Exploderande ost

Jag håller på med modifast nu. Jag började förra fredagen, när jag var på landet och sen har jag fortsatt. Jag har inte satt något slutdatum, men så länge det funkar (och det gör det) så fortsätter jag.

Men jag har tillåtit mig att äta lite ost. Bara för att få något i munnen. Det har funkat bra.

Tills i söndags. Jag var och handlade för att kunna göra tårtor till sonens studentkalas i början på juni. Då köpte jag också ost - för jag var lite hungrig. Ni vet sådana där små röda ostar babybel. Och när jag kom hem och bakade den första tårtan så åt jag av osten. En ost, en ost, en ost… och till slut hade jag ätit upp alla ostarna som låg i det nätet.

Sen dröjde det nog en dryg timme… och sen fick jag så ont i magen så jag var på toaletten i säkert 30 minuter. Jag fick ordentlig sprutt på tarmarna kan vi säga.

Så mitt råd - ät inte ost (i alla fall inte så mycket som jag) när du dricker modifast!

I går kväll såg jag vetenskapens värld. De pratade om 5:2 metoden, som man tydligen gör en ganska stor undersökning om på Karolinska sjukhuset. Det verkar som det fungerar för de allra flesta människor. Framförallt så får de bättre värden.

Jag funderar på om detta skulle kunna funka för mig. Ska försöka läsa på lite. Pratade också med maken om metoden, kanske skulle det också kunna fungera för honom? Han verkade inte så intresserad - men jag ska försöka igen. Han skulle också behöva gå ner i vikt, få ner sitt blodtryck och få lite bättre allmänhälsa.

På måndag…

Första veckan av strålning är över. Fyra kvar.

Vi är också mitt uppe i fastetiden. Den tiden som är en förberedelsetid inför påsken. Som kristen är det den största högtiden för mig. När Jesus uppstår efter döden på korset.

Fastetiden innebär att man ska försaka saker, ägna sig mer åt bön kanske. Läsa mer bibeln. Det handlar alltså  inte bara om att sluta äta (fasta).

Men jag funderade just på om jag ändå skulle ägna de här fyra veckorna som är kvar på strålningen till att just fasta. Pulverfasta alltså.

För just nu är det käpprätt åt helskotta med vikten. Och om jag inte tar tag i det nu - när ska jag då göra det? Det går alltid att skjuta upp till en annan dag, en annan vecka, att annat liv (nej just det… där gick kanske gränsen).

Så just nu känns det som en lysande idé att på måndag börja fyra veckor med pulver. Förhoppningsvis har även den här förkylningen (som jag burit på sedan tisdag) släppt och jag kan återvända till gymmet för mina vanliga aktiviteter.