Att det ska vara så sketans svårt…

Hahaha… det är ju lite pinsamt vad dålig jag är på att uppdatera bloggen. Jag har tänkt och tänkt så länge… haft en del inlägg klara i huvudet, men de har inte kommit längre. Varför då kan man undra?

Allt är ju så sketans svårt!

Det är svårt att komma iväg och träna när det lilla minsta förändrar sig (som att flytta ut till landet). Det är svårt att äta helt rätt. Det är inget roligt när vikten bara står still och magen känns som en slapp spärrballong. Så är det och därför har det nog inte blivit skrivit på länge.

Träningen. Hemma fungerar det. Jag har regelbundet gått tre dagar i veckan. Måndag, onsdag, fredag. Men nu är jag på landet. Jag har tagit med mig träningskläderna. Jag har tagit med mig programmet. Jag fick till och med två kvastskaft (hihi… ungarna hade inte pratat med varandra…) i morsdagspresent. Jag har tagit med hantlar och ett liggunderlag. Så det borde inte vara svårt att träna regelbundet.

Men… så har det ösregnat… och då är det inte så kul att gå ut. Och så har jag sovit lite för länge… och så har träningskläderna legat i tvätten. Ja, ni hör ju, ursäkterna är så lama så man bara skäms.

Men i morse gick jag ut i alla fall. Träningskläderna på direkt (det är ju enda sättet för mig) och så hade jag laddat ner Sveriges radios app och lyssnade på sommarprogrammet när jag gick en promenad. Det var ju bra i alla fall.

Men hur ska jag lyckas gå ner mer i vikt? Är det liksom stopp här? Är jag otacksam när det inte går mer? Kämpar jag inte tillräckligt? (Nä - uppenbarligen inte!)

Jag har varit och kollat mitt blodtryck under våren och nu har doktorn satt in en halv tablett igen. Har legat och gnetat uppe på gränsen så länge med ett undertryck som var lite för högt. Förhoppningsvis ska det bli ordning på det nu.

Har blivit lite slarvig med vad jag äter. Har hänt ett par gånger att det inte har hjälpt med "må-illa"-tabletterna utan att jag måste spy för att må bättre. Är ju inte heller så himla smart. Men det är ju skönt att det "fungerar".