Jag läste en bok för drygt ett år sedan. Den heter Otrohetsdieten av Eva Cassady.
Boken handlar om en kvinna, Eva, som är drygt 40 år och som väger 80 kg. Och hennes stora fråga är - kommer någon någonsin att vilja ha henne igen?
(OK - nu stannar vi där… 80 kg… det är en vikt som jag bara kan drömma om… Så den känns inte helt realistisk på det viset. Hennes slutvikt är 54 kg. Hon och jag spelar helt enkelt i helt olika ligor)
Eva är journalist och får en dag uppdraget att intervjua en mycket känd arktitekt - som hon haft ett passionerat kärleksförhållande med under sin ungdomstid. Men hon vill inte göra intervjun när hon väger så mycket, utan skjuter upp intervjun och börjar gå på gym.
Det är här jag börjar känna igen mig (ja, alltså inte att hon skall träffa en annan man än sin make - utan träningen förstås!).
För hon beskriver ganska roligt hur det känns att komma till gymmet, när man är helt novis, när man känner sig stor och klumpig och de där andra vältränade som bara blänger. Nu är det inte riktigt så på mitt gym, men jag tänker ofta på det i alla fall. För visst finns det en massa vältränade människor där också, som lyfter tunga, tunga vikter.
Boken driver friskt med vår tids bantningshets, står det på framsidan. Ja, kanske det… lite rolig är den. Men som sagt, inte riktigt i min liga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar