Jag har ju sedan jag opererades ätit silicia. Jag upptäckte ju att mitt hår och mina naglar inte riktigt hängde med och ville hjälpa till, tyckte inte det räckte med vitamintillskottet. Och då gick jag till hälsokosten och köpte silicia.
Silicia>>
Det har fungerat utmärkt. Det är kapslar jag äter. Och jag har aldrig haft så här långt hår som jag har nu. Jag tappar nästan inget hår heller. Förr hade jag långt hår, men det kom till en viss längd och sen blev det liksom inte längre. Men nu…
Så var jag och vaxade benen innan sommaren och pratade med hon som vaxade benen på mig. Vi kom att prata om det här med silicia och jag berättade hur bra jag tyckte det var.
Idag var jag och vaxade benen igen. Och hon som vaxade mig berättade att hon hade gått och köpt silicia sedan sist. Men hon hade inte köpt kapslar utan hade köpt flytande. Och hon sa att hennes hår växte också - jättemycket. Och hennes naglar hade blivit starka och hårda.
Och - till på köpet - hennes magbesvär hade blivit mycket bättre. Hon hade inte längre ont i magen utan var mycket lugnare. Hon hade inte ens tänkt på hur ont hon hade haft i magen innan - men nu när hon mådde bättre förstod hon hur illa det varit innan.
Så hon var så tacksam för rekommendationen och hade rekommenderat detta till flera av sina egna kunder.
(Nu är det ju inte bara håret på huvudet som växer mer, utan även håret på benen. Så vi skojade om att det var bra för hennes affärer också…)
Men kul att det hade hjälpt henne.
fredag 31 augusti 2012
torsdag 30 augusti 2012
Choklad som medicin
Ibland hör man vad man vill höra. I går var en av nyheterna som de berättade på radion att choklad var bra mot stroke. Om en man äter 60 gram choklad i veckan så minskar risken för stroke med 17%. Och sambandet har redan bevisats förut när det gäller kvinnor.GP: Choklad medicin mot stroke>>
Det är sådant som jag gillar att höra. Sådan information tar jag göra till mig och lägger på minnet. Det känns bra.
Det som också känns bra är att jag har börjat träna igen. Nu har jag flyttat hem till stan efter att ha varit på landet hela sommaren. Och även om min intention var god i början av sommaren (regelbundna promenader som skulle följas av ett litet gymnastikprogram med pinne och hantlar) så gick den idén mest i stå. Jag kom aldrig iväg på den där promenaden på morgonen, eller eftermiddagen, eller kvällen…
Men nu bor vi i stan igen och jag har kommit iväg och träna igen. Känns ganska OK. Men fortfarande lika tråkigt.
Jag var också på vårdcentralen i veckan och tog blodtrycket. Tyvärr var det inte så lågt som man kunde hoppas, utan lite för högt, både över och undertryck. Om det berodde på att jag var stressad och att dottern var med och just hade "retat" mig (genom att inte svara på frågor och var just så där "härligt" tonårstrevlig som bara hon kan) eller om det faktiskt beror på att jag har just ett högt blodtryck vet jag inte. Men det är ju så livet är. Hela tiden. Jag får se om läkaren tycker att medicinen ska höjas eller inte.
Jag har inte gått ner något mer under sommaren. Snarare tvärtom. Och det är inte så kul. I den facebook-grupp som jag är med, där vi som är opererade delar tankar och erfarenheter med varandra så är det många som berättar om hur många kilo de har gått ner. Massor! Supermassor!!! Det är lite deprimerande. Jag har inte haft samma "tur". Jag står och stampar och jag har gjort så i ett år. Det är inte kul.
Det beror säkert på mig själv. Jag kan säkert äta bättre, motionera mer och allt det där. Men det hade varit väldigt mycket roligare om kilona bara rann av mig också.
I oktober är det två år sedan jag opererades. Jag undrar om jag kommer att kallas till ett nytt återbesök i Uppsala då, som de lovade förra året. Och jag funderar på vad jag ska säga.
