Sommar och lov?

Nu är sommaren här - även om vädret är lite osäkert på dagarna.

Jag har dock valt att flytta ut på landet och njuter av att kunna vara ute på dagarna och jobba på altanen. Familjen kommer ut på helgerna när de sommarjobbat klart.

En nackdel med att bo på landet är att jag inte går och tränar på gymmet. När jag var där förra veckan så meddelade jag dem att jag nu tar "sommarlov" och återkommer till hösten. Jag fick då rådet att ta promenader.

Och det har jag försökt att göra - även om det inte har blivit varje dag. Känner dock att det inte riktigt blir samma sak som att träna på gymmet. Försöker dock ägna mig åt lite trädgårdsarbete som får uppväga. Idag har det varit gräsklippning och krattning.

Det pinsamma var att jag i måndags faktiskt var hemma i stan - och egentligen mycket väl kunde gå och träna. Men när jag vaknade så kände jag mig nog lite, lite snuvig och tät (jo, jo…) och tyckte i min stora visdom att det var bäst att vila…

Jag har upptäckt att vågen hemma och vågen här på landet inte riktigt är samstämmiga. Jag har laddat ner lite olika appar till min telefon för att försöka hålla reda på vikten. Jag har bara valt gratisappar. Tre olika har jag hittat - men vet inte riktigt vad jag tycker eller hur jag skall använda dem.

Det är iGoalformer, TargetWeight och Weight.

iGoalInformer, där matar man in sina uppgifter. Sen talar man om vilken målvikt man har och när man förväntar sig nå den. Sen får man reda på hur många kalorier man skall äta om dagen för att nå den vikten - och om det är ett möjligt mål. Jag har dock inte hittat hur man fyller i uppgifter och uppdaterar under tiden.

TargetWeight - där matar man in sin vikt och sin längd. Så får man reda på vilket BMI man har. Man ställer också in vilken målvikt man vill ha - och när man vill uppnå den. Varje dag kan man gå in och mata in sin nya vikt genom att trycka på plus eller minus. Man kan välja om det skall vara kilo eller lb.

Där finns också en kurva där man kan följa sin viktnergång (eller uppgång, beroende på…). Där blev det lite jobbigt när jag kom hem och det skiljde nästan två kilo mellan vågarna. Jag tycker vågen på landet är roligare…

Jag hade önskat att jag kunnat mata in vikten från i september - då hade det varit kul att se vilken kurva jag hade. Men det har jag inte hittat att jag kan göra.

Wieght - det är bara en app där man matar in sin vikt för dagen. Där matar man också in sin målvikt och sen kan man se hur mycket man har kvar till målvikten är nådd. Den kan man sätta på ett slags alarm så att man väger/mäter sig vid samma tid varje dag. Nu har jag satt på den - den kommer att påminna mig en gång i veckan att väga mig.

Nu har jag dessa tre gratisappar i alla fall. Det finns säkert en massa fler. Någon som har erfarenhet av någon annan app - eller av dessa och kan tipsa om något smart sätt att använda dem?

Så matar jag in min vikt (om jag kommer ihåg vad jag vägde när jag väl kommer ut från badrummet, ibland är minnet alldeles för kort…).

Här hittade jag en blogg som gav tips på 10 appar för bättre hälsa>>
Det finns säkert massa fler apps som hjälper till att hålla koll på vikt och kalorier. Har du några tips?

Varför gör jag på detta viset

Nu sitter jag här och mår superilla - efter att ha vräkt i mig en massa choklad! Hur dum i huvudet får man vara på en skala egentligen?

Vi var hos grannen och åt lunch och firade att barnen slutat skolan. Det var gott och trevligt. Till efterrätt hade jag köpt med en stor glassbomb från Lejonet & Björnen. Och jag åt en lite bit och det var så gott. Så jag tog en liten bit till… och sen mådde jag illa. Att jag ALDRIG lär mig! Men det gick över efter en stund.

Nu har jag suttit och jobbat på kontoret och blev så himla godissugen att jag letade upp choklad och sen vräkte jag i mig den. Nu har jag varit på toaletten och spytt upp en del.

