Vad är lagom?

Ibland skulle jag nog behöva skyddsglasögon eller eller en måttsats eller… ja, jag vet inte.

Flera gånger nu det senaste har jag lyckats äta för mycket. (vilket fått konsekvenser…) Eller stoppat i mig fel. Jag tror jag ska orka. Och sen blir det bara stopp. Fullständigt stopp. När jag känner att det vänder i magen, när jag känner att det räcker att jag tittar på mat för att det ska vända sig…

Jag var i helgen med mina vänner i Barcelona. (En supertrevlig stad! Rekommenderar den varmt!!!). Det gick faktiskt väldigt bra med maten kan jag säga. Det gick att hitta något varje gång. Jag hoppade över förrätten eller tog något litet. På det hela taget väldigt bra. Det var väl någon enstaka gång som jag borde ha hejdat mig lite. Men som sagt, på det hela bra. Och att ha med sig hårda mackor är alltid en räddning.

I förrgår firade jag 25-årig bröllopsdag med maken. Vi tog ungdomarna med på kvällen och gick på restaurang. Och jag kände att jag var hungrig. De övriga beställde förrätt och jag tänkte att det kan nog jag också. För det brukar ju ta en stund innan maten kommer.

Aj, aj, aj… ingen bra idé… Det var en gigantisk förrätt. Och när jag hade ätit en del så var jag proppmätt. Och sen kom huvudrätten in. Jag hade beställt en köttbit. Jag fick inte ner en bit. Så jag bad att få med mig maten hem. (och det var givetvis inga problem)

Och familjen bara tittade på mig och sa… "men vi sa ju det… varför lär du dig aldrig". Nej, varför lär jag mig aldrig!

Igår kväll var jag ute på restaurang igen. Är i Malmö över helgen med jobbet. Så jag skulle äta lite på kvällen. Beställer en svampförrätt. Servitören säger "Den är väldigt liten…?". Jag säger "Det är helt OK!" Och tänk… det var så precis lagom. Även om jag också tyckte när jag fick in den att den var liten. Så var det precis lagom i alla fall.

Så jag skulle behöva ett par glasögon som hjälper mig att mäta upp maten med ögonen och inse när det är lagom. Innan!

Det var bara det jag skulle säga.