… arg, ledsen, besviken och förbannad!
Jag skall förklara varför. För ett par veckor sedan tog batteriet slut i vår våg hemma (efter 6 år…) så vi hade alltså ingen våg hemma längre. Jag hade bara vågen på gymmet. De båda har ju varit ganska samstämmiga så det var ju bra.
Så glad i hågen kom jag till gymmet och efter träningen vägde jag mig. Och hade gått upp 6 kg! Men hallå!!!?? Men jag tänkte det var nog ett enstaka fel. Nästa vecka samma resultat. Jag tänkte att det är nog någon som har ställt om vågen på gymmet.
Men i morse så satte vi in de nya batterierna i vår våg hemma. Och den visade också på en uppgång…
Och jag blev så himla ledsen, förbannad och besviken. Nu är jag ju tillbaka till den där förhatliga plattån där jag låg hela sommaren. Den dippen som kom när jag började träna är borta.
SKIT, SKIT, SKIT, SKIT!!!
Ja, ja, jag vet… Det är egentligen inte hela världen. Och jag mår bra och allt det där.
Men… det är så sabla tråkigt!!! Jag vill ju vara normalviktig, jag vill inte vara överviktig - som jag då fortfarande är om man ser på BMI och sånt.
Och jag fattar fortfarande inte hur jag kan lägga på mig 4-6 kg på en vecka - och sen ligga kvar där!
Nej, så nu tänker jag gå runt och sura och vara besviken ett tag. Sen får vi hoppas att det går över. Jag var i alla fall och tränade i morse.
Jag är ofta ensam där. Skönt. Men jag inser att jag antagligen skulle träna mer om jag hade en PT (personal trainer). Men där är jag inte ännu…
Jag tänkte på deltagarna i Biggest loser idag när jag satt där vid mina maskiner. Där går det inte att slappa, det är träning, träning, träning. Och så tappar de 5-6 kg i veckan också. Fast det verkar inte helt hälsosamt. Men effektivt…
De har stora speglar på gymmet. Det är inte bara det som är stort. Min mage är också stor. Och den hänger. Gör magövningar, men det känns inte som om det gör så stor skillnad. Och det går inte att gå i tajta tröjor egentligen. Men ibland gör jag det ändå. Det är också tråkigt. Så när jag ändå går och är besviken på vikten så tar jag med det här med magen också.
Blääääää så tråkigt för dig och jag förstår din besvikelse att gå upp så i vikt på kort tid och sedan få kämpa allt du kan igen för att tappa dessa kilon..Är det någonting i ditt liv under dessa veckor så är skillnad eller allt är lika hela tiden??
SvaraRaderaMin mage hänger också i massor och jag hatar den,glad att snart komma till min 1 års kontroll så jag får veta om de kommer skicka mej till någon bukplastik...För det SKA jag ha bara!!!
Sänder lite styrke kramar till dig,kämpa vidare vännen <1<1
kramiz
Tack Helena!
SvaraRaderaDet känns skönt. Nej, jag vet inte om det är något som är skillnad eller vad det kan bero på.
Har tänkt att mäta mig med måttband, för det var ett tag sedan. Om det mot all förmodan skulle vara så att jag tränat så mycket att det blivit muskler istället… (hahaha… det känns inte så himla troligt).
Men ännu har jag inte ramlat över måttbandet, så jag har inte lyckats med det företaget.
Får se när jag kommer på min ettårskontroll, vad de säger då…