XLNTa modeller

Läser att KappAhl söker större modeller till sin serie XLNT. Så här skriver Resume:

KappAhl söker större modeller

Reklamknepet: En modelljakt för kvinnor med storlek 44 och uppåt.
KappAhl söker större modeller som en hyllning till klädkedjans XLNT-kollektion som fyller 15 år.

Foto: KappAhl.

KappAhl säger sig ha en klart dominerande marknadsandel på 12 procent när det gäller kläder med större storlekar.

Modelljakten XLNT Model Search är ett reklamknep för att uppmärksamma kollektionen och öka försäljningen ytterligare. Tävlingen sker i samarbete med flera modetidningar i Sverige (tidningen Amelia), Norge, Finland och Polen.

Kandidaterna röstas fram både genom en jury och genom en "folkets röst” via hemsidan.

– Med tävlingen vill vi lyfta fram XLNT och samtidigt hylla kvinnan som trivs med sin kropp och sina kurvor. Tävlingen har fått stor uppmärksamhet i sociala medier, många är engagerade och många uppmanar vänner och bekanta att rösta, meddelar KappAhl.

– En del av KappAhls sortiment har alltid varit och kommer även framöver att vara dedikerat större storlekar.

KappAhl valde i våras Holy Diver som ny reklambyrå efter Forsman & Bodenfors.

Det här är jättebra tycker jag. För oss som gått ner i vikt - men ändå inte är storlek 34 eller så, så är det viktigt att vi också får fina kläder, att få visa att vi trivs i våra kroppar och mår bra. Man kanske skulle söka…?

Du är vad du äter…

Sitter och tittar på Anna Skipper och "Du är vad du äter". Det är ju ett ganska speciellt program, men ändå rätt så bra. Anna Skipper är ju duktig på att berätta vad som är bra och vad som är dåligt. Vad man bör äta och vad man bör undvika och varför.

Mycket känner jag igen… Jag undrar vad jag skulle få för råd av henne?

Idag har jag varit bättre på att följa min mat-klocka. Då är det ju inte lika lätt att stoppa i sig en massa fel saker.

Men den där jämrans magen… Stor som en ballong fortfarande.

Därför är Anna Skippers program intressant idag. Idag handlar det om en kvinna som slarvar ordentligt med maten (men är mycket noga med sina hästar och hundar). Hon visade stoppa i sig en skottkärra med socker varje år. Dricker 4-6 burkar coca-cola varje dag. Och mycket mjöl-mat. Och hon hade väldiga problem med sin mage. Ska bli intressant att se hur de löser det. (haha…)

Att det ska vara så sketans svårt…

Hahaha… det är ju lite pinsamt vad dålig jag är på att uppdatera bloggen. Jag har tänkt och tänkt så länge… haft en del inlägg klara i huvudet, men de har inte kommit längre. Varför då kan man undra?

Allt är ju så sketans svårt!

Det är svårt att komma iväg och träna när det lilla minsta förändrar sig (som att flytta ut till landet). Det är svårt att äta helt rätt. Det är inget roligt när vikten bara står still och magen känns som en slapp spärrballong. Så är det och därför har det nog inte blivit skrivit på länge.

Träningen. Hemma fungerar det. Jag har regelbundet gått tre dagar i veckan. Måndag, onsdag, fredag. Men nu är jag på landet. Jag har tagit med mig träningskläderna. Jag har tagit med mig programmet. Jag fick till och med två kvastskaft (hihi… ungarna hade inte pratat med varandra…) i morsdagspresent. Jag har tagit med hantlar och ett liggunderlag. Så det borde inte vara svårt att träna regelbundet.

Men… så har det ösregnat… och då är det inte så kul att gå ut. Och så har jag sovit lite för länge… och så har träningskläderna legat i tvätten. Ja, ni hör ju, ursäkterna är så lama så man bara skäms.

Men i morse gick jag ut i alla fall. Träningskläderna på direkt (det är ju enda sättet för mig) och så hade jag laddat ner Sveriges radios app och lyssnade på sommarprogrammet när jag gick en promenad. Det var ju bra i alla fall.

