lördag 28 augusti 2010

Klogg i ådrorna?

Får genom min vän tips om en blogg som jag nu har lagt på min länklista. En tjej på 17 år som håller på att göra en viktresa från 127 kg till normalvikt. Hon använder LCHF-metoden och det fungerar tydligen utmärkt för henne. Hon har hittills tappat 25 kg. Ett stort GRATTIS till henne och en önskan om fortsatt goda resultat!

Igår kom jag inte ut på någon promenad. Jag var ute med en kamrat och handlade, men ingen promenad, ingen motionsaktivitet.

Däremot hörde jag på nyheterna om alla unga människor som får förkalkade ådror eftersom de inte motionerar. På vetenskapsradion så kan man läsa att detta kan skapa epidemier i framtiden av hjärtinfarkt. Med tanke på mitt eget obefintliga motionerande så borde även mina ådror vara helt igenkloggade. Känns ju inte så himla kul att tänka sig.

Att jag bestämt mig för att börja äta pulver den 6 september (behöver skriva det igen för att inte skjuta upp det!) känns ibland som en dålig idé. Som när jag läser bloggen 17år127kg. När hon, genom att äta en massa god mat, lyckas gå ner i vikt. Varför skall jag då utsätta mig för pulver? Varför skall jag utsätta mig för operationen och bara få äta lite, lite, lite…

Å andra sidan så hörde jag på TV om en undersökning de gjort på dem som var opererade. De hade undersökt hur mycket de åt och när de åt. Och det visade sig att de åt oftare - men mycket mindre. De kände mättnad och de gick inte upp i vikt.

Helt klart är att jag behöver ha gränserna och reglerna för att mitt viktliv skall bli ett normalt liv och inte det som styr hela mitt liv. För mig blir detta lösningen - och jag gratulerar alla som genom andra vägar hittar samma mål. För jag är övertygad om att vi inte kan göra på samma sätt allihopa, utan att vi alla hittar olika vägar.

Lite oroande är nyheten jag också hörde om en viktopererad som hade fått problem under sin semester och inte var i sin hemkommun och nära sitt sjukhus. Akutsjukhuset där personen sökt hjälp var egentligen inte villiga att hjälpa till och visste inte hur de skulle hantera personen. Det verkar ju inte så bra och begränsar ju en gastric-bypass persons möjligheter att leva ett fritt liv.

2 kommentarer:

  1. Minsann...det är ju JAG som är "din vän"... trevligt ; )Ja, jag tyckte att den bloggen nog kunde vara trevlig att följa även för dej. Och visst har du ALLDELES RÄTT i att vi alla äro olika och sålunda behöver olika vägar att gå i livet. Helt klart.. Man kan säga att vi oxå blir rätt ifrågasatta just nu.."men inte är det väl nyttigt att nästan helt låta bli kolhydraterna?? Och hur i allsin dar kan du tro att du skall bli SMAL av att äta en massa FETT..??" Kära nån.. Jag säger bara som så att "det här mår JAG bra av och det här vet jag fungerar för MIG just nu"..resten av världen får faktiskt tänka och välja själva... ; ) Jag förstår precis vad du menar med att du behöver ha gränser och regler för ditt ätande - det behöver jag med. Äter jag kolhydrater så överäter jag, that´s it. Den dagen jag är en smal, stark och balanserad person igen (ooooh my.. ; ) - så får vi se hur jag vill ha min kost då. Det vet jag inte nu. Nepp.
    Jag tror som sagt att det är bra att vi inser att vi trots mängder av likheter faktiskt är helt olika individer med högst varierande behov och beteenden.. Och nu verkar du ha funnit din väg - vilket gör mig GLAD : )
    Vet du förresten att E´s kusin har gjort "din" operation?? Jag har henne som vän på FB - om du vill slänga iväg en rad eller två.. ; )
    Stora KRAMEN till dig.

    SvaraRadera
  2. Klart du är min vän! ;0)
    Alltid intressant att få höra fler som genomgått operationen. Jag hör nog av mig en dag!

    SvaraRadera