Alla sätt är bra utom de dåliga

I tidningen Dagen finns en artikel om en pastor, Rick Warren, som har skrivit en bok om att gå ner i vikt.
Han hade en dag insett att människor runt omkring honom (inklusive han själv) var rejält överviktiga och han ville göra något åt det.
Så han tog saken i egna händer och han skapade ett hälsoprogram på biblisk grund. Med hjälp av forskare tillika framgångsrika författare togs ett program fram som kallades "Daniels plan".

Grundpelarna är Tro, Mat, Träning, Fokus och Vänskap.

Hälsosam mat och träning helt enkelt.

Själv gick pastorn ner närmare 30 kilo när han följde programmet 2011. Sen gick han upp en del av dessa här hans son förra året tog livet av sig och pastorn tröståt. Men nu ska han vara tillbaka i programmet igen.

Det är väl inte så mycket nyheter egentligen. Utan det handlar väl mer om att hitta sin väg. Och för dessa kristna människor handlade det kanske om att äta hälsosamt och tänka hälsosamt tillsammans med sina vänner. Och då funkade det.

12000 personer i hans megakyrka hoppade på programmet och tillsammans ska de ha tappat 113400 kilo.

Det är så likt många andra koncept. Viktväktarna. Itrim. Och annat.

Men kanske är det just det här som funkar för dig. Detta som ger just dig kicken att komma igång och klara det?
(Sen tjänar väl kyrkan en del pengar på det här? Jag har inte undersökt vem som får inkomsterna av försäljningen av materialet men nånstans finns det nog någon som drar in en del pengar på konceptet.)

Daniels plan>>

Dagen: Pastorns lätta diet en tung succé i USA>>

Operation är inte allt

Att bli opererad är inte lösningen för att bli smal. Det börjar jag bli mer och mer medveten om ju längre tiden går.

På något sätt trodde jag det - att jag skulle slippa tänka själv och att kilona bara skulle rinna av mig. Men så är det inte. Det står i all tydlig dager. När jag ser mig i spegeln. När jag försöker komma i mina kläder. När jag inser att jag plötsligt klär mig i säck och aska igen… tja, eller snarare stora tält…

Jag läser en länk på facebook - om att man opererar unga människor innan de fyllt 18 år.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=577705

Barn med svår fetma magopereras. Vad ska man tycka om det? Ja, jag kan nog tycka det är bra. Det är förfärligt att ha svår fetma och känna det alldeles hopplöst. Men jag hoppas verkligen att dessa ungdomar i så fall också får hjälp och får en ordentlig uppföljning, hjälp att hantera maten och att hantera "huvudet" - tänket i hur man ser och hanterar mat

Själv inser jag att jag måste göra något åt det här. Nu ska vi strax åka iväg på två veckors semester till USA. Jag hade en idé om att jag innan resan skulle gå på pulver för att komma ner i vikt, men det gick ju inte så bra. Det blir till att ta tag i detta när jag kommer hem

I november fyller jag 50 år. Jag trodde att jag skulle vara smal(are) då. Det är jag inte (även om jag inte är så stor som jag var som störst). Men om jag ska komma ner i "matchvikt" så gäller det att lägga in en högre växel!

Läste en skvallertidning häromdagen. Det stod om den kvinnliga skådespelaren som spelar med i "Gilbert Grape", hon som spelar den feta mamman som inte kommer ur huset.

Det står att hon är överviktsopererad, men att hon i dag är så stor att hon inte kommer utanför huset. Det skulle kunna vara jag…