Men hur ska jag lyckas gå ner mer i vikt? Är det liksom stopp här? Är jag otacksam när det inte går mer? Kämpar jag inte tillräckligt? (Nä - uppenbarligen inte!)

Jag har varit och kollat mitt blodtryck under våren och nu har doktorn satt in en halv tablett igen. Har legat och gnetat uppe på gränsen så länge med ett undertryck som var lite för högt. Förhoppningsvis ska det bli ordning på det nu.

Har blivit lite slarvig med vad jag äter. Har hänt ett par gånger att det inte har hjälpt med "må-illa"-tabletterna utan att jag måste spy för att må bättre. Är ju inte heller så himla smart. Men det är ju skönt att det "fungerar".

Skämmigt

Det är ett tag sedan jag skrev. Det kan man fundera på. Jag har funderat på det de närmaste dagarna.

Jag tror jag skäms. Skäms för att jag inte går ner i vikt. Skäms för att jag stoppar i mig en massa sött. Skäms för att jag letar i skåpen efter sånt där som jag vet att jag inte ska äta. Skäms för att jag ibland mår så illa så jag kräks eller måste ta en "inte-må-illa"tablett.

Nu blir det ju inte bättre för att jag låter bli att skriva på bloggen. Och det blir ju inte bättre för att jag skäms heller.

Så ut med det bara! Jag har blivit väldigt sötsugen, jag faller för frestelsen och jag måste ta tag i detta! Så där… phu… så var det ute.

Jag har gjort två saker till som jag vill dela.

Det ena är att jag nu har gjort mina tre gånger med min personliga tränare. Och jag har fått olika övningar som jag gör när jag är på gymmet. Det är lite roligare än när jag bara gick dit och gjorde samma sak hela tiden. Det är också övningar som går att göra på sommaren, även när jag inte är på gymmet. (Det kräver dock ett kvastskaft, som jag önskar mig i morsdags-present). Det är bra och jag ska försöka vara duktig och hålla på även när jag inte är på gymmet.

För det andra så var jag och tog min B-12 spruta för en vecka sedan. Jag passade på att ta mitt blodtryck också, som jag brukar. Då visade det sig att blodtrycket var högt. 150/95. Inte så himla lyckat. Men jag var lite stressad, det är mycket just nu. Så i dag var jag och tog ett nytt blodtryck och denna gången var jag hos distriktssköterskan. Det var ju en upplevelse i sig.

Jag har träffat henne förut, för många år sedan, när jag gick och tog mitt blodtryck och åt tabletter. Men jag vet inte om hon kände igen mig. Det verkade heller inte som om hon hade någon aning om varför jag var där. Läser de inte journalerna innan de tar in en ny patient? För hon verkade heller inte veta något alls om mig.

Det började med att jag fick ligga och vila, efter att hon satt på mig manschetten. En manschett som hon fick gå och byta eftersom den hon hade var för liten… eller? Jag vet inte, jag är säker på vilken manschett de använt på labbet. Men det här kändes lite onödigt. (hon mätte först - och sen så sa hon, nej, jag måste gå och byta till en större manschett…)

I alla fall, hon tog trycket och det visade sig fortfarande vara högt. I alla fall undertrycket. 140/90. Så jag ska dit igen. Sen försökte hon tala allvar med mig. Satte sig bredvid mig och började långsamt säga… - Jag antar att du inte röker? Nej, svarar jag. - Hur har du det med motion? - Jag tränar tre dagar i veckan på gymmet… -Jaha? … det var ju bra…

Jag märkte ju att hon ville närma sig min vikt på ett eller annat sätt. Men när jag nu tränade så kunde hon inte ge sig på det. Heller. Då "slog jag till" och berättade att jag var opererad (för jag behövde nya kalktabletter och behövde ett nytt recept). Då insåg hon att det väl inte var så mycket mer att prata om.