Får nog tänka lite på det…
lördag 28 juli 2012
XLNTa modeller
Läser att KappAhl söker större modeller till sin serie XLNT. Så här skriver Resume:
Det här är jättebra tycker jag. För oss som gått ner i vikt - men ändå inte är storlek 34 eller så, så är det viktigt att vi också får fina kläder, att få visa att vi trivs i våra kroppar och mår bra. Man kanske skulle söka…?KappAhl söker större modeller
Reklamknepet: En modelljakt för kvinnor med storlek 44 och uppåt.
KappAhl söker större modeller som en hyllning till klädkedjans XLNT-kollektion som fyller 15 år.KappAhl säger sig ha en klart dominerande marknadsandel på 12 procent när det gäller kläder med större storlekar.
Foto: KappAhl.
Modelljakten XLNT Model Search är ett reklamknep för att uppmärksamma kollektionen och öka försäljningen ytterligare. Tävlingen sker i samarbete med flera modetidningar i Sverige (tidningen Amelia), Norge, Finland och Polen.
Kandidaterna röstas fram både genom en jury och genom en "folkets röst” via hemsidan.
– Med tävlingen vill vi lyfta fram XLNT och samtidigt hylla kvinnan som trivs med sin kropp och sina kurvor. Tävlingen har fått stor uppmärksamhet i sociala medier, många är engagerade och många uppmanar vänner och bekanta att rösta, meddelar KappAhl.
– En del av KappAhls sortiment har alltid varit och kommer även framöver att vara dedikerat större storlekar.
KappAhl valde i våras Holy Diver som ny reklambyrå efter Forsman & Bodenfors.
tisdag 10 juli 2012
Du är vad du äter…
Sitter och tittar på Anna Skipper och "Du är vad du äter". Det är ju ett ganska speciellt program, men ändå rätt så bra. Anna Skipper är ju duktig på att berätta vad som är bra och vad som är dåligt. Vad man bör äta och vad man bör undvika och varför.
Mycket känner jag igen… Jag undrar vad jag skulle få för råd av henne?
Idag har jag varit bättre på att följa min mat-klocka. Då är det ju inte lika lätt att stoppa i sig en massa fel saker.
Men den där jämrans magen… Stor som en ballong fortfarande.
Därför är Anna Skippers program intressant idag. Idag handlar det om en kvinna som slarvar ordentligt med maten (men är mycket noga med sina hästar och hundar). Hon visade stoppa i sig en skottkärra med socker varje år. Dricker 4-6 burkar coca-cola varje dag. Och mycket mjöl-mat. Och hon hade väldiga problem med sin mage. Ska bli intressant att se hur de löser det. (haha…)
Mycket känner jag igen… Jag undrar vad jag skulle få för råd av henne?
Idag har jag varit bättre på att följa min mat-klocka. Då är det ju inte lika lätt att stoppa i sig en massa fel saker.
Men den där jämrans magen… Stor som en ballong fortfarande.
Därför är Anna Skippers program intressant idag. Idag handlar det om en kvinna som slarvar ordentligt med maten (men är mycket noga med sina hästar och hundar). Hon visade stoppa i sig en skottkärra med socker varje år. Dricker 4-6 burkar coca-cola varje dag. Och mycket mjöl-mat. Och hon hade väldiga problem med sin mage. Ska bli intressant att se hur de löser det. (haha…)
måndag 2 juli 2012
Att det ska vara så sketans svårt…
Hahaha… det är ju lite pinsamt vad dålig jag är på att uppdatera bloggen. Jag har tänkt och tänkt så länge… haft en del inlägg klara i huvudet, men de har inte kommit längre. Varför då kan man undra?
Allt är ju så sketans svårt!
Det är svårt att komma iväg och träna när det lilla minsta förändrar sig (som att flytta ut till landet). Det är svårt att äta helt rätt. Det är inget roligt när vikten bara står still och magen känns som en slapp spärrballong. Så är det och därför har det nog inte blivit skrivit på länge.
