Det var sista gången jag träffade min dietist idag, eftersom jag nu står på kö för att få en operation och egentligen "tillhör" Uppsala, där jag skall göra operationen. Känns lite läskigt - nu är jag liksom "utslängd" på djupt vatten.
Idag pratade vi om det vanliga. Hur det går (eller snarare inte går…) och vad jag kan göra åt det.
En operation är alltid en operation. Och den är farligare ju större man är. Så ju mer jag lyckas gå ner i vikt innan operationen, ju bättre är det förstås. Men det är svårt att få upp motivationen. Och jag vet inte ens säkert när operationen blir, det kan vara september eller oktober eller i värsta fall ännu senare.
Och visst känns det nu som "det är sista chansen någonsin i livet att få äta" - även om jag vet att detta inte är sant. Vad det kommer att handla om efter operationen är att äta mindre portioner av allting, samt att jag måste tugga allt mycket, mycket noga och en måltid måste ta minst 20 minuter att äta.
Hur sjutton gör man då när man är ute och äter? Befinner sig på stan och inte kan sitta i lugn och ro och äta? Hur gör man när man blir bortbjuden på middagar? När man får maten upplagd på en tallrik? Får nog googla på det här och prata med mina vänner som har gjort operationen.Dietisten och jag diskuterade oss fram till några mål eller råd eller riktlinjer (eller vad man nu skall kalla dem) för hur jag skall göra under semestern. För jag har ju funderat på det här med att promenera - men liksom inte kommit ut. Och i morse vaknade jag kl 07 och det var en alldeles ljuvlig sommarmorgon. Så jag tänkte att jag skulle ta mig en morgonpromenad. Men kunde inte komma på vad jag skulle ta på mig för kläder - så då kunde jag inte gå… Det blev att sitta still och läsa morgontidningen i morgonsolen på altanen istället.
Mina mål för semestern då;
1. Bryta min viktuppgång!
2. Ta en promenad varje morgon (jag skall ha mina gympabyxor på mig!)
3. Bara äta frukost, lunch och middag och inte en massa däremellan dvs Utan extra allt!
Så får vi se om jag lyckas med detta.
Jag skulle kunna dela dina semestermål rakt av känner jag..men jag vet inte om jag orkar.. Fy på mej. Men jag är lite för inställd på att bara "överleva" just nu för att orka med mål. Om du förstår vad jag menar? Men om jag kallar det för målsättningar istället så känns det liiiite lindrigare och därmed kanske genomförbart?? För det är precis vad jag behöver; bryta uppgången och röra på mej. Hmm? Vår mål denna veckan var att börja åka ner till gymmet igen på mornarna. Men än har vi inte kommit iväg.. Jag skulle behöva varva promenader och gymmande för att komma igång igen. I min egen takt.
SvaraRaderaAng. det där med hur man gör när man är ute/borta så tror jag att man helt enkelt får/bör säga som det är. Eller hålla tyst och bara ta det man vill/mår bra av på tallriken. Men det är ju smart att prata med dem som redan genomgått operationen. Att dela med sig av sina erfarenheter är alltid bra - precis som du gör nu.. ;)
Kram på dej!
Tjingeling - vilken bra idé att tjattra av sig på nätet.
SvaraRaderaJag e i precis samma sits som du o har liksom inte heller "hittat" rätt kläder eller motivation för att ut o traska. Tack o lov för dansen , den har nästan hållt mig i schack, fast jag måste ta mig ner 6 kilo innan de godkänner mig för operation. o tyvärr har jag ju ökat 2 från i januari då de vägde in mig. suck . nu har jag tagit tag i mig själv o bokat in mig på stöd från vårdmottagn. lycka till!!! jag tror på dig - du kommer lyckas. goa h Bettan Bus
Indriel - tack för kloka insikter! Målsättningar! Bra ide!
SvaraRaderaBettan Bus - härligt att se dig här! Och du - vi kommer att klara av det här! Kanske skall vi ta pulvret samtidigt?