söndag 10 juli 2011

Det står still

Det står återigen still. Still i huvudet, still på vågen.

Jo, jo, jag inser också att det kan bero på att jag inte tränar tre gånger i veckan. Jag kommer knappt ut på mina promenader heller. Men det är ju det jag säger - det står still!

Eftersom jag börjar närma mig 50-årsåldern så håller också kroppen på att "lägga av". Det vill säga att jag har inte ägglossning och mens regelbundet längre. Vilket på ett sätt är skönt. Men gör livet lite mer ryckigt. Och kroppen svullnar upp, livet känns jobbigt och besvärligt. Det står still…

Det är kanske skönt att ha en viloperiod över sommaren - men visst hade det varit skönt att "vara klar" eller vad man skall säga. Fast det blir man väl aldrig.

Förra veckan var jag på resa, tre dagar på ett fantastiskt vackert Öland. Det var med jobbet, men jag hann med att turista också.

Och jag prövade att äta kroppkakor. För det hade jag aldrig gjort förut. Det kommer jag heller inte att göra igen! För visst gick det att äta - men efteråt mådde jag så tjuvtjockt att jag fick ta en av mina "inte-må-illa"-tabletter. Oerhört stabbig mat. Inte att rekommendera för opererade alltså. Nu kan det hända att det var just den här sortens kroppkakor som inte var så bra - mitt sällskap tyckte att de var för "fina" - det vill säga, alldeles för mycket mjöl och kokt potatis. Hon tyckte att det skulle vara grovare, som hennes mormor brukade göra…

Igår hade jag i alla fall en mycket mysig dag med mina kompisar som jag har känt i 40 år, sedan vi började första klass. Det är skönt med sådana kompisar - man delar så mycket av livet utan att man behöver säga så mycket.
Vi tillbringade i alla fall hela dagen ute igår vid havet. Pratade, lagade mat och umgicks. En riktigt skön påfyllnad i livets skafferi helt enkelt. Det var skönt.