Kropp och själ pratar om gastric-bypass

Fick tips om ett mycket bra radioprogram som hade gått i höstas när jag låg på sjukhuset. Det handlar om operationen och gav en mycket mer nyanserad bild av operation och vad som händer efteråt än vad som kom fram i kalla fakta.

Kropp och själ 19 oktober 2010 Lyssna här>>

Läs mer här>>

Möten och olja och kalla fakta

Dagarna flyger iväg - och nästan varje dag tänker jag att jag borde gå in på bloggen och skriva lite. Det händer ju saker jämt som jag kunde berätta om. Men så har det inte blivit. Men nu så… (hade ju egentligen tänkt att städa på kontoret, så det här var roligare att göra.).

Sen jag skrev sist så har jag träffat tre personer som jag gärna vill nämna.

Dels är det min goda vän som driver bloggen Barfota - vi är gamla barndomskamrater och vi träffades i veckan. Härligt att träffa sina vänner som man delat i princip hela sitt liv med. Det är bara att plocka upp där man var sist. Gott. Det är livskvalité!

Den andra personen är en av deltagarna i den KBT-grupp där jag var med på Obesitasmottagningen i Göteborg. Hon gjorde sin operation för ett år sedan och är supernöjd. Vi träffades när hon var på besök i Göteborg och fick en härlig pratstund och fika i stan. Vi pratade bland annat om träning. Där visade det sig att vi är ganska olika. Hon är en tävlingsmänniska som gärna stod 1/2 timme (eller 1 timme) på Crosstrainern och sedan också körde 1/2 timme i gymmet. Tja… olika falla ödets lotter kan man säga. Det är inte riktigt min grej att träna på det viset. Men väldigt roligt att träffa henne och prata erfarenheter om operation, mat, eftervård och kläder.

Det tredje mötet har jag gjort denna helgen när jag varit på en spännande konferens, nämligen webcoast. En konferens för oss som älskar webben. Och där träffade jag Thina Grotmark som driver bloggen Beyond Sizez>>.
Roligt att träffa denna trevliga kvinna i verkligheten. Hon vann också ett pris för sin fina blogg med massa fina tips.

Så detta var tre mycket trevliga möten.

Det som också har hänt är att jag tror (det verkar i alla fall så) att min platå äntligen har släppt och att jag återigen börjat gå ner i vikt. Jag vågar inte riktigt tro på det ännu, men jag hoppas att det är så.

Dessutom fick jag en kallelse i fredags till mitt återbesök i Uppsala, dit jag ska i april. Så nu måste jag ta mig till vårdcentralen och ta en massa prover. Typiskt nog var jag där fredag förmiddag (innan posten kommit) för att ta blodtrycket och få mina blodtrycksmediciner påfyllda. Men det är väl bara att knalla tillbaka nästa vecka. Blodtrycket ligger mycket bra numera, med mediciner i och för sig. Jag hoppas att jag snart kan börja sätta ut någon av mina tre tabletter som jag stoppar in mig.

Dock har jag börjat stoppa i mig en annan tablett. Nämligen Selicia. Det är för att stärka hår och naglar som inte mår så bra känner jag (det skrev jag också om här>>). Och jag är torr som fnöske (måste dricka mer vatten, jag vet!!!) så att jag har börjat smörja in mig med olivolja för att inte damma hela tiden.

Ok - det var en snabb uppdatering.

Var det någon av er som såg programmet Kalla fakta från 10 mars som handlade om gastric bypass-operationer? Du kan se programmet här>>
Så här skriver Kalla fakta om programmet:

Om fetmaoperationer. Antalet fetmoperation ökar i Sverige men det är många som ångrar sig efteråt. I takt med de ökade operationerna kommer också larmrapporter om svåra biverkningar som bristsjukdomar, depressioner och alkoholmissbruk. Reportrar Katarina Franck, Magnus Wennerholm och Markus Junghard.

I en facebook-grupp som vi opererade har på nätet så har vi diskuterat det här programmet efteråt. Vi är alla rätt så upprörda över hur vinklingen i programmet var. Att det inte fanns någon som intervjuades av alla oss som faktiskt är nöjda med operationen. Som kan se en livsförändring och något positivt med operationen.

En av personerna har sagt till mig "Syftet med operationen är att man skall gå ner i vikt. Inget annat. Om man har gjort det så är det väl en lyckad operation? Då kan man väl inte komma och säga att operationen är misslyckad för att det är annat som inte fungerat?".

Det som däremot var bra med programmet är att de tar upp problemet med att landstingen behandlar dessa patienter olika och att det är olika regler. Det är också bra att ta upp behovet av att dessa patienter (vi) får möjlighet till samtal och uppföljning, för det är en livsförändring som påverkar allt. Om man i hela sitt liv har identifierat sig som "tjock" och stor, så är det inte enkelt när människor börjar se på en med helt andra ögon. Självklart är det jobbigt.

Men för mig som gjort operationen, så är jag supernöjd - trots komplikationerna efter operationen. Trots att jag inte kan äta för fort, för mycket eller dricka kolsyrat och alkohol. För jag ser framför mig att jag skall leva som normalviktig, orka resa mig, orka gå, orka motionera och kunna köpa kläder på andra avdelningar än där det hänger superstora plagg.

Till exempel är jag väldigt glad över min vårkappa som jag nu använder. En röd, insvängd kappa från Ellos.

Ingen träning, ingen ordning

Det har gått ett tag sedan jag skrev senast.

