara. Jag fick frågor om håravfall osv. Också detta kan ju bero på att man äter för lite. Kroppen har ju inte förmåga att på samma sätt ta upp näring i maten och stoppar man då också in mindre mat så blir det besvärligt.

Svaren på proverna som jag var och tog för ca tre veckor sedan på vårdcentralen tittade hon på och sa att de var alldeles utmärkta. Hon hade nästan aldrig sett så bra blodvärden någongång. Och B12-provet var också utmärkt - särskilt med tanke på att det var i slutet av "perioden" och att jag tog en ny spruta för knappt en vecka sedan.

Efter mina besök hos obesitaskliniken så var jag hemma hos min faster och farbror och har tillbringat en underbart skön eftermiddag. Vi har pratat om vikt, mat, hälsa och annat som vi har varit med om.

Min faster har funderat mycket på dietisternas roll när det gäller viktnergång och hälsa. Hon är fascinerad över hur lite råd man egentligen får efter en operation (eller så är det jag som inte har uppfattat dem). Men hon har ju också haft kontakt med många dietister när hon på diabetesavdelningen på Akademiska sjukhuset. När diabetesråden nu har förändrat bara på några år.

När det gäller obesitas och kostråd undrar hon varför inte det finns tydligare råd, varför ingen dietist forskar om detta eller skriver en uppsats. Varför inte dietisterna syns mer - när det är så oerhört många som genomgår den här operationen. Tyvärr finns det ju en del som inte klarar av att behålla vikten - och vad beror det på? Kan dietisterna vara mer behjälpliga där?

Ja, inte vet jag - men det är en intressant tanke.

Jag skall i alla fall hem, skall programmera min telefon så att den ringer när jag skall äta, planera att ha mer mat hemma, mellanmål i form av yoghurt och så vidare och så har jag lovat att börja promenera…

Så nu får det väl bli gymmet måndag, onsdag, fredag och promenad tisdag och torsdag och kanske någon gång på helgen. Hej och hå!

söndag 17 april 2011

INTE roligt!


Igår var jag med och hjälpte på Baby-barn-mässan i Göteborg. Det var roligt. Och jag köpte två klänningar till mig själv. Detta var den ena. Jag köpte dem av House of Lola.se

Känner mig väldigt snygg i klänningen som det var specialpris på under mässan.

På kvällen var vi hos vänner och åt middag. När vi kom hem kände jag att jag måste gå på toaletten. Sen slutade det roliga för den dagen.

För det är inte bara torr hud som är blir problemet om man inte dricker tillräckligt. Utan även… förstoppning.

Det råkade jag ut för igår. Tre timmar i badrummet… maken som fick göra en akututryckning till affären (som lyckligtvis inte stängt) för att köpa hjälpmedel - och till slut löste det sig… (ha, ha…)

INTE roligt!! Jag måste få ordning på detta. Det funkar inte att vara livrädd för att få förstoppning, det kan ju inträffa när som helst ju. Och jag trodde jag hade koll på "intag" och "utgifter"

Men imorgon skall jag på återbesök i Uppsala och träffa dietist och sköterska. Jag får ta upp det med dem då.

torsdag 14 april 2011

Äntligen!


Äntligen - så kan jag ropa ut - äntligen!

Sedan tre dagar är jag äntligen tvåsiffrig! Det var ett tag sedan nu - och det började med minsta möjliga marginal, men den har långsamt ökat (avståndet till tre siffror, alltså). Så nu tror jag mig om att äntligen (där kom det ordet igen) vara tvåsiffrig. Aldrig mer tresiffrig - aldrig mer!!!

Jag mår bra. Men jag dricker för lite. Det märker jag för jag är lite snurrig ibland. Jag är torr som fnöske och behöver smörja in mig med olivolja. Jag får rynkor och jag har börjat få gråa hår. Det kanske inte har så mycket med operationen att göra - men jag märker det mer nu. Men som min faster sa - det finns färg.

Idag var jag på vårdcentralen och träffade min läkare. Mitt blodtryck ligger mycket bra nu och det blev bestämt att en av blodtryckstabletterna skall sättas ut. Jag fick också min spruta med B12. Kändes ingenting. Vilket är skönt.

På måndag skall jag åka till Uppsala och träffa en dietist och obesitassköterskan. Det är då ett halvt år sedan jag opererades. Det är inte klokt vad fort det går.

