Silicia - en undermedicin

Jag har ju sedan jag opererades ätit silicia. Jag upptäckte ju att mitt hår och mina naglar inte riktigt hängde med och ville hjälpa till, tyckte inte det räckte med vitamintillskottet. Och då gick jag till hälsokosten och köpte silicia.
Silicia>>

Det har fungerat utmärkt. Det är kapslar jag äter. Och jag har aldrig haft så här långt hår som jag har nu. Jag tappar nästan inget hår heller. Förr hade jag långt hår, men det kom till en viss längd och sen blev det liksom inte längre. Men nu…

Så var jag och vaxade benen innan sommaren och pratade med hon som vaxade benen på mig. Vi kom att prata om det här med silicia och jag berättade hur bra jag tyckte det var.

Idag var jag och vaxade benen igen. Och hon som vaxade mig berättade att hon hade gått och köpt silicia sedan sist. Men hon hade inte köpt kapslar utan hade köpt flytande. Och hon sa att hennes hår växte också - jättemycket. Och hennes naglar hade blivit starka och hårda.

Och - till på köpet - hennes magbesvär hade blivit mycket bättre. Hon hade inte längre ont i magen utan var mycket lugnare. Hon hade inte ens tänkt på hur ont hon hade haft i magen innan - men nu när hon mådde bättre förstod hon hur illa det varit innan.

Så hon var så tacksam för rekommendationen och hade rekommenderat detta till flera av sina egna kunder.

(Nu är det ju inte bara håret på huvudet som växer mer, utan även håret på benen. Så vi skojade om att det var bra för hennes affärer också…)

Men kul att det hade hjälpt henne.

Möten och olja och kalla fakta

Dagarna flyger iväg - och nästan varje dag tänker jag att jag borde gå in på bloggen och skriva lite. Det händer ju saker jämt som jag kunde berätta om. Men så har det inte blivit. Men nu så… (hade ju egentligen tänkt att städa på kontoret, så det här var roligare att göra.).

Sen jag skrev sist så har jag träffat tre personer som jag gärna vill nämna.

Dels är det min goda vän som driver bloggen Barfota - vi är gamla barndomskamrater och vi träffades i veckan. Härligt att träffa sina vänner som man delat i princip hela sitt liv med. Det är bara att plocka upp där man var sist. Gott. Det är livskvalité!

Den andra personen är en av deltagarna i den KBT-grupp där jag var med på Obesitasmottagningen i Göteborg. Hon gjorde sin operation för ett år sedan och är supernöjd. Vi träffades när hon var på besök i Göteborg och fick en härlig pratstund och fika i stan. Vi pratade bland annat om träning. Där visade det sig att vi är ganska olika. Hon är en tävlingsmänniska som gärna stod 1/2 timme (eller 1 timme) på Crosstrainern och sedan också körde 1/2 timme i gymmet. Tja… olika falla ödets lotter kan man säga. Det är inte riktigt min grej att träna på det viset. Men väldigt roligt att träffa henne och prata erfarenheter om operation, mat, eftervård och kläder.

Det tredje mötet har jag gjort denna helgen när jag varit på en spännande konferens, nämligen webcoast. En konferens för oss som älskar webben. Och där träffade jag Thina Grotmark som driver bloggen Beyond Sizez>>.
Roligt att träffa denna trevliga kvinna i verkligheten. Hon vann också ett pris för sin fina blogg med massa fina tips.

Så detta var tre mycket trevliga möten.

Det som också har hänt är att jag tror (det verkar i alla fall så) att min platå äntligen har släppt och att jag återigen börjat gå ner i vikt. Jag vågar inte riktigt tro på det ännu, men jag hoppas att det är så.

Dessutom fick jag en kallelse i fredags till mitt återbesök i Uppsala, dit jag ska i april. Så nu måste jag ta mig till vårdcentralen och ta en massa prover. Typiskt nog var jag där fredag förmiddag (innan posten kommit) för att ta blodtrycket och få mina blodtrycksmediciner påfyllda. Men det är väl bara att knalla tillbaka nästa vecka. Blodtrycket ligger mycket bra numera, med mediciner i och för sig. Jag hoppas att jag snart kan börja sätta ut någon av mina tre tabletter som jag stoppar in mig.