Träningen. Hemma fungerar det. Jag har regelbundet gått tre dagar i veckan. Måndag, onsdag, fredag. Men nu är jag på landet. Jag har tagit med mig träningskläderna. Jag har tagit med mig programmet. Jag fick till och med två kvastskaft (hihi… ungarna hade inte pratat med varandra…) i morsdagspresent. Jag har tagit med hantlar och ett liggunderlag. Så det borde inte vara svårt att träna regelbundet.
Men… så har det ösregnat… och då är det inte så kul att gå ut. Och så har jag sovit lite för länge… och så har träningskläderna legat i tvätten. Ja, ni hör ju, ursäkterna är så lama så man bara skäms.
Men i morse gick jag ut i alla fall. Träningskläderna på direkt (det är ju enda sättet för mig) och så hade jag laddat ner Sveriges radios app och lyssnade på sommarprogrammet när jag gick en promenad. Det var ju bra i alla fall.
Men hur ska jag lyckas gå ner mer i vikt? Är det liksom stopp här? Är jag otacksam när det inte går mer? Kämpar jag inte tillräckligt? (Nä - uppenbarligen inte!)
Jag har varit och kollat mitt blodtryck under våren och nu har doktorn satt in en halv tablett igen. Har legat och gnetat uppe på gränsen så länge med ett undertryck som var lite för högt. Förhoppningsvis ska det bli ordning på det nu.
Har blivit lite slarvig med vad jag äter. Har hänt ett par gånger att det inte har hjälpt med "må-illa"-tabletterna utan att jag måste spy för att må bättre. Är ju inte heller så himla smart. Men det är ju skönt att det "fungerar".
Allt är ju så sketans svårt!
Det är svårt att komma iväg och träna när det lilla minsta förändrar sig (som att flytta ut till landet). Det är svårt att äta helt rätt. Det är inget roligt när vikten bara står still och magen känns som en slapp spärrballong. Så är det och därför har det nog inte blivit skrivit på länge.Träningen. Hemma fungerar det. Jag har regelbundet gått tre dagar i veckan. Måndag, onsdag, fredag. Men nu är jag på landet. Jag har tagit med mig träningskläderna. Jag har tagit med mig programmet. Jag fick till och med två kvastskaft (hihi… ungarna hade inte pratat med varandra…) i morsdagspresent. Jag har tagit med hantlar och ett liggunderlag. Så det borde inte vara svårt att träna regelbundet.
Men… så har det ösregnat… och då är det inte så kul att gå ut. Och så har jag sovit lite för länge… och så har träningskläderna legat i tvätten. Ja, ni hör ju, ursäkterna är så lama så man bara skäms.
Men i morse gick jag ut i alla fall. Träningskläderna på direkt (det är ju enda sättet för mig) och så hade jag laddat ner Sveriges radios app och lyssnade på sommarprogrammet när jag gick en promenad. Det var ju bra i alla fall.
Men hur ska jag lyckas gå ner mer i vikt? Är det liksom stopp här? Är jag otacksam när det inte går mer? Kämpar jag inte tillräckligt? (Nä - uppenbarligen inte!)
Jag har varit och kollat mitt blodtryck under våren och nu har doktorn satt in en halv tablett igen. Har legat och gnetat uppe på gränsen så länge med ett undertryck som var lite för högt. Förhoppningsvis ska det bli ordning på det nu.
Har blivit lite slarvig med vad jag äter. Har hänt ett par gånger att det inte har hjälpt med "må-illa"-tabletterna utan att jag måste spy för att må bättre. Är ju inte heller så himla smart. Men det är ju skönt att det "fungerar".
torsdag 26 april 2012
Skämmigt
Det är ett tag sedan jag skrev. Det kan man fundera på. Jag har funderat på det de närmaste dagarna.
Jag tror jag skäms. Skäms för att jag inte går ner i vikt. Skäms för att jag stoppar i mig en massa sött. Skäms för att jag letar i skåpen efter sånt där som jag vet att jag inte ska äta. Skäms för att jag ibland mår så illa så jag kräks eller måste ta en "inte-må-illa"tablett.
Nu blir det ju inte bättre för att jag låter bli att skriva på bloggen. Och det blir ju inte bättre för att jag skäms heller.
