65 - inte 50!

Oj, oj, oj… jag har ikväll varit på introduktionskväll med anledning av 28-dagarsutmaningen. Det är mitt gym som ordnar den här utmaningen. 28 dagar av träning och att äta rätt.

Vi började med att bli vägda och mätta. Det var en speciell våg där man ställde sig och drog i några handtag. Och sedan fick man en massa olika siffror. Hur mycket man vägde. Hur mycket fettprocent kroppen innehöll. Hur mycket fettfri muskelmassa man hade. Hur mycket vatten kroppen innehöll. Hur gammal man var (enligt vågen).

Och då visade det sig att jag inte alls är 50. Utan jag är 65 år! Men HALLÅÅÅ!!! Så himla otränad och dålig känner jag mig faktiskt inte! Det var en besvikelse. Men jag har 28 dagar på mig att förändra det. Kanske ska mitt mål att bli vara min egen ålder?

Jag låg väldigt lågt på vatten också. Man skulle ligga rumt 50-55% och jag låg på 39,8%. Så det blir jag ju också kunna bli bättre på.

Hela utmaningen drar igång på lördag - när jag åker till Uppsala. Men jag ska försöka på alla sätt att följa det här ändå. Det är ju lite skönt att få ett stöd i alla fall.

Maten ska vi äta enligt Paleo metoden. Den bygger tydligen på stenåldersdieten. Mer kolhydrater än LCHF. Men mycket proteiner. Och träningen går i fyra-dagars cykler. Vila, aktiv vila, kondition och styrka.

Men… 65… uj, uj, uj…

Frisk och fet

I måndags hade jag min sista strålning. 25 gånger har jag nu fått strålning runt operationsplatsen på brösten och runt lymfan. Bröstet har blivit rödare och mer irriterat. Även runt lymfan är det rött. Men det är helt normalt och kommer tydligen också att eskalera men sedan klinga av inom två veckor säger de.

Efter att jag fått den sista strålningsdosen så fick jag träffa en läkare. Det var ingen av de tre läkare jag träffat förut. En trevlig dam som tittade på mig, tittade i min journal, frågade om jag hade några frågor (som jag inte kom på då) och sen var det klart.

En sköterska, som också var med, gav mig fler förband och visade hur jag kunde göra och frågade om det var något mer jag undrade. Då kom jag på frågan.

"-Är jag frisk nu?"

Ja, var svaret. Egentligen så hade jag ju blivit av med cancern redan vid operationen. Och strålningen är för säkerhets skull. Eftersom de sett att det blivit så bra resultat när man strålar också. Så nu är jag frisk! Hurra!

Läkaren berättade att jag skulle bli kallad till mammografi om ett år. Då räknar de ett år efter läkarebesöket - vilket tydligen är det besöket som jag gjorde i december. Men hon kunde inte se att det stod någon notering i min journal om att det skulle skickas en kallelse. Så jag fick uppmaningen att ringa själv om jag inte hade hört något i december. Jaja…

Så nu är jag alltså frisk. Men jag är fet! Jag har ju gått upp en massa i vikt. Kläderna sitter illa. Jag ser ju att jag är fet igen. Jag vågade till slut också ställa mig på vågen och konstaterade att det var så.

Jag var med dottern och gympade zumba i måndags förmiddag. Jag var störst av alla där. Det här funkar inte längre!

Grejen är ju att jag vet precis vad som måste göras. Det svåra är att göra det.

Nu ska jag i alla fall fira påsk - sen får jag ta tag i detta.

Glad påsk till er alla!