Jag har varit iväg på en del resor, bland annat till Tyskland. Funderade lite på hur det skulle fungera. Men det gick mycket bättre än väntat. Det fanns alltid något lämpligt att beställa på restaurangen. Och jag hade köpt med mig några hårda mackor som jag hade som extra proviant i väskan. Så det gick som sagt utmärkt.

Jag har märkt att det är svårt att komma ihåg att äta när jag är hemma på dagarna. Jag vet liksom inte riktigt vad jag skall äta. Blir hungrig (tja… eller… kanske mer sugen) och så går jag och ser vad som finns i skåpen. Stoppar i mig någonting. Men det blir inte riktigt så bra och nyttigt som det borde antagligen. Måste få bättre koll på det - det är alldeles för lätt att ramla in i gamla vanor.

(När jag var inne och letade efter en bild på en våg sprang jag på den här underbara bloggen om sötsaker - en superduktig tjej som gör fantastiska skapelser, titta på underbara tårtor muffins och kakor på http://sotasaker.blogspot.com/ vilken kreativitet och fantasi!)

måndag 21 mars 2011

Kropp och själ pratar om gastric-bypass

Fick tips om ett mycket bra radioprogram som hade gått i höstas när jag låg på sjukhuset. Det handlar om operationen och gav en mycket mer nyanserad bild av operation och vad som händer efteråt än vad som kom fram i kalla fakta.

Kropp och själ 19 oktober 2010 Lyssna här>>

Läs mer här>>

söndag 20 mars 2011

Möten och olja och kalla fakta

Dagarna flyger iväg - och nästan varje dag tänker jag att jag borde gå in på bloggen och skriva lite. Det händer ju saker jämt som jag kunde berätta om. Men så har det inte blivit. Men nu så… (hade ju egentligen tänkt att städa på kontoret, så det här var roligare att göra.).

Sen jag skrev sist så har jag träffat tre personer som jag gärna vill nämna.

Dels är det min goda vän som driver bloggen Barfota - vi är gamla barndomskamrater och vi träffades i veckan. Härligt att träffa sina vänner som man delat i princip hela sitt liv med. Det är bara att plocka upp där man var sist. Gott. Det är livskvalité!

Den andra personen är en av deltagarna i den KBT-grupp där jag var med på Obesitasmottagningen i Göteborg. Hon gjorde sin operation för ett år sedan och är supernöjd. Vi träffades när hon var på besök i Göteborg och fick en härlig pratstund och fika i stan. Vi pratade bland annat om träning. Där visade det sig att vi är ganska olika. Hon är en tävlingsmänniska som gärna stod 1/2 timme (eller 1 timme) på Crosstrainern och sedan också körde 1/2 timme i gymmet. Tja… olika falla ödets lotter kan man säga. Det är inte riktigt min grej att träna på det viset. Men väldigt roligt att träffa henne och prata erfarenheter om operation, mat, eftervård och kläder.

Det tredje mötet har jag gjort denna helgen när jag varit på en spännande konferens, nämligen webcoast. En konferens för oss som älskar webben. Och där träffade jag Thina Grotmark som driver bloggen Beyond Sizez>>.
Roligt att träffa denna trevliga kvinna i verkligheten. Hon vann också ett pris för sin fina blogg med massa fina tips.

Så detta var tre mycket trevliga möten.

Det som också har hänt är att jag tror (det verkar i alla fall så) att min platå äntligen har släppt och att jag återigen börjat gå ner i vikt. Jag vågar inte riktigt tro på det ännu, men jag hoppas att det är så.

Dessutom fick jag en kallelse i fredags till mitt återbesök i Uppsala, dit jag ska i april. Så nu måste jag ta mig till vårdcentralen och ta en massa prover. Typiskt nog var jag där fredag förmiddag (innan posten kommit) för att ta blodtrycket och få mina blodtrycksmediciner påfyllda. Men det är väl bara att knalla tillbaka nästa vecka. Blodtrycket ligger mycket bra numera, med mediciner i och för sig. Jag hoppas att jag snart kan börja sätta ut någon av mina tre tabletter som jag stoppar in mig.

Dock har jag börjat stoppa i mig en annan tablett. Nämligen Selicia. Det är för att stärka hår och naglar som inte mår så bra känner jag (det skrev jag också om här>>). Och jag är torr som fnöske (måste dricka mer vatten, jag vet!!!) så att jag har börjat smörja in mig med olivolja för att inte damma hela tiden.

Ok - det var en snabb uppdatering.

