Extra skatt för feta

Läste i tidningen i morse om kommunalrådet Stefan Hanna som hade på förslag att införa en skatt för människor som äter och dricker för mycket.
Läs hans blogginlägg här>>

Det har blivit mycket reaktioner på det här blogginlägget och jag läste på internet att hans parti, Centerpartiet, satt i krismöte för att diskutera.

En av hans partikamrater tyckte att Hannas utspel behövde ett seriöst bemötande. Läs Fredrick Federleys artikel här>>
Federley avslutar sin artikel

Vi människor måste få göra våra egna val om vi inte totalt ska kontrolleras av staten. Även om en sådan vedervärdiga utveckling skulle få slå rot på djupet så skulle vi hitta sätt att ta oss runt det. Vi får helt enkelt leva med att vi inte är likadana. Vi får leva med att vi inte är ett idealt folkhem-samhälle med mamma, pappa och två barn. Vi är som folk är mest, lite olika och ibland gör vi rätt val. Ibland gör vi fel val. Oavsett vilket så måste vi få bestämma själva och politiker ska akta sig för att straffbeskatta enskilda och utsätta dem för smälek.

Går vi in på en sådan bana är det snart sagt ingen som kommer undan att stå utklädd till ett djur för allmän beskådan eller som inte får sig en särskild skatt riktad just mot den personen. Orimligheten i det talar för sig självt och vi kanske nu kan lägga denna debatt åt sidan till förmån för debatter som verkligen tarvar vår uppmärksamhet och uppfinningsrikedom men dock utan straffbeskattning och smälek inblandat.

Ja, visst är det intressant att det är så lätt att ge sig på "de som är feta och dricker för mycket". Jag undrar vad Hanna egentligen tänkte sig att åstadkomma med sitt blogginlägg. Om han hade velat ha en seriös debatt om folkhälsan så är kanske inte en skatt för de som "inte sköter sig" (vem som nu skall sätta de gränserna) det klokaste.

För visst är folkhälsan superviktig. Vi som har levt (och fortfarande lever) med övervikt vet precis hur viktigt det är att må bra. Att faktiskt vilja orka, att faktiskt vilja kunna låta bli, att faktiskt vilja må bra…

Tyvärr tror jag inte att det blir en endast seriös diskussion om folkhälsan på grund av det här. Om det istället hade blivit en diskussion om hur mycket gymnastik barn och ungdomar får i skolan, om maten de äter i skolan och när de kommer hem, om hur man skall klara av att laga bra mat trots att man är ensamstående eller två fulltidsjobbande personer i en familj. Det hade varit mer realistiskt.