Smaken

OK… jag kom inte iväg och fick köpa de där tabletterna i lördags. Men jag var på apoteket igår och köpte något som heter remifemin. Jag tog en tablett när jag kom hem och en tablett på kvällen. Och sen gick jag och la mig och sov. Hela natten! Jag vaknade inte en enda gång och var varm. Kanske var detta en engångshändelse. Men det spelar ingen roll. Det var så skönt! Och jag tror att det håller i sig.

Fast jag har sovit bra så har jag upptäckt att jag, när jag går och lägger mig, har börjat tänka på detta att jag vaknar på natten. Det har varit ett orosmoment. Väldigt skönt i morse i alla fall!

När jag låg på sjukhuset i oktober 2010 fick jag en minnespinne med en massa talböcker av min vänner. Det var väldigt snällt av dem. Men jag orkade inte lyssna på några böcker då. Och jag har liksom inte kommit mig för senare heller. Men nu lyckades jag ladda ner de där böckerna i min telefon. De flesta böckerna hade jag redan läst. Men jag började med en som jag inte läst. Den heter Smaken och är skriven av Muriel Barbery>>.

Den handlar om en matkritiker som ligger för döden. Han ska dö inom 48 timmar. I princip skulle man nog kunna säga att han har ätit ihjäl sig. Nu ligger han där i sin säng och letar efter en smak. En alldeles särskild smak som han vill känna innan han dör. Varje kapitel beskriver, mycket, mycket ordrikt, olika måltider, smaker, företeelser och minnen ur kritikerns liv. Parallellt får vi också följa hans familj, vänner och husdjur och deras syn på mannen.

Det var som sagt en mycket ordrik roman och inte så särskilt händelserik egentligen.

Men jag funderar just på hur mina vänner tänkte när de gav mig just den här boken. En matkritiker ligger för döden för att han har ätit ihjäl sig, han letar efter en smak och hela boken är en enda stor orgie i matupplevelser av de mest skilda slag…

Ja, jag tror det var bra att jag inte lyssnade på den när jag låg på sjukhuset med mitt näringsdropp och slangar.

Check…

Har idag varit uppe på vårdcentralen och tagit en del prover. Fick ju kallelse till Uppsala för ett-årskontroll och har också lyckats flytta den så att jag kan gå dit när jag ändå är i Uppsala vecka 43. Skönt. Blodtrycket låg bra och det var ju skönt med tanke på att jag inte äter några blodtrycksmediciner alls längre.

Vikten står still - det är väldigt irriterande. Jag mätte mig idag, på alla möjliga ställen. Det var väl en och annan centimeter mindre - men inte alls något lysande resultat som jag kunde önska. Men så såg jag siffrorna från när jag mätte mig för ett år sedan - nästan exakt på dagen (då hade jag gått på pulver ca 1 månad).
Vikt -32 kg
Midja -24 cm
Lår -15 cm
Knä -4,5 cm
Överarm -5,5 cm

Så lite skillnad är det ju i det långa perspektivet.

Jag lovade ju en recension av boken "Jakten på den fulländade hälsan" av Pia Vingros. Här kommer den:

Jakten på den fulländade hälsan
Pia Vingros
Beijbom Books
2011
299 sidor

Kan man ha något som en fulländad hälsa? Finns det en lösning på alla hälsoproblemen? Och hur finner man kärleken, går det att hitta den rätta?

Pia Vingros är journalist som har undersökt just de här stora frågorna. Som 19-åring fick hon diagnosen reumatism. Ett möte med en äldre dam som också visade sig vara reumatiker förändrade hennes liv, när hon gick över till att vara vegetarian, enligt Are Waerlands teorier.

Vid 50 år fyllda bestämmer hon sig att löpa linan ut och testa alla teorierna fullt ut under ett år. Och hon startar en blogg där hon berättar hur det går.

Livet mellan 20 och 50 har handlat om att vara vegetarian, fasta, pröva nya metoder för att få förbli frisk, söka kärleken.

Det här är en bok som kommer innanför huden. Att få följa med på en livsresa, funderingar, tankar, bakslag, framgångar.

Jag fick mycket tankar om maten, träning och hur man kan och kanske bör leva för att nå den fulländade hälsan.

Boken avslutas med 108 frågor om hälsa som du alltid velat få svar på.

Jag rekommenderar boken!

Följ Pia Vingros blogg här>>

Träning på annan ort

Nu befinner jag mig i Uppsala. Det har inget med operation att göra - utan jag är här på ett möte och jag kommer att vara här hela veckan.

Glad i hågen tog jag därför med mig träningskläderna och tänkte att jag skulle kunna träna som vanligt måndag, onsdag, fredag.

Så när jag checkade in ikväll frågade jag om träningsrummet. Då visade det sig att det var en träningslokal som låg ett par 100 meter bort på gatan… Jag var alltså tvungen att gå dit för att kunna träna. Plötsligt sjönk lusten att träna katastrofalt!

Ödets ironi… när jag behöver ta mig ett par 100 meter så vet jag inte om jag vill träna. Ja, ja, jag får väl sova på saken så får jag se hur jag gör imorgon bitti.

När jag åkte tåget upp så började jag läsa Pia Vingros bok "Jakten på den fulländade hälsan" - mycket lättläst bok och väldigt spännande. Det handlar om hälsan, kärleken och meningen med livet. När jag läst ut den så får jag recensera den.

Bloggtips och boktips

Jag vill tipsa om två bloggar.

Den ena heter Jakten på den fulländade hälsan >> och är skriven av Pia Vingros. Hon kommer också nu i veckorna ut med en bok och kommer att prata om den på bokmässan.
Läs mer om boken här>>

Den andra heter Hälsofrämjande projekt>> och handlar om ett viktiminskningsprojekt över ett år. Det är Maria Gustavsson som skriver den.

Tankar vid träningen

Jag läste en bok för drygt ett år sedan. Den heter Otrohetsdieten av Eva Cassady.

Boken handlar om en kvinna, Eva, som är drygt 40 år och som väger 80 kg. Och hennes stora fråga är - kommer någon någonsin att vilja ha henne igen?

(OK - nu stannar vi där… 80 kg… det är en vikt som jag bara kan drömma om… Så den känns inte helt realistisk på det viset. Hennes slutvikt är 54 kg. Hon och jag spelar helt enkelt i helt olika ligor)

Eva är journalist och får en dag uppdraget att intervjua en mycket känd arktitekt - som hon haft ett passionerat kärleksförhållande med under sin ungdomstid. Men hon vill inte göra intervjun när hon väger så mycket, utan skjuter upp intervjun och börjar gå på gym.

Det är här jag börjar känna igen mig (ja, alltså inte att hon skall träffa en annan man än sin make - utan träningen förstås!).

För hon beskriver ganska roligt hur det känns att komma till gymmet, när man är helt novis, när man känner sig stor och klumpig och de där andra vältränade som bara blänger. Nu är det inte riktigt så på mitt gym, men jag tänker ofta på det i alla fall. För visst finns det en massa vältränade människor där också, som lyfter tunga, tunga vikter.

Boken driver friskt med vår tids bantningshets, står det på framsidan. Ja, kanske det… lite rolig är den. Men som sagt, inte riktigt i min liga.