Jo, jo, jag inser också att det kan bero på att jag inte tränar tre gånger i veckan. Jag kommer knappt ut på mina promenader heller. Men det är ju det jag säger - det står still!
Eftersom jag börjar närma mig 50-årsåldern så håller också kroppen på att "lägga av". Det vill säga att jag har inte ägglossning och mens regelbundet längre. Vilket på ett sätt är skönt. Men gör livet lite mer ryckigt. Och kroppen svullnar upp, livet känns jobbigt och besvärligt. Det står still…
Det är kanske skönt att ha en viloperiod över sommaren - men visst hade det varit skönt att "vara klar" eller vad man skall säga. Fast det blir man väl aldrig.
Förra veckan var jag på resa, tre dagar på ett fantastiskt vackert Öland. Det var med jobbet, men jag hann med att turista också.Och jag prövade att äta kroppkakor. För det hade jag aldrig gjort förut. Det kommer jag heller inte att göra igen! För visst gick det att äta - men efteråt mådde jag så tjuvtjockt att jag fick ta en av mina "inte-må-illa"-tabletter. Oerhört stabbig mat. Inte att rekommendera för opererade alltså. Nu kan det hända att det var just den här sortens kroppkakor som inte var så bra - mitt sällskap tyckte att de var för "fina" - det vill säga, alldeles för mycket mjöl och kokt potatis. Hon tyckte att det skulle vara grovare, som hennes mormor brukade göra…
Igår hade jag i alla fall en mycket mysig dag med mina kompisar som jag har känt i 40 år, sedan vi började första klass. Det är skönt med sådana kompisar - man delar så mycket av livet utan att man behöver säga så mycket.
Vi tillbringade i alla fall hela dagen ute igår vid havet. Pratade, lagade mat och umgicks. En riktigt skön påfyllnad i livets skafferi helt enkelt. Det var skönt.
En mycket mysig dag indeed! Det hade vi allt : ) Rogivande..Kanske skulle man ta och försöka använda det begreppet istället att känna stagnation..?? För jag känner preciiiis igen mig i din känsla här; det står sannerligen still! Fast i ditt fall måste väl det mesta kännas som att det står still när du har gått ner såna ofantliga mängder sista året?? Du får se det över tid min vän - som du har kämpat och förändrat dig och ditt liv sen förra sommaren!! En sann bragd tycker då jag <3
SvaraRaderaSjälva har vi tagit semester-paus vad det gäller både träning och vettigt ätande och då går det raskt åt skogen med min kroppsform..jag blir en svullbulle.. : / Bokstavligt talat. Men min vän, nya dagar kommer alltid! om man haver lite tur här i livet..så om två veckor är det vi som tar upp gymträningstrenden igen och med förnyad kraft (??) raderar bort de där icke önskvärda kolhydraterna igen! Och du, klarade vi att ta oss igenom tonårstidens hormonstormar ihop så skall vi nog gemensamt klara hormonutfasningens bergochdalbana likaså ..eller?? ; ) Ja! Fram för fler påfyllande dagar i sällskap med godaste vännerna! <3
Inte är väl du gammal..Hallå:)
SvaraRaderaJag förstår det måste vara jobbigt att det står stilla och det är jobbigt att få igång träningen och den vardagen. Det är någonting som vi inte är vana med förr och jobbigt att behöva få in i vardagen.
Titta igenom din vardag,hur ser den ut,var kan du undvara 40 min för träningen...Kan du ta bort något program på tv och ut i naturen för en stavgång,kan du strunta i disken på förmiddagen eller senare för att ta den senare på kvällen. Det finns massor av hål på dagen,sk dödtid men eftersom vi som sagt aldrig haft tänket att träna skjuter man det framåt. Det gynnar dej inte utan försök tänka..NU ska jag börja motionera så är det bara för min hälsa skull..Det är jag VÄRD !!!
Du är värd en bra hälsa så kämpa på och jag stöttar dig,hitta en tränings form som DU gillar. prova på massor av saker tills du hitta det du faller för:) Kanske är gym,dans,simma,promenader,stavgång,gympapass,eller vad som!!
Kram så länge...Hea
Hej Indriel och Helen
SvaraRaderaTack för all uppmuntran och glada tillrop! Underbart!