Dock har jag börjat stoppa i mig en annan tablett. Nämligen Selicia. Det är för att stärka hår och naglar som inte mår så bra känner jag (det skrev jag också om här>>). Och jag är torr som fnöske (måste dricka mer vatten, jag vet!!!) så att jag har börjat smörja in mig med olivolja för att inte damma hela tiden.

Ok - det var en snabb uppdatering.

Var det någon av er som såg programmet Kalla fakta från 10 mars som handlade om gastric bypass-operationer? Du kan se programmet här>>
Så här skriver Kalla fakta om programmet:

Om fetmaoperationer. Antalet fetmoperation ökar i Sverige men det är många som ångrar sig efteråt. I takt med de ökade operationerna kommer också larmrapporter om svåra biverkningar som bristsjukdomar, depressioner och alkoholmissbruk. Reportrar Katarina Franck, Magnus Wennerholm och Markus Junghard.

I en facebook-grupp som vi opererade har på nätet så har vi diskuterat det här programmet efteråt. Vi är alla rätt så upprörda över hur vinklingen i programmet var. Att det inte fanns någon som intervjuades av alla oss som faktiskt är nöjda med operationen. Som kan se en livsförändring och något positivt med operationen.

En av personerna har sagt till mig "Syftet med operationen är att man skall gå ner i vikt. Inget annat. Om man har gjort det så är det väl en lyckad operation? Då kan man väl inte komma och säga att operationen är misslyckad för att det är annat som inte fungerat?".

Det som däremot var bra med programmet är att de tar upp problemet med att landstingen behandlar dessa patienter olika och att det är olika regler. Det är också bra att ta upp behovet av att dessa patienter (vi) får möjlighet till samtal och uppföljning, för det är en livsförändring som påverkar allt. Om man i hela sitt liv har identifierat sig som "tjock" och stor, så är det inte enkelt när människor börjar se på en med helt andra ögon. Självklart är det jobbigt.

Men för mig som gjort operationen, så är jag supernöjd - trots komplikationerna efter operationen. Trots att jag inte kan äta för fort, för mycket eller dricka kolsyrat och alkohol. För jag ser framför mig att jag skall leva som normalviktig, orka resa mig, orka gå, orka motionera och kunna köpa kläder på andra avdelningar än där det hänger superstora plagg.

Till exempel är jag väldigt glad över min vårkappa som jag nu använder. En röd, insvängd kappa från Ellos.

Skalle-Per?

Jag har långt hår. Väldigt långt hår.

Men… nu blir jag lite orolig. Varje dag när jag borstar håret så står jag med massor av hår i borsten och i handen. Jag tappar alltså hår. Jo, jag inser att det är något som fattas i kroppen, något som gör att energin går åt till annat än att hålla kvar håret i hårsäckarna. Men vad skall jag göra? Jag vill inte bli skallig. Jag är inte riktigt färdig att klippa av mig håret heller (även om jag har tänkt på det i säkert 25 år!)

När det gäller vikten så verkar jag ha hamnat på den berömda platån nu. Ett kilo ner, ett och ett halvt upp , ett halvt ner, ett upp, ett och ett halvt ner - och så där håller det på. Lite irriterande faktiskt. Men det är bara att kämpa på och gå på träningen. (Där jag för övrigt fick instruktioner på roddmaskinen idag och har därför rott långt!)

Jag har äntligen lyckats leta upp ett måttband och kan därför rapportera de senaste resultaten när det gäller alla mått och vikter. (Det är konstigt att måttbandet alltid försvinner!)

Så här är senaste resultaten (start 6 september 2010)

Vikt (- 34,4 kg)
Midja (-34,0 cm)
Lår (-17,0 cm)
Knä (-12,0 cm)
Vad (-7,5 cm)
Vrist (-3,0 cm)
Överarm (- 4,0 cm)
Handled (-1,5 cm)
Bröst (- 17 cm)

Ja, det är klart att det är skönt att jag har blivit mindre i omfång. Underbart härligt. Jag har en lång väg kvar - men har kommit en bra bit på vägen. Är så evigt tacksam för att jag har fått den här chansen - även om det blev så jobbigt som det blev. Men sjukhusvistelsen bleknar bort. Dock har jag lite svårt för att se på serien "Sjukhuset" som är inspelad på Uppsala akademiska… Det lockar fram för mycket minnen.

PS Jo, otroligt nog missade jag Qi gongen denna vecka också! Det är osannolikt. 11.30 tittar jag på klockan och inser att jag för en timme sedan skulle vara på gymmet… Men nästa vecka ?!