Så ut med det bara! Jag har blivit väldigt sötsugen, jag faller för frestelsen och jag måste ta tag i detta! Så där… phu… så var det ute.
Jag har gjort två saker till som jag vill dela.
Det ena är att jag nu har gjort mina tre gånger med min personliga tränare. Och jag har fått olika övningar som jag gör när jag är på gymmet. Det är lite roligare än när jag bara gick dit och gjorde samma sak hela tiden. Det är också övningar som går att göra på sommaren, även när jag inte är på gymmet. (Det kräver dock ett kvastskaft, som jag önskar mig i morsdags-present). Det är bra och jag ska försöka vara duktig och hålla på även när jag inte är på gymmet.
För det andra så var jag och tog min B-12 spruta för en vecka sedan. Jag passade på att ta mitt blodtryck också, som jag brukar. Då visade det sig att blodtrycket var högt. 150/95. Inte så himla lyckat. Men jag var lite stressad, det är mycket just nu. Så i dag var jag och tog ett nytt blodtryck och denna gången var jag hos distriktssköterskan. Det var ju en upplevelse i sig.
Jag har träffat henne förut, för många år sedan, när jag gick och tog mitt blodtryck och åt tabletter. Men jag vet inte om hon kände igen mig. Det verkade heller inte som om hon hade någon aning om varför jag var där. Läser de inte journalerna innan de tar in en ny patient? För hon verkade heller inte veta något alls om mig.
Det började med att jag fick ligga och vila, efter att hon satt på mig manschetten. En manschett som hon fick gå och byta eftersom den hon hade var för liten… eller? Jag vet inte, jag är säker på vilken manschett de använt på labbet. Men det här kändes lite onödigt. (hon mätte först - och sen så sa hon, nej, jag måste gå och byta till en större manschett…)
I alla fall, hon tog trycket och det visade sig fortfarande vara högt. I alla fall undertrycket. 140/90. Så jag ska dit igen. Sen försökte hon tala allvar med mig. Satte sig bredvid mig och började långsamt säga… - Jag antar att du inte röker? Nej, svarar jag. - Hur har du det med motion? - Jag tränar tre dagar i veckan på gymmet… -Jaha? … det var ju bra…
Jag märkte ju att hon ville närma sig min vikt på ett eller annat sätt. Men när jag nu tränade så kunde hon inte ge sig på det. Heller. Då "slog jag till" och berättade att jag var opererad (för jag behövde nya kalktabletter och behövde ett nytt recept). Då insåg hon att det väl inte var så mycket mer att prata om.
Det var en ganska märklig situation som jag känner mig ganska kluven till. Och jag undrar varför hon inte hade läst min journal. Där borde det stå lite bakgrund. Eller gör det inte det? Jag är lite besviken måste jag säga.
Ja, så här är det alltså nu.
Sötsug - äter för mycket sött och mår illa (ibland). Måste sluta med det och få ordning på matvanorna.
För högt blodtryck - ska kolla igen om 1,5 vecka.
Tränar tre gånger i veckan - och det är lite roligare. Med betoning på lite.
Jag tror jag skäms. Skäms för att jag inte går ner i vikt. Skäms för att jag stoppar i mig en massa sött. Skäms för att jag letar i skåpen efter sånt där som jag vet att jag inte ska äta. Skäms för att jag ibland mår så illa så jag kräks eller måste ta en "inte-må-illa"tablett.
Nu blir det ju inte bättre för att jag låter bli att skriva på bloggen. Och det blir ju inte bättre för att jag skäms heller.
Så ut med det bara! Jag har blivit väldigt sötsugen, jag faller för frestelsen och jag måste ta tag i detta! Så där… phu… så var det ute.
Jag har gjort två saker till som jag vill dela.
Det ena är att jag nu har gjort mina tre gånger med min personliga tränare. Och jag har fått olika övningar som jag gör när jag är på gymmet. Det är lite roligare än när jag bara gick dit och gjorde samma sak hela tiden. Det är också övningar som går att göra på sommaren, även när jag inte är på gymmet. (Det kräver dock ett kvastskaft, som jag önskar mig i morsdags-present). Det är bra och jag ska försöka vara duktig och hålla på även när jag inte är på gymmet.
