Hängmattan hänger kvar

När jag började blogga förra året så skrev jag om hängmattan - och hur den ramlade ner (repen brast) när jag låg i den. Läs här>>

Idag har jag legat i hängmattan igen - utan att den ramlar ner. Det var så skönt. Repen var förstås nya - men framförallt så var jag drygt 40 kilo lättare. Det är inte fy skam.

Det blev inget gym i morse för jag är på landet. Men jag har grejat och donat i trädgården, klippt gräset, klipp ner en massa träd och buskar, eldat upp allt (en granne i andra dalen kom och klagade… men då var jag som tur var nästan klar). Så det känns som om kroppen fått sig en rejäl genomkörning i alla fall. Får väl försöka ta en rejäl promenad i morgon också.

Jag åt lunch idag - hade köpt lax och romsås. Gott och jag satt och läste och åt. Sen la jag mig en stund i hängmattan. Men efter en stund så började jag må illa. Det var bara att tillbringa en stund på toaletten med utgifter i båda ändarna. Sen mådde jag bättre igen. Så - note to my self - köp inte kallrökt fjordlax - den, tillsammans med såsen var tydligen för fet för mig. Eller nått.

Middagarna (igår och idag) har jag ätit hos mina föräldrar som bor nära mig på landet. Det är trevligt - men de har lite svårt att ta till sig att jag äter mindre portioner. När jag tar en halv potatis så säger pappa "Får du inte äta mer?" - men jag hoppas att de förstår. Och jag försöker också förklara att det inte är så stor skillnad på hur ofta jag äter (2-3 timmar emellan) mot när de äter. Eftersom båda två har diabetes - fast de klarar av det med mat och eventuellt tabletter - så borde det inte vara så svårt att förstå. Vi får se hur det går här i sommar.

I dagens GP, som jag läste på nätet, så stod den en artikel om att vikten sitter i hjärnan.
GP - Övervikten bor i hjärnan>>

Nyckelhålsmat och tallriksmodell är inget han förespråkar. Där finns för mycket kolhydrater som gör att insulinet går upp.

- Om man lyssnar på de råden dömer man människor till att bli feta. Samtidigt klandrar man människor för att de inte är smala. Det är en dålig myndighetsattityd, tycker jag.

(…)

Det kan krävas många försök och mycket tankekraft för att bryta ett gammalt beteende. Trösten är att hjärnan, precis som vilken annan muskel som helst, kan tränas till nya vanor.

En omprogrammering av livsstilen kan, enligt Hjärnkoll på vikten, starta med att man undviker allt "vitt" under en tid. Det vill säga minimalt med de korta kolhydrater som finns i godis, kakor, läsk, vetemjöl, potatis, vitt ris och pasta.

Mmm… precis så , vi som är opererade vet också att det är i princip detta vi skall undvika. I alla fall jag mår mycket bättre om jag inte håller på och äter "vitt". Hjärnkoll på vikten är skriven av Martin Ingvar och Gunilla Eldh.

Och visst känns det igen att vikten sitter i hjärnan. För beteendet är kvar - även om att möjligheten att följa beteendet har blivit begränsat. Det är bra. Och för mig är det enda sättet att klara av det här livet. Det känns ju i alla fall lite tröstande att hjärnan går att "träna om" och att det också finns hopp för mig alltså.

Önskar er alla en fortsatt härlig långhelg.