Det är ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Det har olika orsaker.

En är att min svärfar har gått bort. Han var 90 år och bodde på hem sedan ett par år tillbaka. Han mådde egentligen ganska uselt och klarade sig inte alls själv. Svärmor var där och hälsade på honom varje dag. Men döden kom ändå mycket hastigt och oväntat, när vi var i Uppsala.

Den andra orsaken är att annars så går dagarna som vanligt. Jag går till träningen måndag, onsdag, fredag. Jag äter oftast när klockan ringer. Jag mår illa ibland när jag har ätit för sött (eller för mycket. En semla kom upp nästan lika snabbt som jag fått ner den).

Inte så mycket att skriva om egentligen.

Jag får kommentarer om att jag blivit så smal. Då funderar jag på vilken bild folk egentligen har av mig. Jag har inte gått ner så mycket de senaste tiden. Jag är fortfarande kraftigt överviktig (enligt tabeller). Jag skulle behöva gå ner 10-15 kg för att hamna i något slags normalläge.

Visst - jag ser väl också att jag är smalare än när jag var tjock. Jag mår bra och antagligen "för jag mig" annorlunda också. Men… så himla smal är jag väl ändå inte? Och inte så att människor som jag med någorlunda regelbundenhet träffar kan säga att jag blivit smal. Nej… det är lite svårt att förstå.

Det jag har märkt är att jag antagligen dricker för lite vatten. Jag är rynkigare. Särskilt under ögonen. Det syns väldigt tydligt när jag sminkar mig. Och en person som är duktig på att sminka sa till mig att jag är alldeles torr under ögonen. Jag har också märkt att brösten är tunna och sladdriga och magen hänger…

En trasdocka - det är en ganska bra beskrivning av hur jag känner mig ibland. Sladdrig och lös i konturerna.

Känns ju lite tråkigt när jag egentligen mår så bra och är så glad.

För ett år sedan…

…låg jag i en sjukhussäng på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det är idag ett år sedan min första gastric bypass-operation. Åh, vad jag är glad att vara hemma idag. Åh, så skönt att få sova i sin egen säng, duscha i sin egen dusch, få krama sina ungar och få njuta av att vara hemma.

Men jag är också glad över att jag har gjort operationen. Visst - det var en tuff och jobbig månad som följde på den operationen. Operationsärret efter andra operationen (som "firar" ett år den 17 oktober) är inte vackert. Som en ständig påminnelse om hur det blev.

Men nu är jag ändå nöjd.

Jag träffade en vän som gjorde den här operationen för ca 10 år sedan. Hon tyckte att jag blivit så smal. Fast det är jag ju egentligen inte. Fast ändå… I alla fall så sa hon att viktnedgången kommer att gå i omgångar. Själv förlorade hon 17 kg första veckan! 17 kg!!! 40 kg på ett par månader. Men sen stod det still.

Och kanske är det så. Det var ju likadant när jag gick ner med pulver. Då hamnade jag också på den här plattån, där jag befinner mig nu. Då tog jag till pulver en omgång till för att komma ner. Det känns inte som om detta är en lösning.

Jag får väl helt enkelt prata med dietisten och läkaren när jag är på mitt återbesök den 24 oktober.

Men idag firar jag att det är ett år sedan min operation och att jag lever och att jag är glad och att jag mår bra! Hurra!!!

Ett år…

Idag är det ett år sedan jag började med pulver, som sedan ledde fram till min operation, som ledde fram till mitt "nya" liv. Så den närmaste tiden kommer det att vara en mängd "års"dagar.

Just nu är jag i Uppsala med mitt jobb. Jag sover hos mina släktingar, min faster som har följt mig på hela resan och ställde upp när jag låg på sjukhuset.

Det blir mycket samtal om mat och hur det känns och det är bra att få lufta tankarna.
Enligt min telefon (min lilla app som jag har) så har jag förlorat 47,8 kilo sedan 6 september 2010. Knappt ett kilo i veckan alltså. Jag skulle gärna gå ner ca 10 kilo till, men det är kanske mest en önskedröm. Det viktigaste är att gå och träna regelbundet. Och träning borde innebära muskler…

En annan sak som jag har funderat på är det här med kläder och stil. Jag inser plötsligt att jag inte vet vad jag har för stil. Så jag vill inte köpa kläder längre - för jag vet inte vad för sorts kläder jag vill köpa. Tänk vad skönt att få rensa ur garderoben och sedan bara ha några få, snygga, kompatibla plagg!

Vi har en liten klädaffär på ett torg i närheten av där jag bor, där man faktiskt kan få sådan hjälp. Hon har kvalitetskläder, dyra, men bra. Jag tror faktiskt att jag skall prata med henne och be om råd. Jag var där för ett par år sedan och handlade när jag skulle på ett möte som varade flera dagar. Hon plockade fram en skjorta då, som jag aldrig skulle tittat på eller prövat om jag valt själv. Men jag köpte den, och så mycket beröm jag fått för den skjortan… Nej, jag får nog se till att gå till den affären snart igen.

Igår blev det ju ingen gymrunda på morgonen eftersom jag var i Uppsala - men jag cyklade runt här i Uppsala på lite olika ärenden. Så lite motion fick jag i alla fall.

Jag är mycket, mycket nöjd med mitt beslut om operation. För mig har det varit en räddning. Det är tragiskt att det skall behövas så drastiska åtgärder, men om nu detta hjälper mig att leva ett friskare, och gladare liv så är det värt allt!