Kropp och själ om att hålla vikten

Igår hörde jag på Kropp och själ i P1. Det handlade om att hålla vikten efter att man gått ner mycket i vikt.
Lyssna själv här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1272&artikel=4987259

Så här skriver Kropp och själ på sin webbsidan:

Foto: Scanpix

Eftersnack v 9 Bantarens svåraste match

Att banta är ingen konst. De flesta överviktiga har gjort det med framgång många gånger. Det svåraste kommer sedan, när målvikten är uppnådd och suget efter kalorierna börjar ta över. Att hålla vikten blir ofta en livslång och stenhård kamp. Och emot sig har man inte bara dåliga vanor utan också en stark biologisk drift. Forskaren Joseph Proietto vid universitetet i Melbourne i Australien har visat att personer som minskat i vikt har förändrade hormonnivåer långt efter själva viktnedgången. Det kan påverka både förbränningen och känslan av hunger och gör det extra svårt att hålla sig kvar vid den lägre vikten man lyckats komma ner i. Dagens program diskuterar varför det är lätt att banta men sedan så oerhört svårt att hålla vikten.

Johanna har lyckats hålla sin matchvikt i två år, men det innebär en ständig kontroll på vad hon äter, har hon inte det rusar vikten genast iväg. Kim har blivit 45 kilo lättare och vittnar om att varje lunch, middag och inköpstillfälle i mataffären handlar om att välja rätt. Suget och drogen finns där hela tiden ungefär på samma sätt som för en nykter alkoholist.

Gäst i programmet är Signy Reynisdottir från överviktscentrum vid Norrtulls Sjukhus.

Dessutom handlar det om mer eller mindre lämpliga sätt att mäta övervikt och om det allt vanligare risktillståndet fettlever.

Övervikt och aptit

Vetenskapsradion meddelar idag om en undersökning där några forskare sett att övervikt och för stort intag av fett skadar regleringen av aptiten i hjärnan.
Och det var inte många dagar sedan vi läste om att LCHF-metoden var förkastlig (igen).

Som alltid ska man väl ta till sig alla dessa nya rön med en nypa salt, men de kan vara bra att ha i bakhuvudet så att man inte bara fastnar för bara en metod.

Så här skriver vetenskapsradion>>:

Övervikt kan skada aptitreglering

Foto: SVT bild.

Två olika forskargrupper publicerar idag resultat i tidskriften Journal of clinical investigation, som tyder på att extrem övervikt kan orsaka förändringar eller skador på hypothalamus, en del av hjärnan som bland annat är viktig för att kontrollera aptiten.

Man vet en hel del om hur hjärnan reglerar hunger och vikt, med de här två nya studierna kan ge kunskap om hur hjärnans kontroll av aptit och kroppens vikt fungerar hos personer som redan är överviktiga.

Enligt de två studierna skadas celler i hypothalamus hos överviktiga människor av inflammationsprocesser vid en kost som innehåller en hög andel fett. Och hos möss blev nerver i det här området dessutom sämre på att bilda nya kopplingar. Den här kunskapen kan vara viktig för att kunna utveckla nya behandlingsmetoder mot övervikt.

Kropp och själ pratar om gastric-bypass

Fick tips om ett mycket bra radioprogram som hade gått i höstas när jag låg på sjukhuset. Det handlar om operationen och gav en mycket mer nyanserad bild av operation och vad som händer efteråt än vad som kom fram i kalla fakta.

Kropp och själ 19 oktober 2010 Lyssna här>>

Läs mer här>>

Tänk dig mätt

Hörde på radion i morse att man kan tänka bort sitt sötsug. Det är en undersökning som har testat ett antal personer som fått tänka sig att de har ätit en massa godis - och sen när de blir bjudna så var de inte lika sugna som de som inte hade tänkt sig att de ätit.

Hmm… vad tror vi om det här? Kan det fungera? Nja… kanske. Vad tror du?

Att tänka på godis gör dig inte mer hungrig. Det går nämligen att styra hungerkänslan genom att intensivt tänka på en viss sorts mat, visar en ny studie i Science. Forskare har sett att om man fantiserar om att man äter en viss sorts mat tillräckligt många gånger i rad så äter man också mindre av just den sortens mat när man sen erbjuds den, jämfört med om man inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt maten.

Läs mer här>>

Igår blev jag väldigt sugen på att äta skorpor. Så jag gick ut i köket och gjorde i ordning två skorpor med ost. Tänkte att det skulle gå bra. Men aj, aj, aj… det var nog för söta skorpor. För efter en stund så mådde jag inte riktigt bra och fick gå på toaletten och få upp det. Sen kändes det OK igen. Så ett tips… börja inte med två skorpor. Det hade kanske räckt att äta en skorpa och tänka på den andra…

Idag skall jag på återbesök till Uppsala. Men som tur är skall jag göra det per telefon, vilket är tur med tanke på SJ. Får se vad de säger.

I ett bottenlöst hav

Igår var den första vardagen i augusti och jag visste att de öppnat operationsplaneringen igen i Uppsala. Åtminstone trodde jag det.

Jag ringde dit igår förmiddag och fick prata med henne som planerade. Då visade det sig att det inte alls hade börjat planera ännu. Utan de skulle börja planera i början av september. Detta på grund av ett operationsstopp av planerade operationer över sommaren, för att spara pengar.

Och det var ingen idé att jag ringde igen, för de kunde inte börja planera tidigare - och alla de som hade varit på läkarbesök i april var före mig i kön.

Och detta innebär att jag inte kan få besked förrän tidigast i september. Och man skall gå på pulver i minst 4-5 veckor innan operationen. Vilken innebär att operationen inte kan komma till stånd förrän i oktober - tidigast.

Det hade inte spelat mig så stor roll om jag vetat ett datum i oktober - då hade jag i alla fall varit inställd på något. Men nu vet jag ingenting. Jag ringde för att jag ville veta datumet, för att jag i god tid skulle kunna börja med pulver - gärna åtta veckor innan. Men nu vet jag ingenting…

Jag fullständig föll i ett bottenlöst hav, kändes det som. Jag ville ju ha ett besked!!!

Jag grät och äldsta barnet sa lite försiktig - "men du får ju operationen i alla fall" - men så känns det inte nu! Maken var lite mer oförstående. Kunde nog inte riktigt förstå varför det kändes så hopplöst just nu.

För ett par dagar sedan hörde jag ett program på P1. Det handlade om personer som söker sig inom EU för att göra operationer. De intervjuade bland annat en tjej från Göteborg som åkt till Tyskland för att göra sin gastric bypass-operation.

Hon var nöjd med operationen. Och hon hade sedan fått uppföljningen i Göteborg. Hon hade hittat ett företag som hjälpte till med alla papper och praktiska saker inför en operation. (Med i programmet var också en spanjor som kom till Göteborg för att operera in en benprotes, på ett helt annat sätt än de gjorde i Spanien. Så det är inte bara svenskar som åker utomlands - även andra EU-medborgare kommer till Sverige).

När jag hörde programmet så kändes det inte som ett alternativ - men nu börjar jag undra om det kanske inte är det i alla fall.