Smaken

OK… jag kom inte iväg och fick köpa de där tabletterna i lördags. Men jag var på apoteket igår och köpte något som heter remifemin. Jag tog en tablett när jag kom hem och en tablett på kvällen. Och sen gick jag och la mig och sov. Hela natten! Jag vaknade inte en enda gång och var varm. Kanske var detta en engångshändelse. Men det spelar ingen roll. Det var så skönt! Och jag tror att det håller i sig.

Fast jag har sovit bra så har jag upptäckt att jag, när jag går och lägger mig, har börjat tänka på detta att jag vaknar på natten. Det har varit ett orosmoment. Väldigt skönt i morse i alla fall!

När jag låg på sjukhuset i oktober 2010 fick jag en minnespinne med en massa talböcker av min vänner. Det var väldigt snällt av dem. Men jag orkade inte lyssna på några böcker då. Och jag har liksom inte kommit mig för senare heller. Men nu lyckades jag ladda ner de där böckerna i min telefon. De flesta böckerna hade jag redan läst. Men jag började med en som jag inte läst. Den heter Smaken och är skriven av Muriel Barbery>>.

Den handlar om en matkritiker som ligger för döden. Han ska dö inom 48 timmar. I princip skulle man nog kunna säga att han har ätit ihjäl sig. Nu ligger han där i sin säng och letar efter en smak. En alldeles särskild smak som han vill känna innan han dör. Varje kapitel beskriver, mycket, mycket ordrikt, olika måltider, smaker, företeelser och minnen ur kritikerns liv. Parallellt får vi också följa hans familj, vänner och husdjur och deras syn på mannen.

Det var som sagt en mycket ordrik roman och inte så särskilt händelserik egentligen.

Men jag funderar just på hur mina vänner tänkte när de gav mig just den här boken. En matkritiker ligger för döden för att han har ätit ihjäl sig, han letar efter en smak och hela boken är en enda stor orgie i matupplevelser av de mest skilda slag…

Ja, jag tror det var bra att jag inte lyssnade på den när jag låg på sjukhuset med mitt näringsdropp och slangar.

Varm och kall - varm och kall

Alltså… nu är jag i den där åldern som väl kallas övergångsåldern. Sedan ett par år så har mensen hoppat över en månad ibland, men sen kommit tillbaka regelbundet.

De första gångerna blev jag lite fundersam och gjorde då och då ett gravidtest (som alltid var negativt). Men nu är det inte bara en månads överhoppande. Nu har jag inte haft mens sen i november.

Vilket på ett sätt är väldigt skönt. Men… på ett annat sätt inte alls är skönt! För särskilt den perioden när jag borde haft mens så fungerar inte termostaten. Jag är varm och kall om vartannat. Och på nätterna vaknar jag, slänger av mig täcket, väntar tills jag svalnat av och fryser lite, tar på mig täcket och somnar om. Och detta upprepas om och om och om igen…

På dagarna är det likadant - men det är ju bara att slänga av sig koftan (och ta på den igen), det är ju lite mer hanterbart (även om det är jobbigt också).

Jag är 47 år - jag trodde nog inte att övergångsåldern kom så här. Innan 50. Men så är det väl.
Och nu har jag läst på om det här på nätet. Vid 45-55 års ålder. Så det stämmer ju perfekt…
Klimakteriebesvär>>

Nu följer jag ju de råden som de skriver. Motionerar, äter rätt (ganska i alla fall), klär mig lager på lager, röker inte (har aldrig gjort).

Men nu är jag trött på att ha det så här. I dag tänker jag gå till hälsokosten (eller apoteket om det inte finns där) som ligger här bredvid och fråga efter det där medlet som de gör reklam för på TV. Fermal balans. Så får vi se om det gör någon nytta. Och jag borde väl också gå till en gynekolog gissar jag om det inte hjälper.

Det är inte alltid så lätt att skilja dessa temperaturväxlingar mellan dumpningar heller. Så det är inte alltid så lätt att veta om jag har ätit fel eller bara har temperaturkaos. Alltså - är det inte det ena så är det det andra…