Hur tänker jag - eller rättare sagt - varför tänker jag inte?

Det är tillbaka till schemat igen - mat regelbundet - bestämd mat regelbundet. För det här funkar INTE!

Hängmattan hänger kvar

När jag började blogga förra året så skrev jag om hängmattan - och hur den ramlade ner (repen brast) när jag låg i den. Läs här>>

Idag har jag legat i hängmattan igen - utan att den ramlar ner. Det var så skönt. Repen var förstås nya - men framförallt så var jag drygt 40 kilo lättare. Det är inte fy skam.

Det blev inget gym i morse för jag är på landet. Men jag har grejat och donat i trädgården, klippt gräset, klipp ner en massa träd och buskar, eldat upp allt (en granne i andra dalen kom och klagade… men då var jag som tur var nästan klar). Så det känns som om kroppen fått sig en rejäl genomkörning i alla fall. Får väl försöka ta en rejäl promenad i morgon också.

Jag åt lunch idag - hade köpt lax och romsås. Gott och jag satt och läste och åt. Sen la jag mig en stund i hängmattan. Men efter en stund så började jag må illa. Det var bara att tillbringa en stund på toaletten med utgifter i båda ändarna. Sen mådde jag bättre igen. Så - note to my self - köp inte kallrökt fjordlax - den, tillsammans med såsen var tydligen för fet för mig. Eller nått.

Middagarna (igår och idag) har jag ätit hos mina föräldrar som bor nära mig på landet. Det är trevligt - men de har lite svårt att ta till sig att jag äter mindre portioner. När jag tar en halv potatis så säger pappa "Får du inte äta mer?" - men jag hoppas att de förstår. Och jag försöker också förklara att det inte är så stor skillnad på hur ofta jag äter (2-3 timmar emellan) mot när de äter. Eftersom båda två har diabetes - fast de klarar av det med mat och eventuellt tabletter - så borde det inte vara så svårt att förstå. Vi får se hur det går här i sommar.

I dagens GP, som jag läste på nätet, så stod den en artikel om att vikten sitter i hjärnan.
GP - Övervikten bor i hjärnan>>

Nyckelhålsmat och tallriksmodell är inget han förespråkar. Där finns för mycket kolhydrater som gör att insulinet går upp.

- Om man lyssnar på de råden dömer man människor till att bli feta. Samtidigt klandrar man människor för att de inte är smala. Det är en dålig myndighetsattityd, tycker jag.

(…)

Det kan krävas många försök och mycket tankekraft för att bryta ett gammalt beteende. Trösten är att hjärnan, precis som vilken annan muskel som helst, kan tränas till nya vanor.

En omprogrammering av livsstilen kan, enligt Hjärnkoll på vikten, starta med att man undviker allt "vitt" under en tid. Det vill säga minimalt med de korta kolhydrater som finns i godis, kakor, läsk, vetemjöl, potatis, vitt ris och pasta.

Mmm… precis så , vi som är opererade vet också att det är i princip detta vi skall undvika. I alla fall jag mår mycket bättre om jag inte håller på och äter "vitt". Hjärnkoll på vikten är skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.

Och visst känns det igen att vikten sitter i hjärnan. För beteendet är kvar - även om att möjligheten att följa beteendet har blivit begränsat. Det är bra. Och för mig är det enda sättet att klara av det här livet. Det känns ju i alla fall lite tröstande att hjärnan går att "träna om" och att det också finns hopp för mig alltså.

Önskar er alla en fortsatt härlig långhelg.

Bläää…

Jag hade väl inte mer än skrivit färdigt förra bloggposten innan jag fick en släng av ont i ryggen/magen igen. Det kom direkt efter jag ätit lunch, då jag tog två små bitar av gårdagens pizza. Det kommer jag inte att göra om…

Jag var utslagen i fem timmar. Låg och kved på soffan, var på toa, låg på soffan…

Och sen plötsligt var det över. Konstigt. Men jag kommer definitivt att bli mer vaksam på vad jag stoppar i mig i fortsättningen. Pizza går bort (kunde jag ju räknat ut med vitt mjöl och mycket fett).

