Nej, nej, nej…

…det var inte så här det skulle gå!

I morse stod jag på vågen och upptäckte att jag gått upp igen. Och nu var jag tresiffrig igen… om än bara med två hekto så…

FAN HELVETE! … om man säger så…

Det var ju inte så här det skulle gå! Jag skulle gå ner! Jag skulle inte gå upp mer. Jag skulle bli normalviktig och inte behöva känna att jag inte kommer i några kläder, att det stramar och sitter åt. Och nu är jag där igen!

SKIIIIT!!!!

Jag måste ta tag i det här på något sätt. Jag måste få rätsida på mitt ätande. Jag måste lägga av med att ta en cappocino när jag är på stan. Jag måste använda mig av min ät-klocka bättre. Jag måste planera… jag måste…

Och det är inte träningen som gjort att jag väger mer. Den går jag pliktskyldigast till måndag, onsdag, fredag. Men jag kan verkligen inte säga att jag tar i eller så. Men jag är där. En stund.

Jag funderar till och med på om jag skulle ta en sväng med att bara dricka igen- bara för att komma igång ordentligt. Men det är så svårt. Det är så mycket som händer. Men det är det ju alltid.

Bortförklaringar, bortförklaringar.

Jag är kallad till återbesök i Uppsala - men det krockar med ett kalas jag är bjuden på, så jag håller på att försöka ändra det.

Men just nu är det lite deppigt milt sagt!