Silicia - en undermedicin

Jag har ju sedan jag opererades ätit silicia. Jag upptäckte ju att mitt hår och mina naglar inte riktigt hängde med och ville hjälpa till, tyckte inte det räckte med vitamintillskottet. Och då gick jag till hälsokosten och köpte silicia.
Silicia>>

Det har fungerat utmärkt. Det är kapslar jag äter. Och jag har aldrig haft så här långt hår som jag har nu. Jag tappar nästan inget hår heller. Förr hade jag långt hår, men det kom till en viss längd och sen blev det liksom inte längre. Men nu…

Så var jag och vaxade benen innan sommaren och pratade med hon som vaxade benen på mig. Vi kom att prata om det här med silicia och jag berättade hur bra jag tyckte det var.

Idag var jag och vaxade benen igen. Och hon som vaxade mig berättade att hon hade gått och köpt silicia sedan sist. Men hon hade inte köpt kapslar utan hade köpt flytande. Och hon sa att hennes hår växte också - jättemycket. Och hennes naglar hade blivit starka och hårda.

Och - till på köpet - hennes magbesvär hade blivit mycket bättre. Hon hade inte längre ont i magen utan var mycket lugnare. Hon hade inte ens tänkt på hur ont hon hade haft i magen innan - men nu när hon mådde bättre förstod hon hur illa det varit innan.

Så hon var så tacksam för rekommendationen och hade rekommenderat detta till flera av sina egna kunder.

(Nu är det ju inte bara håret på huvudet som växer mer, utan även håret på benen. Så vi skojade om att det var bra för hennes affärer också…)

Men kul att det hade hjälpt henne.

Det är ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Det har olika orsaker.

En är att min svärfar har gått bort. Han var 90 år och bodde på hem sedan ett par år tillbaka. Han mådde egentligen ganska uselt och klarade sig inte alls själv. Svärmor var där och hälsade på honom varje dag. Men döden kom ändå mycket hastigt och oväntat, när vi var i Uppsala.

Den andra orsaken är att annars så går dagarna som vanligt. Jag går till träningen måndag, onsdag, fredag. Jag äter oftast när klockan ringer. Jag mår illa ibland när jag har ätit för sött (eller för mycket. En semla kom upp nästan lika snabbt som jag fått ner den).

Inte så mycket att skriva om egentligen.

Jag får kommentarer om att jag blivit så smal. Då funderar jag på vilken bild folk egentligen har av mig. Jag har inte gått ner så mycket de senaste tiden. Jag är fortfarande kraftigt överviktig (enligt tabeller). Jag skulle behöva gå ner 10-15 kg för att hamna i något slags normalläge.

Visst - jag ser väl också att jag är smalare än när jag var tjock. Jag mår bra och antagligen "för jag mig" annorlunda också. Men… så himla smal är jag väl ändå inte? Och inte så att människor som jag med någorlunda regelbundenhet träffar kan säga att jag blivit smal. Nej… det är lite svårt att förstå.

Det jag har märkt är att jag antagligen dricker för lite vatten. Jag är rynkigare. Särskilt under ögonen. Det syns väldigt tydligt när jag sminkar mig. Och en person som är duktig på att sminka sa till mig att jag är alldeles torr under ögonen. Jag har också märkt att brösten är tunna och sladdriga och magen hänger…

En trasdocka - det är en ganska bra beskrivning av hur jag känner mig ibland. Sladdrig och lös i konturerna.

Känns ju lite tråkigt när jag egentligen mår så bra och är så glad.

Som en ballong

I torsdags började jag få ont i magen. Den kändes uppblåst, hård och det gjorde ont hur jag än gjorde. Ryggen gjorde också ont (men jag har märkt att när jag får problem med magen så får jag ofta ryggont.)

Magen fungerade utmärkt, så jag var inte förstoppad. Men jag hade definitivt ont i magen. Jag kunde inte sova ordentligt och dagen efter fortsatte det göra ont. Jag fick inte i mig mycket mat men lite. Det var jobbigt att gå, att sätta sig och att överhuvudtaget vara uppe.

Magen var verkligen som en spärrballong.

Men på lördag morgon var det i princip borta. Vilket var mycket, mycket skönt.

Men vad var det som orsakade problemet? Inte vet jag. Jag hade ätit aprikoser som jag köpt i den lokala grönsaksaffären. De smakade inte som vanligt. Kanske var det aprikoserna som orsakade problemet? Eller så var det mina nya vitaminer som jag också har börjat ta.

Jag har nämligen märkt att mina naglar blivit sämre igen. Trots att jag äter silicia varje dag. Så jag pratade med damen i hälsokostaffären och hon rekommenderade en vitamintablett (som luktar äckligt) som släpper vitaminerna under åtta timmar i kroppen (så att man inte kissar ut allt på en gång…).