I övrigt är jag väl inte heller så pigg. Det är inte så himla kul i familjen. Barnen är i övre tonåren och lever mer och mer sina egna liv. Det är helt i sin ordning, men tar tid att vänja sig vid. Maken lever också sitt eget liv och det känns inte som vi har så mycket gemensamt just nu alls.

Vaknade i natt och var så arg, så arg… Vi fick väl pratat lite i morse, men… vi har ju pratat om det här så många gånger förut, utan att det går in. Ja, jag vet inte…

Jag har ju startat en resa, ett nytt liv egentligen. Det är svårt för alla att hänga med, det är svårt för mig att hänga med. Men det är inte roligt när man känner att det närmaste rämnar.

Nu kommer flera dagars ledighet. Jag skall vara på sommarstället, sonen på läger, dottern träffa kompisar och maken vaktar hus och dotter… Så får vi väl se vad som händer sen.

Fortfarande inte roligt…

Alltså… jag undrar när det kommer att bli roligt att träna. Jag tycker fortfarande inte att det är roligt. Även om jag går det ganska troget måndag, onsdag och fredag.

En kompis till mig berättade att hon hade en PT. Det är Personlig Tränare! Det är en människa (i det här fallet en ung, inte ful pojke) som står och peppar och skriker på henne när hon tränar. Och till saken hör att hon verkligen inte är den som ger upp i första taget - vinnarskalle präglar henne. Men hon säger att han får henne att ta en ännu tyngre kettlebells - att hålla på ännu längre och göra dubbelt så många övningar.

Tja… jag vet inte. Kan det vara en lösning? Nje… jag tror inte det. Jag fortsätter nog i min egen takt och kör mitt lilla program. Numera ror jag mina 2000 meter i ett svep istället för att dela upp med paus efter 1000m. Så lite framsteg gör jag i alla fall.

Dock har jag inte kommit igång med mina promenader. Det verkar svårt att få till det.

I lördags fick jag väldigt ont i ryggen när jag satt upp. Det kom plötsligt och jag blev helt utslagen. När man aldrig har ont någonstans så blir man oerhört påverkad av smärta. Men jag insåg ganska snart att detta inte är ryggont egentligen. Jag tror det var magen eller tarmarna. Jag var nästan helt utslagen i två timmar. Sov bort en stund, efter en smärtstillande tablett, försökte gå på toa också. Och sen plötsligt… så var det borta!

Detta har hänt en gång förut. Jag försökte tänka ut om det fanns några gemensamma nämnare - men jag kunde inte komma på några just nu.

Något roligt har hänt också. Högen med byxor i garderoben som jag inte kommit i på läääänge… igår kom jag i ett par av dessa byxor och det kändes helt OK. Viktnedgången går långsamt och det är väl OK egentligen - även om det hade varit kul om man liksom var klar med en gång.

Jag har märkt att jag är väldigt sötsugen. Kan ju inte äta lika mycket, men det är lite irriterande att jag fortfarande har kvar det starka suget. Nu tror jag det också kan hänga samman med att jag börjar komma i övergångsåldern. Mensen kommer med större variation än den gjort förut och det är klart att hela systemet blir påverkat.

Telefonen ringer regelbundet för att påminna mig om att äta och det är bra. Utan den hade jag nog missat fler mål än jag borde.

Jo, just det ja. Jag var på vårdcentralen och tog ett nytt blodtryck också. Och nu har jag satt ut ytterligare en av mina blodtryckstabletter och har bara en halv tablett kvar nu. Det känns bra. Å andra sidan äter jag ju vitaminer och kalk och silicia - så själva tablettdosetten får jag allt ha kvar.

Varför är det så olika?

För ett litet tag sedan träffade jag en vän jag lärt känna genom obesitaskliniken här i Göteborg. Vi gick i samma KBT-grupp som ordnades på kliniken.

Nu hade hon också fått göra en operation och den gjorde hon i början av april. Vi kunde bara konstatera att det fungerade väldigt olika på olika ställen.

Hon hade gjort operationen i Kristianstad. Där gjorde man bara sådana operationer. Jag hittade en blogg som tillhör en annan person som har opererats i Kristianstad. Läs här hur det går till>>

Det är alltså så att man skall ha gått ner ett visst antal kilo innan man kommer dit (det är ju samma som i Uppsala). Anledningen är ju att det skall bli enklare för dem att göra operationen vid titthålskirurgin.

De kommer alltså ner dagen innan, sover över på ett gästhem, sen är det sju personer som gör en operation under dagen. En person i timmen, in och ut…
Efter två eller tre dagar får man åka hem (jo, det är ju som det var i Uppsala också, egentligen). Men den stora skillnaden är ju att här äter de inte mat direkt. Utan först äter de soppor i flera veckor, sedan äter man passerad mat i flera veckor - sedan får man börja äta riktig mat. De hade träffar med dietist och läkare före och efter operationen.

Eftersom kliniken bara gör den här typen av operation på det här stället så verkar de väl insatta och informativa. Men… jag bara undrar - varför är det så stor skillnad på vad man får göra efter operationen? Varför ser råden så himla olika ut? Var finns forskningsresultaten på vilken metod som fungerar bäst? För det verkar konstigt att ingen skulle forska på det.

Jag funderar på vad som skulle hänt med mig om jag hade gjort operationen på ett liknande sätt. Och ändå fått mitt läckage. Hade läckaget läkt av sig själv (för nu var det ju ett litet läckage) eller hade det blivit värre? För att det läckt ut lite, lite hela tiden… Det går kanske inte att få svar på den frågan.

Min vän mår superbra i alla fall. Och det gör jag nu också. Så det är bara att konstatera att det verkar fungera med båda metoderna. Vi är båda nöjda med våra operationer.

Och dagens resultat är…

Det var en tag sedan jag gjorde en rejäl "avstämning" av mått och vikt.

Nu ser det ut så här: (startdatum 6 september 2010)

Vikt (- 42,8 kg)
Midja (-35,0 cm)
Lår (-19,0 cm)
Knä (-10-12 cm)
Vad (-7,5 cm)
Vrist (-4,5 cm)
Överarm (- 7,5 cm)
Handled (-2,0 cm)
Bröst (- 22 cm)

Känns rätt så OK. Jag har fått plocka bort en del kläder, leta upp en del mindre storlekar i garderoben och det är roligt. Fortfarande har jag en hög med byxor som ligger i garderoben som jag inte riktigt kommer i. Det handlar nog om kanske -10 kg till. Men sen så… då skall jag väl komma i alla mina gamla kläder. Vem vet - kanske kan jag ta fram även min folkdräkt?

Mat-klockan fungerar rätt så bra. Jag kommer lättare ihåg att äta regelbundet. Fortfarande har jag svårt att få i min vattnet. Men gör mina tappra försök. Träningen är fortfarande supertråkig (dvs väldigt enkel att prioritera bort). Men jag går ändå regelbundet dit. Har också tagit fram min cykel och börjat använda den lite mer frekvent. Inga längre sträckor ännu, men det funkar ändå bra.

Kalktabletterna har jag också börjat med. Mycket goda. Det var en gigantisk burk och tabletterna var väldigt stora. Men det är mening att man skall tugga dem och de smakar som dextrosoltabletter. Helt OK. Kalktabletterna heter Kalcipos-D forte.

Ytterligare en blodtrycksmedicin har jag fått sätta ut. Blodtrycket ligger väldigt bra. Så nu har jag bara två tabletter med blodtrycksmedicin kvar. Hoppas bli av med båda dessa tabletter så småningom också.

Jag har varit på en hel del konferenser och kurser. Även det har fungerat bra. Ibland blir jag rädd för att jag klarar av att äta för mycket. Men sen märker jag - det gör jag faktiskt inte alls. Men det gäller nog att hålla koll på vad man stoppar i sig hela tiden. Så att det inte blir för mycket.

Igår hittade jag sandwich i den lokala konsumaffären. Ni vet de där hårda mackorna som man kan köpa på Seveneleven- affärer och kiosker. Så nu har jag köpt på mig ett gäng sådana att ha med mig i väskan när jag är ute. Det är alltid lättare att ta till än att försöka hitta något att stoppa i sig och det mesta som finns ute är stora gigantiska baugetter.