Idag har det spöregnat i Göteborg. Så när jag skulle åka in till stan på ett möte tog jag fram min regnrock. När jag tog på mig den så upptäckte jag att den satt inte tajt längre - det var till och med luft emellan. Det var en skön känsla. Förra gången jag använde regnrocken satt den så tajt så den nästan inte gick att stänga…Bältet i byxorna får jag ha på innersta hålet. Känns också rätt så OK. Förra veckan testade jag alla mina byxor i garderoben. Det finns fortfarande en hög som jag inte kommer i. Och sen var det några som jag rensade bort för att det var alldeles för stora. Det känns också bra!
Jag har inte mätt mig, men jag väger mig regelbundet. Just nu ligger resultatet på -35,5 kg sedan 6 september när jag började med pulver, innan operationen.
Min goda vän, som ungefär samtidigt som jag opererades, upptäckte att hon hade diabetes, hon mår bra nu. Hon äter enligt LCHF-kosten nu och behöver inte ta någon insulin på dagarna. Bara lite på kvällarna för att ligga bra på morgonen. Och hon har gått ner 16 kilo. Hon är jätteduktig och jag är så glad att hon mår bra.Men vet ni - det är så konstigt, för hennes arbetskamrater ifrågasätter hela tiden hennes matvanor. Ifrågasätter vad hon äter och inte äter. Ifrågasätter varför hon inte äter mer grönsaker, varför hon äter så mycket fett… Men visst är det sjukt! Istället för att bara vara glada för att hon har hittat ett sätt att må bra, gå ner i vikt och hålla sin diabetes i schack så måste hon också hålla på att "försvara" sig mot sina arbetskamrater.
Det är ofta många som blir stressade och störda när någon som är stor plötsligt börjar att gå ner i vikt. Lite lagom kan vara OK - men när vikten rasar och det händer något - då stör detta ordningen. Varför skall det vara på det viset?
Då gäller det att komma ihåg att det gäller att sätta sig själv i första rummet. Det handlar om att må bra och att leva så att man åter blir en normalviktig person. Vägen dit kan se olika ut men vi måste hjälpa varandra och glädjas över varandras framgångar.
Luft emellan är ju fullständigt GREAT kära du! Och att ha fått rensat bort för stora byxor måste ha varit såååå skönt.. : ) Heja heja heja dej! Min våg har stått fullständigt still de senaste två veckorna, men å andra sidan sitter kläderna betydligt lösare och jag vet att jag har börjat bygga muskler..jodå ; ) När jag kliver iväg till gymmet på morgonen kan jag numera både knäppa -och fortfarande andas! i mina termobyxor som jag drar utanför träningskläderna. Nice.. : )
SvaraRaderaAtt folk blir provocerade av vad man äter är då visst och sant..skumt, men likafullt sant. Man kan även få blickar av typen "är du fullständigt knäpp som tror på att du kan gå ner i vikt och MÅ BRA av att smälla i dej en massa fett och knappt en endaste fiber..???" Ja..så knäpp är nu jag..och om de inte passar sig så kan jag även tämligen utförligt förklara varför jag tror på det här..så det så ; )
Det kan oxå ha sina fördelar att ha en profession att smälla i huvudet på korkat folk vid behov..när dom inte slutar att insinuera hur korkat jag/vi äter.. ; )Men annars tycker jag att det räcker gott för min egen del med att det k ä n n s i hela kroppen att det här är, som du säger, rätt sätt för mig.
Heja din kompis som har fått bra värden och gått ner i vikt på det! Jättegott att höra : )
Att glädjas över varandras framgångar borde vara självklart.
KRAM raring!
Ang. Göksäter så kan du bara komma förbi och hämta upp mej en dag när du är sugen på tyginköp. Jag åker gärna med en sväng till.. ; )