För det andra så var jag och tog min B-12 spruta för en vecka sedan. Jag passade på att ta mitt blodtryck också, som jag brukar. Då visade det sig att blodtrycket var högt. 150/95. Inte så himla lyckat. Men jag var lite stressad, det är mycket just nu. Så i dag var jag och tog ett nytt blodtryck och denna gången var jag hos distriktssköterskan. Det var ju en upplevelse i sig.
Jag har träffat henne förut, för många år sedan, när jag gick och tog mitt blodtryck och åt tabletter. Men jag vet inte om hon kände igen mig. Det verkade heller inte som om hon hade någon aning om varför jag var där. Läser de inte journalerna innan de tar in en ny patient? För hon verkade heller inte veta något alls om mig.
Det började med att jag fick ligga och vila, efter att hon satt på mig manschetten. En manschett som hon fick gå och byta eftersom den hon hade var för liten… eller? Jag vet inte, jag är säker på vilken manschett de använt på labbet. Men det här kändes lite onödigt. (hon mätte först - och sen så sa hon, nej, jag måste gå och byta till en större manschett…)
I alla fall, hon tog trycket och det visade sig fortfarande vara högt. I alla fall undertrycket. 140/90. Så jag ska dit igen. Sen försökte hon tala allvar med mig. Satte sig bredvid mig och började långsamt säga… - Jag antar att du inte röker? Nej, svarar jag. - Hur har du det med motion? - Jag tränar tre dagar i veckan på gymmet… -Jaha? … det var ju bra…Jag märkte ju att hon ville närma sig min vikt på ett eller annat sätt. Men när jag nu tränade så kunde hon inte ge sig på det. Heller. Då "slog jag till" och berättade att jag var opererad (för jag behövde nya kalktabletter och behövde ett nytt recept). Då insåg hon att det väl inte var så mycket mer att prata om.
Det var en ganska märklig situation som jag känner mig ganska kluven till. Och jag undrar varför hon inte hade läst min journal. Där borde det stå lite bakgrund. Eller gör det inte det? Jag är lite besviken måste jag säga.
Ja, så här är det alltså nu.
Sötsug - äter för mycket sött och mår illa (ibland). Måste sluta med det och få ordning på matvanorna.
För högt blodtryck - ska kolla igen om 1,5 vecka.
Tränar tre gånger i veckan - och det är lite roligare. Med betoning på lite.
måndag 2 april 2012
Sarah och Samuel
Såg ni på "Så ska det låta" igår? Det gjorde jag. Och var så himla imponerad av Sarah Dawn Finer och Samuel Ljungberg. De två är ju en fullständig fullträff.
Sen är ju Sarah så himla snygg. Och bär upp sin kropp så fantastiskt! Det är härligt att se hur väl hon trivs i sin kropp och hon har alltid så snygga kläder.
Jag skulle önska att även jag kunde vara så säker med min kropp. Den känns närmare som om den sviker mig. Brösten är som tomma påsar. Magen hänger. Gäddhäng på överarmarna. Gropar i låren och alldeles för mycket fett. Trots en viktminskning på 46 kilo.
Träningen fortsätter jag med. Jag håller särskilt på att träna armar, axlar och mage - samt kondition. Jag hoppas att det ska ge resultat så småningom.
Sen är ju Sarah så himla snygg. Och bär upp sin kropp så fantastiskt! Det är härligt att se hur väl hon trivs i sin kropp och hon har alltid så snygga kläder.
Jag skulle önska att även jag kunde vara så säker med min kropp. Den känns närmare som om den sviker mig. Brösten är som tomma påsar. Magen hänger. Gäddhäng på överarmarna. Gropar i låren och alldeles för mycket fett. Trots en viktminskning på 46 kilo.
Träningen fortsätter jag med. Jag håller särskilt på att träna armar, axlar och mage - samt kondition. Jag hoppas att det ska ge resultat så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)