Självbild

Förra veckan var dottern hemma och hon prövade några av mina kläder som jag hade i början av 90-talet. Innan jag blev gravid. Och efter att jag gått ner ganska mycket i vikt. Och trots att dottern är helt normalviktig, smal och ung så kunde hon inte ha mina kläder. Jag blev helt paff, för jag kunde inte påminna mig om att jag varit så smal någonsin.

Då börjar jag fundera på min självbild. Jag tror inte att jag kände mig särskilt smal eller normalviktig ens då. Jag kommer nästan inte ihåg att jag var "sådär". Det var ett ganska kort tag - tror jag.

Det är nog bra med när man skriver upp och försöker minnas. Jag gjorde nog inte det. Jag har lite foton men kommer ändå inte ihåg hur det var.

Däremot känner jag så väl igen känslan som jag har nu. När allt sitter trångt. När jag börjar snegla på svarta, stora, mörka kläder istället för mina figurnära, färgglada kläder. Men det gäller att inte falla i den fällan.

I dag har jag åkt ut till landet. Och jag har börjat dricka pulver igen. För jag måste komma igång. Jag måste bryta trenden och komma på rätt köl igen.

Sonen ska ta studenten om en månad. Jag måste komma i mina kläder (vad jag nu ska ha på mig.)