Det som har hänt är att inte så mycket har hänt. Jag har varit förkyld, så jag har inte vågat eller orkat träna. Inte särskilt mycket förkyld, men så där så att det har känts oövervinnligt att gå och träna. Det är väl inte så där lysande egentligen för jag har inte gjort något annat heller (dvs promenerat eller så).

Vikten står fortfarande still. Det är oerhört retligt. Det är som om jag har fått ett kladdpapper på mig som jag försöker skaka av mig - men som inte vill lossna. Superjobbigt.

Och då hamnar jag i de gamla vanorna igen… Glömmer att äta, stoppar i mig fel saker (och mår illa…) Så lätt det är att hamna i fel dike, så lätt det är att göra det som man alltid har gjort.

Förra lördagen var min faster och hälsade på. När jag låg på sjukhuset så pratade hon ofta om de skulle komma och hälsa på oss, sitta och prata och vi skulle se en film (vi har ett biorum hemma). Och nu äntligen blev detta av. Det var mycket trevligt.

Och vi fick prata lite om hur det hade varit, hur det är nu och maken fick vara med också. Han fick frågan om vad han tycker. Han såg på mig och så "Det blir nog bra så småningom". Jag blir aldrig klok på den karln. Jag vet att han var tveksam till att jag skulle göra operationen. Men vad menar han? Jag har inte frågat - kanske är jag rädd för svaret.

Jag har rest en del den sista tiden, det funkar ganska bra. Men det är kanske också därför som det har varit lätt att ta till gamla vanor. Det tråkigaste är när man sover på hotell och inte kan njuta av att sitta vid en stor frukostbuffé. För jag orkar ju bara en hård macka i alla fall. Trots att det finns en massa andra goa saker där. Men det är ju ett I-landsproblem.

Förra söndagen fyllde svågern 50 år och han bjöd ut oss på Heaven 23. Det var mycket gott och trevligt.

Jag talade med hovmästaren och bad om små portioner. Jag och dottern åt tre-rätters och de övriga fem-rätters. Det fungerade alldeles utmärkt och var synnerligen supergott. Och jag mådde utmärkt. Tog lax till förrätt och torskrygg till huvudrätt samt ost till efterrätt. Eftersom de övriga åt fem-rätters så dröjde det ju mellan rätterna, vilket nog passade mig alldeles utmärkt.

Alla vill vara snygga

I morse stod det en bra artikel i GP. "Snygg även i plusstorlek". Jag hittar tyvärr inte den på nätet, så jag kan inte länka. (GP 23 februari, sidan 47)

Artikeln handlar om Thina Grotmark som vill hitta snygga kläder i större storlekar. Hon är trött på att bli hänvisad till tjockisrutan i klädaffärerna. Där det bara finns baskläder i diskreta färger och med V-ringning säger hon.

Hon driver bloggen Beyond Sizez>> där hon lämnar tips på hur man kan klä sig, och var man kan hitta snygga kläder i större storlekar.

I slutet av artikeln ger hon några goda råd:

• Gå in på gruppen Fatshionista på fotodelningssajten Flickr för att inspireras av andra i din storlek. Du kan prenumerera på dem som du gillar bäst.
• Kolla in Second hand. Storlekarna var större för 30 år sedan.
• Se till att ha en uppsättning kläder som du kan ha i alla sammanhang, till exempel en snygg festklänning, en fin kavaj, Då behöver du inte panikhandla något för ett specifikt tillfälle.
• Tänk på att köpa kläder som du kan matcha med något annat i din garderob.

Varför skall vi överhuvudtaget bry oss om detta, tänker du?

Jo, jag tänker så här.

Under den tid som det tar för mig att bli normalviktig, så vill jag också vara snyggt klädd. Jag kanske aldrig blir så normalviktig att jag kommer i små storlekar (även om jag vet att vissa gör det). Men om det nu faktiskt finns snygga kläder - även om man är beroende av lite större storlekar - då är det väl bra att få tips om var de finns. Eller hur?

Hittade en artikel om Thina i Amelia som fanns på nätet: Hur stor får man vara för att synas>>

Gamla vanor

Idag kände jag att jag verkligen råkade ut för gamla vanor.

Jag känner mig lite nere - det är mycket i livet som inte riktig är som jag tänkt mig. Även om mycket ät bättre, så är inte allt bra.

Och vad gör jag när jag inte mår bra, jo - jag äter.

Så det gjorde jag i morse. Efter min vanliga hårda macka så letade jag runt i skåpet och hittade chokladkex - och åt upp allt som låg i påsen. Och sen mådde jag inte alls bra. Varken fysiskt eller psykiskt.

Och jag kände så igen mina gamla vanor - att börja äta så jag inte känner mig helt OK. Fast nu funkar inte det så bra eftersom jag blev illamående. Så det är ju bra, fast det det är ju bättre om jag inte åt…

Glömde ju säga…

Jag var och träffade doktorn på vårdcentralen i veckan och hoppades att jag skulle kunna sätta ut några av blodtrycksmedicinerna.
Blodtrycket var bättre, men ännu inte så bra att några mediciner kunde sättas ut. Men jag hoppas att det blir bättre - bara den där vikten kunde ge sig ner lite…

Så himla tråkigt…

Nu är jag så himla trött på det här… vikten bara står still. Det är tråkigt att gå och träna. Det är bara tråkigt.

Det var bara det jag ville säga!