Var det någon av er som såg programmet Kalla fakta från 10 mars som handlade om gastric bypass-operationer? Du kan se programmet här>>
Så här skriver Kalla fakta om programmet:
Om fetmaoperationer. Antalet fetmoperation ökar i Sverige men det är många som ångrar sig efteråt. I takt med de ökade operationerna kommer också larmrapporter om svåra biverkningar som bristsjukdomar, depressioner och alkoholmissbruk. Reportrar Katarina Franck, Magnus Wennerholm och Markus Junghard.
I en facebook-grupp som vi opererade har på nätet så har vi diskuterat det här programmet efteråt. Vi är alla rätt så upprörda över hur vinklingen i programmet var. Att det inte fanns någon som intervjuades av alla oss som faktiskt är nöjda med operationen. Som kan se en livsförändring och något positivt med operationen.

En av personerna har sagt till mig "Syftet med operationen är att man skall gå ner i vikt. Inget annat. Om man har gjort det så är det väl en lyckad operation? Då kan man väl inte komma och säga att operationen är misslyckad för att det är annat som inte fungerat?".

Det som däremot var bra med programmet är att de tar upp problemet med att landstingen behandlar dessa patienter olika och att det är olika regler. Det är också bra att ta upp behovet av att dessa patienter (vi) får möjlighet till samtal och uppföljning, för det är en livsförändring som påverkar allt. Om man i hela sitt liv har identifierat sig som "tjock" och stor, så är det inte enkelt när människor börjar se på en med helt andra ögon. Självklart är det jobbigt.

Men för mig som gjort operationen, så är jag supernöjd - trots komplikationerna efter operationen. Trots att jag inte kan äta för fort, för mycket eller dricka kolsyrat och alkohol. För jag ser framför mig att jag skall leva som normalviktig, orka resa mig, orka gå, orka motionera och kunna köpa kläder på andra avdelningar än där det hänger superstora plagg.

Till exempel är jag väldigt glad över min vårkappa som jag nu använder. En röd, insvängd kappa från Ellos.

lördag 5 mars 2011

Ingen träning, ingen ordning

Det har gått ett tag sedan jag skrev senast.

Det som har hänt är att inte så mycket har hänt. Jag har varit förkyld, så jag har inte vågat eller orkat träna. Inte särskilt mycket förkyld, men så där så att det har känts oövervinnligt att gå och träna. Det är väl inte så där lysande egentligen för jag har inte gjort något annat heller (dvs promenerat eller så).

Vikten står fortfarande still. Det är oerhört retligt. Det är som om jag har fått ett kladdpapper på mig som jag försöker skaka av mig - men som inte vill lossna. Superjobbigt.

Och då hamnar jag i de gamla vanorna igen… Glömmer att äta, stoppar i mig fel saker (och mår illa…) Så lätt det är att hamna i fel dike, så lätt det är att göra det som man alltid har gjort.

Förra lördagen var min faster och hälsade på. När jag låg på sjukhuset så pratade hon ofta om de skulle komma och hälsa på oss, sitta och prata och vi skulle se en film (vi har ett biorum hemma). Och nu äntligen blev detta av. Det var mycket trevligt.

Och vi fick prata lite om hur det hade varit, hur det är nu och maken fick vara med också. Han fick frågan om vad han tycker. Han såg på mig och så "Det blir nog bra så småningom". Jag blir aldrig klok på den karln. Jag vet att han var tveksam till att jag skulle göra operationen. Men vad menar han? Jag har inte frågat - kanske är jag rädd för svaret.

Jag har rest en del den sista tiden, det funkar ganska bra. Men det är kanske också därför som det har varit lätt att ta till gamla vanor. Det tråkigaste är när man sover på hotell och inte kan njuta av att sitta vid en stor frukostbuffé. För jag orkar ju bara en hård macka i alla fall. Trots att det finns en massa andra goa saker där. Men det är ju ett I-landsproblem.

Förra söndagen fyllde svågern 50 år och han bjöd ut oss på Heaven 23. Det var mycket gott och trevligt.

Jag talade med hovmästaren och bad om små portioner. Jag och dottern åt tre-rätters och de övriga fem-rätters. Det fungerade alldeles utmärkt och var synnerligen supergott. Och jag mådde utmärkt. Tog lax till förrätt och torskrygg till huvudrätt samt ost till efterrätt. Eftersom de övriga åt fem-rätters så dröjde det ju mellan rätterna, vilket nog passade mig alldeles utmärkt.