Det var en ganska märklig situation som jag känner mig ganska kluven till. Och jag undrar varför hon inte hade läst min journal. Där borde det stå lite bakgrund. Eller gör det inte det? Jag är lite besviken måste jag säga.

Ja, så här är det alltså nu.
Sötsug - äter för mycket sött och mår illa (ibland). Måste sluta med det och få ordning på matvanorna.
För högt blodtryck - ska kolla igen om 1,5 vecka.
Tränar tre gånger i veckan - och det är lite roligare. Med betoning på lite.

Sarah och Samuel

Såg ni på "Så ska det låta" igår? Det gjorde jag. Och var så himla imponerad av Sarah Dawn Finer och Samuel Ljungberg. De två är ju en fullständig fullträff.


Sen är ju Sarah så himla snygg. Och bär upp sin kropp så fantastiskt! Det är härligt att se hur väl hon trivs i sin kropp och hon har alltid så snygga kläder.

Jag skulle önska att även jag kunde vara så säker med min kropp. Den känns närmare som om den sviker mig. Brösten är som tomma påsar. Magen hänger. Gäddhäng på överarmarna. Gropar i låren och alldeles för mycket fett. Trots en viktminskning på 46 kilo.

Träningen fortsätter jag med. Jag håller särskilt på att träna armar, axlar och mage - samt kondition. Jag hoppas att det ska ge resultat så småningom.

Snabb rapport

En snabb uppdatering…

Att man aldrig lär sig. Förra veckan var jag på 50-årskalas. Mycket trevligt. Mycket god mat. Jag åt lagom och blev mätt. Det var efterrätt - serverades i glas och verkade lagom mycket. Trodde jag. Och åt upp alltihopa. Inte bra…

Till saken hör att jag hade lämnat handväskan på hotellet - med plånboken och mina "må-illa-tabletter". Så det var ut på trappan, andas djupa andetag, men det hjälpte inte. Så in på toa och få upp efterrätten och sen kändes det bättre igen.

Att jag aldrig lär mig som sagt…

Det känns som om jag har slarvat med maten det sista. Äter för mycket bröd. Äter för mycket söta saker. Och jag känner ju att jag blir tröttare. Blir till och med "hungrig". Eller snarare sugen. Jag måste MÅSTE! få ordning på vardagslivets måltider. Och se till att jag har rätt saker hemma. Och äta mer proteiner. Och undvika för mycket sött.

Träningen går ganska bra tror jag. Kör mitt PT-program och det känns OK.

Det som inte är lika roligt är ju att jag har gått upp 1-2 kg. Vet inte vad detta kan beror på. Antingen är det de dåliga matvanorna. Eller att jag inte har haft mens sedan november. Eller…? Ja, jag vet inte.

Har funderat på att plocka fram måttbandet för att se om det blivit någon skillnad på de måtten istället för på vågen. Det kan ju vara en idé.

Jag gjorde det!

I en hel månad höll jag på att fundera, fram och tillbaka. Ska jag… ska jag inte… ska jag… ska jag inte…?

Men den 29 februari tog jag till slut mod till mig. Och beställde tre stycken PT-tider. Det vill säga - personlig tränare.
(gymmet hade nämligen specialpris på PT-tider i februari. Jag fick mina tider till specialpriset…)

Så förra veckan satte jag mig ner med Sofia som min PT heter och gick igenom hur jag brukar träna och vad mitt mål är och hur jag mår osv.

Och i måndags träffades vi på gymmet och hon gick igenom en mängd nya övningar med mig. Framförallt handlar det om att träna upp ryggen visar det sig. När jag gjorde övningar som skulle stärka rygg och axlar så visade det sig att jag var så stel, så stel, så stel… Jag beställde en massagetid på torsdag också, efter jag var klar med måndagspasset. Tror att jag kommer att behöva det…

Men det kändes väldigt bra att ha gjort det här. Vi har bestämt en ny tid om tre veckor så att jag får köra igenom programmet. Det handlade både om styrka och kondition. Får se om det gör någon skillnad. I morgon ska jag dit och köra programmet själv.