49 kr på rean

Jag har varit och köpt nya byxor. Två par för 49 kr styck. Jag skulle inte ha nya byxor i den här storleken, jag hade givit bort alla mina byxor och stora kläder för jag skulle aldrig bli så här stor igen. Men nu är jag här i alla fall. Och jag kan inte gå naken.

I vintras var jag på semester. Då hade jag ett par shorts. Nu kände jag att jag nog måste ha ett par till att kunna byta med, så jag har varit och köpt ett par till. Sen skulle jag ta på mig mina gamla shorts, de som jag använde i februari - då kom jag inte i dem! Jag kom inte i dem!!!! J-A SKIIIT! Jag har lagt på mig under hela våren och detta är helt sjukt!

Nu skall jag berätta hur jag kom till obesitas-kliniken. Jag hade varit anmäld till sjukhuset där de gör en massa olika forskningar för överviktiga. Strax innan jul för 4,5 år sedan bliv jag uppringd. De skulle starta en ny forskningsgrupp som gick ut på att man åt pulver i åtta veckor. Var jag intresserad? Givetvis!!! Jag ställde upp, trots att det var strax före jul och man skulle äta pulver på julen. Många hade därför hoppat av, men jag tänkte - so what… det är en jul och om jag kan gå ner i vikt så spelar det ingen roll!

Så glad i hågen gick jag dit, tog en massa prover och fick träffa en sjuksköterska. Då fick jag beskedet att jag tyvärr inte kunde vara med i forskningsgruppen - för jag var för tjock!!! Jag var för tjock för att vara med i en forskningsgrupp som forskar på överviktiga… Ridå…

Jag blev grymt besviken och det kände som om jag sålt smöret och tappat pengarna. Som att detta var sista utvägen och nu fanns det inget mer jag kunde göra. Då tyckte sköterska så synd om mig och sa att hon skulle be läkaren skriva ut en remiss till obesitasklinken. Jag hade aldrig haft en tanke på det - att jag skulle behöva gå dit. Eller att jag skulle kunna gå till min vårdcentral och be en läkare skriva en remiss. Men nu fick jag remissen, den skickades iväg och tre månader senare var jag på mitt första besök på obesitaskliniken.

Det är fyra år sedan och min kropp har gjort en förfärlig (ja, förfärlig) viktresa. Inte konstigt att jag reagerar som jag gör. Och att kroppen reagerar som den gör. Om jag bara kunde ta kontrollen.

Men som jag har sagt, nu när jag väl har bestämt mig för att göra operationen, antingen får de operera mig eller så får de lobotomera mig. För det här funkar inte längre!