Detta har hänt

Måndag 11 oktober
Jag opereras som nummer två på operationsschemat. Vaknar upp på uppvaksavdelningen yr av sömnmedel, morfrin och annat. Det dröjer ända till 00.30 på natten innan jag kommer tillbaka till avdelningen. Det känns som om någon har spänt ett stort bälte runt magen. På natten mår jag sådär. Kräks lite grann.

Tisdagen 12 oktober
Fortsätter att kräkas. Det kommer en del blod och jag får inte börja dricka eller äta.

Onsdag 13 oktober
Mår sådär. Mår illa. Kräks. Får dricka vatten och lite andra drycker.

Torsdag 14 oktober
Idag hade jag beställt biljetter hem. Men min faster ändrar dessa till lördag. Jag får börjar äta soppa (superäcklig) och nästa soppa är lite mer rolig. Har ingen som helt matlust. Lunkar runt i korridoren när jag orkar. Man skall ta sig ur sängen och det finns en teknik för detta.

Fredag 15 oktober
Börjar prata om att jag skall få åka hem i morgon lördag. Vi flyttar dock biljetterna till måndag - så kan jag ta ett direkttåg till Göteborg, och behöver inte byta. Skall bo hos min faster under helgen.

På kvällen får jag plötsligt ont - som om man får en matbit som fastnat i matstrupen. Det gör fruktansvärt ont, men efter en stund går det över. Jag pratar med en sköterska, och tar en promenad i korridoren. Får plötsligt ett anfall till - nu sitter det lite mer till vänster. Jag får gå in på en toalett och får en morfinsupp. Det blir lite lättare. Sitter en stund, skall ta mig till rummet och de går för att hämta min säng. Då får jag plötsligt superont igen. Det är som om någon står och trampar mig i sidan med ett städ - supertugnt. Jouren tillkallas. Jag får morfin. Det blir lite bättre. Men det kommer och går i vågor. Jag begär att få ligga i korridoren, vill inte ligga på rummet och störa min granne, samt att jag tycker det dröjer så länge innan de kommer ibland.

Mitt i natten kommer jouren tillbaka och tar beslutet att göra en kontraströntgen. Jag skall dricka någon och de skall se var det tar vägen. Blir nerkörd och får göra detta. Det visar att det är läckage mellan magen och tarmen.

Lördag 17 oktober
Åker ner tidigt på morgonen (efter en hibiskrub dusch) och opereras om. De sätter in tre drän - två direkt från buken och en från magen som går genom halsen. Jag ligger på uppvaket innan jag kommer tillbaka till avdelningen.

Sammanfattning av de senaste dagarna är att nu har jag blivit av med katetern. Magen och kisseriet har kommit igång. Tydligen mensen också (som jag hade precis innan jag åkte in - men det brukar visst bli så). Dränet som kommer ut ur halsen retar mig mycket och jag kräks ganska ofta. Försöker låta bli att tänka på det.

Läkaren berättade att de dödsfall som man har i samband med den operation som jag har gjort är i samband med läckage i buken, som inte upptäcks. Det är alltså ett dödshotande tillstånd om man inte gör något. Dränaget skall sitta i i 6-8 veckor, som jag kommer att ligga på avdelningen.

Det känns fruktansvärt jobbigt ibland. Jag gråter en del, men min faster kommer och hälsar på mig så ofta hon kan . På måndag kommer maken, han hade ändå ett möte i Uppsala.

Jag har inte lämnat ut mitt telefonnummer till så många, orkar inte prata i telefon. Men om ni känner mig så ta kontakt med min familj så får ni min adress - ni får gärna skriva.

Nu är jag trött och måste gå och lägga mig.