Smaken

OK… jag kom inte iväg och fick köpa de där tabletterna i lördags. Men jag var på apoteket igår och köpte något som heter remifemin. Jag tog en tablett när jag kom hem och en tablett på kvällen. Och sen gick jag och la mig och sov. Hela natten! Jag vaknade inte en enda gång och var varm. Kanske var detta en engångshändelse. Men det spelar ingen roll. Det var så skönt! Och jag tror att det håller i sig.

Fast jag har sovit bra så har jag upptäckt att jag, när jag går och lägger mig, har börjat tänka på detta att jag vaknar på natten. Det har varit ett orosmoment. Väldigt skönt i morse i alla fall!

När jag låg på sjukhuset i oktober 2010 fick jag en minnespinne med en massa talböcker av min vänner. Det var väldigt snällt av dem. Men jag orkade inte lyssna på några böcker då. Och jag har liksom inte kommit mig för senare heller. Men nu lyckades jag ladda ner de där böckerna i min telefon. De flesta böckerna hade jag redan läst. Men jag började med en som jag inte läst. Den heter Smaken och är skriven av Muriel Barbery>>.

Den handlar om en matkritiker som ligger för döden. Han ska dö inom 48 timmar. I princip skulle man nog kunna säga att han har ätit ihjäl sig. Nu ligger han där i sin säng och letar efter en smak. En alldeles särskild smak som han vill känna innan han dör. Varje kapitel beskriver, mycket, mycket ordrikt, olika måltider, smaker, företeelser och minnen ur kritikerns liv. Parallellt får vi också följa hans familj, vänner och husdjur och deras syn på mannen.

Det var som sagt en mycket ordrik roman och inte så särskilt händelserik egentligen.

Men jag funderar just på hur mina vänner tänkte när de gav mig just den här boken. En matkritiker ligger för döden för att han har ätit ihjäl sig, han letar efter en smak och hela boken är en enda stor orgie i matupplevelser av de mest skilda slag…

Ja, jag tror det var bra att jag inte lyssnade på den när jag låg på sjukhuset med mitt näringsdropp och slangar.