Eftersom magvärken har gått över och jag fortfarande äter mina vitaminer (men inte aprikoser) så tror jag att det kan ha varit en överdos av aprikoser. Hoppas det.

Det positiva i allt detta är att jag tappade lite vikt. Kanske tillfälligt, vad vet jag. Men jag glädjer mig så länge.

2012

Ett nytt år. Inga nyårslöften! Jag vet inte varför - jag glömde nog helt enkelt bort det. Och sen är jag nog rädd för att jag inte ska lyckas hålla det jag lovar…

Det skulle vara skönt om jag kunde tappa 10-15 kg till under det här året. Men jag inser att det kommer att kräva mer träning. Det skulle också vara skönt att bli av med hängmagen. Men det kommer också att kräva mycket träning och eventuellt också en operation.

Jag har inte varit och tränat något mellan jul och nyår. Så jag tänkte att jag skulle gå upp i morse och bege mig till gymmet. Men vaknade med ont i halsen och tung i huvudet - så då tänkte jag det var bäst att vänta med träningen. Trots att jag köpt nya träningsbyxor och ny träningsbh på rean. Får se hur jag mår på onsdag.

Har funderat lite på om man skulle var med på Göteborgsklassikern. Det är något som är helt nytt och startar i år.

Så här skriver de på sin webbsida:

Satsa på att genomföra Göteborgsklassikern 2012 – då kommer du förutom att må bättre även att bli historisk som en av de första deltagarna. Göteborgsklassikern innebär att genomföra de 3 loppen Hisingen Runt, Göteborg Simmet och Finalloppet under ett år. Distanserna som ingår i Göteborgsklassikern är utvalda för att både du som motionär och elitidrottare skall klara av utmaningen.

Bakom arrangemanget står de tre föreningarna Hisingens Cykelklubb, Göteborg Sim och Göteborgs Skidklubb. Syftet med Göteborgsklassikern är att bidra till en bättre folkhälsa.

1. Cykling 20 maj (Hisingen runt) 50 km
2. Simma 18 augusti (Göteborgs simmet, Delsjön) 1000 m
3. Springa 3 november (Finalloppet, Skatås) 10 km

Men… nja… jag får se - det är ju ganska långt och ganska tråkigt och … Och vem vill bli historisk?

Jag är…

… arg, ledsen, besviken och förbannad!

Jag skall förklara varför. För ett par veckor sedan tog batteriet slut i vår våg hemma (efter 6 år…) så vi hade alltså ingen våg hemma längre. Jag hade bara vågen på gymmet. De båda har ju varit ganska samstämmiga så det var ju bra.

Så glad i hågen kom jag till gymmet och efter träningen vägde jag mig. Och hade gått upp 6 kg! Men hallå!!!?? Men jag tänkte det var nog ett enstaka fel. Nästa vecka samma resultat. Jag tänkte att det är nog någon som har ställt om vågen på gymmet.

Men i morse så satte vi in de nya batterierna i vår våg hemma. Och den visade också på en uppgång…

Och jag blev så himla ledsen, förbannad och besviken. Nu är jag ju tillbaka till den där förhatliga plattån där jag låg hela sommaren. Den dippen som kom när jag började träna är borta.

SKIT, SKIT, SKIT, SKIT!!!

Ja, ja, jag vet… Det är egentligen inte hela världen. Och jag mår bra och allt det där.

Men… det är så sabla tråkigt!!! Jag vill ju vara normalviktig, jag vill inte vara överviktig - som jag då fortfarande är om man ser på BMI och sånt.

Och jag fattar fortfarande inte hur jag kan lägga på mig 4-6 kg på en vecka - och sen ligga kvar där!

Nej, så nu tänker jag gå runt och sura och vara besviken ett tag. Sen får vi hoppas att det går över. Jag var i alla fall och tränade i morse.

Jag är ofta ensam där. Skönt. Men jag inser att jag antagligen skulle träna mer om jag hade en PT (personal trainer). Men där är jag inte ännu…

Jag tänkte på deltagarna i Biggest loser idag när jag satt där vid mina maskiner. Där går det inte att slappa, det är träning, träning, träning. Och så tappar de 5-6 kg i veckan också. Fast det verkar inte helt hälsosamt. Men effektivt…

De har stora speglar på gymmet. Det är inte bara det som är stort. Min mage är också stor. Och den hänger. Gör magövningar, men det känns inte som om det gör så stor skillnad. Och det går inte att gå i tajta tröjor egentligen. Men ibland gör jag det ändå. Det är också tråkigt. Så när jag ändå går och är besviken på vikten så tar jag med det här med magen också.

Mirakelbyxor

På bloggen Beyond sizes läser jag om de här fantastiska byxorna som hjälper till att hålla in mage eller lår eller bak - beroende på var du känner att du behöver hjälp.

Byxorna kommer från Lane Bryant och du kan se här hur de fungerar>>

Det skulle passa mig perfekt! Jag skulle gärna vilja ha ett par byxor som hjälper mig att hålla in magen utan att jag behövde hålla in andan hela dagen.

Samtal med dietisten

I veckan hade jag telefontid med dietisten. Och punktligt ringde hon upp mig och vi pratade igenom hur en vanlig dag såg ut för mig, vad jag äter osv. Och hon tyckte att jag måste äta ett mellanmål till på eftermiddagarna och givetvis (som jag redan visste) dricka mer vatten.

Hon frågade mig också om jag hade råkat ut för dumping. När man äter för mycket, för fett eller för sött och inte mår bra. Det har bara inträffat någon enstaka gång, så jag sa det. Jag har inte mått dåligt.

På kvällen kom maken hem med en bit smörgåstårta och jag tog en bit av den. Sen mådde jag så dåligt att jag var tvungen att gå på toaletten och få upp den. Nästa dag var jag i stan och åt middag med min vän. Det var en fiskburgare. God, men ganska salt. Efter en stund kände jag att jag inte mådde bra. Försökte med en primperan mot illamående - men det hjälpte inte. Det var bara att ge sig till toaletten. Fick alltså inte ut så mycket av mina pengar den dagen… Men efteråt mådde jag bättre.

Så kan det gå.

Jag har börjat med en liten magövning på gymmet också. En mycket enkel situp med hjälp av en kettelbell på 4 kg. Och det känns i … armarna.

Ja, ja, som gyminstruktören sa - det nya är att man gör en övning som tränar flera muskler på en gång (det är ju himla praktiskt och sparar tid…)

Ett sötsug?

Det harvar på i sina vanliga banor.

Måndag, onsdag, fredag hastar jag iväg till gymmet och genomför mitt lilla program. Känner mig lite duktig och ibland ökar jag vikten på någon maskin. Det är inte superroligt - men det är ett jobb.

Däremot är jag inte så imponerad av min kropp. Magen är fortfarande stor och bullig. När jag gick på pulver så blev magen nästan platt. Det var trevligt. Men nu är den stor och bullig. Och eftersom jag inte har börjat träna magen än (tänkte vänta till efter jul innan jag gör det) så går det inte att träna ner den heller.

Jag funderade också ganska mycket igår på om jag verkligen har förändrat mina matvanor? Jag kom på att jag har nog inte det… Jag skall nog ta och prata med dietisten om det här. För även om jag i princip vet att jag skall äta lunch och middag och allt det där (vilket jag också gör) så känns det ändå som att jag går i skåpen för att fylla på. Fast nu blir det en hård macka med massa leverpastej eller mycket ost eller något annat proteinrikt. Hmm…

Vi hade gäster hemma i lördags och har nu fullt med godis framme. Det är mycket lockande. Väldigt, väldigt lockande… Jag är så nära hela tiden att stoppa en skumtomte eller chokladbit i munnen. Men jag vill inte och jag vågar inte. För jag tänker så här - visst kan det vara att jag kan äta sött (även om vissa inte klarar av det). Men det är ju bättre att låta bli helt än att pröva och sen falla dit. Samma gäller med bullar och kakor. Är så nära, varje gång, att stoppa det i munnen. Men - det är bättre att låta bli helt.

Jag har inte vågat testa mjukt bröd ännu. Kanske blir det till jul, för vi har fått julvört från Jörlanda och det är så gott.

Jag gjorde en vägning och mätning i dag. De flesta måtten hade inte förändrats (eller gått upp något) så det var inte så kul. Men det är klart, det beror säkert på var man mäter osv. Men det fanns några roliga resultat.

Vikten -31 kg sen 6 september.
Brösten -11 cm sedan 6 september.

Jag får njuta av de resultaten så länge.

Jag hade ju mitt "återbesök" över telefon för en dryg vecka sedan och pratade med en sköterska på överviktsenheten. Det var henne jag träffade när jag var där i juni, samt att jag träffade henne på avdelningen. Hon rekommenderade att jag skulle ta B12-sprutor och inte tabletter, för sprutorna var med effektfulla. Det är dags nu igen i januari… Och jag kan fortfarande känna mig bedövad efter den första. Skall nog välja andra "skinkan" denna gång. =)

Annars så verkade hon nöjd med mig, vi samtalade en lång stund om allt. Och jag känner mig ganska trygg. Ja, förutom detta då med mina matvanor, som jag har kommit på nu. Men det skall jag ta upp med dietisten, har fått en telefontid i slutet på januari.